Jump to content
whiskyforum

Lovikavante

Vanlig medlem
  • Content Count

    1,091
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    18

Everything posted by Lovikavante

  1. Hahahah, ordet mjuk kan ju betyda olika saker. Men oj... hur jag än försöker skriva nån bra förklaring, blir det bara långrandigt... Jag sitter ju dessutom med nästa dram En Rosebank 20 OB Rare Malts 1981. Hittade några flaskor långt bak i förrådet och förstår ju varför jag köpte på mig! Sjukt att det går att dricka den rakt av vid över 62%. Den är så fyllig och smörig att det liksom täcker över alkoholen som man kväver eld med jord. Citron, örter, gräs, malt, aromatkrydda, lantbröd. Så härlig dricka. Kanske denna man ska ha en dram av bredvid sängen strax innan man dör. PS, jag ska fundera på det där med röken!
  2. 2014, bestämde jag mig för, ska vara året då jag endast öppnar flaskor med beprövad, riktig högklassig(imho) whisky. Har ju redan börjat lite med bl a Glen Garioch-provningen igår, men det saknas lite HP i skåpet... Så det blir en Highland Park 34 OB for Binny's 1971/2006 cask #8363, 53% Stängd doft utan vatten, men med tydlig tung sherryhonung vad klart. Russinen kommer sen. Ingen vinös sherrydoft alls, bara körsbär, kaffe, irish coffee och mjuuuuuk cigarrök. För smaken får du tänka dig en polkagrisstång, fast den är gjord av honung. Och så täcker du den med körsbärsblandade mörka lindtpraliner. Och så har du ändå en riktig polkagris bredvid som du smuttar på ibland. Och en härligt soft ek som torkar ut sidorna på tungan. Romsöttma. Rörsocker. Och sen vill inte eftersmaken ta slut. Fortsätter utveckla sig, fast jag tror inte jag kan hitta på några namn på smakerna. En jättetrevlig beska dyker upp som körsbäret på toppen liksom.. Jag fantiserar lite om en sittning framöver, med denna HP, Glen Garioch for Samaroli, en Brora 30 OB, lite Lagavulin 21 -85 och någon PE Special release. Kan bli något av en "Giganternas kamp" efter mina år i whiskyträsket. P.S. Ska tillägga att denna banne mig aldrig tar slut i glaset.. Häller i vatten, vatten, vatten. Den verkar aldrig tunnas ut, och den blir nästan "tjockare" i kroppen samtidigt som den utvecklas i doft och framförallt smak.
  3. Tack så mycket Andreas! Mycket nytt på sista tiden som har inspirerat till att lägga ut texten lite. Lugnar sig säkert snart. Den där "Geerien" för Samaroli var dock svår att beskriva tillfredsställande i text. Valde lite stressig kväll att ta hela provningen, men det blir fler tillfällen. Samtliga delar jag dessutom gärna med mig av. Synd om bara jag ska smutta på dom.
  4. Alltid har Highland Park varit det destilleri som jag känner mest trygghet i att finna något riktigt gott från. Mer intressant däremot, i min bok, är Glen Garioch, från vilket det är lika lätt att hitta en bra tappning som det är att singla slant. 50/50 helt enkelt. Men när jag väl hittar dem slår de det mesta. Idag har det blivit ett gäng av olika kvalitet därifrån. Mums. (P.S. Ursäkta det långa inlägget ) Den första doftar av lavendel tvättmedel. Inte på ett dåligt sätt utan alla de goda parfymerande dofterna. Sen kommer gran och tall och äppelmos och fruktkompott. En enkel doft, som inte spretar så mycket. Smaken är blommig som tusan, Syren hittar jag, men jag är dålig på blommor överlag. Den blir torr snart och det gillar jag, med päron och äpplen. Eftersmaken är samma, med ett uns av anis/ouzo Det var en: Glen Garioch 12 OB 48% Sen hoppar vi några decennier bakåt i tiden och tar en rätt ung OB. Torv tjongar till direkt. Den lyckas inte hålla sig kvar med sin styrka så länge som jag önskar, men den lämnar aldrig. Den håller ett fast grepp om all citrus och kåda som rullar runt. Tydlig doft av obehandlat trä och en mycket fin rök. I smaken är torven tillbaka med råge. Som att tugga på en kompakt bit salt jord. Röken är nästan frånvarande, men den finns där i bakgrunden nånstans. Härligt med svagt svart té för en tédrickare. Eftersmaken är oförtjänt kort. I övrigt alla smaker kvar, fast i uttunnad tappning. Kanske dags att dricka upp denna! Den tål tyvärr inte mycket vatten. Det var en: Glen Garioch 8 OB for Lemar 43% Doften från den 3:e ger samma intryck i början som ovan. Mindre torv dock och mer kåda, honung och bivax. Doften och smaken på denna tillsammans gör det till en av mina absoluta favoriter i skåpet. Smaken följer doftspåret, men bidrar med en torrhet som att bita i en träskiva. Massor av frukt som banan och kiwi,(söt övermogen kiwi) Eftersmaken är oförtjänt kort även hos denna. Men jag känner inte igen det. Tror faktiskt jag är lite täppt i bihålorna idag eller nåt. Torven och frukterna hänger kvar. Det var en nyöppnad: Glen Garioch OB 1975/1990 rebottled by Jean Boyer 251 btls 43% Sen kommer en annan av mina favoriter i skåpet. Alldeles för dyr för att få kallas whisky dock. Doften här ger mer citrus och färre söta frukter. Blöta stenar. Mindre torv, men ändå en mer genomträngande sådan. Lätt rökighet som också den genomsyrar alltihop. Smaken då. Citrus, apelsin, torv, gamla böcker. Gammal bokhylla till och med. Honung, blommor rosor, gräs, våt päls. Eftersmaken hänger kvar. Mycket torr rök, aska, våta pälsen och gammal gammal gummi. Tråkigt att denna inte håller vatten så bra. Men med bara ett par droppar är den sjukt fin! Det var en: Glen Garioch 21 OB 1965 43% ”light vatting” Och sen har jag då fått chansen att dricka den där ”drömwhiskyn”. Efter detta kommer vad klart aldrig hobbyn ha samma betydelse för mig längre. Hägringarna och förväntningarna försvunna, äventyrslustan borta. Eller vad tror ni...? Nääää. Första doftintrycket är Port Ellen-gummi. Tokigt trevlig rök I bakgrunden. Torven skyms av sherryn först. Den är ju tung! Som en mix mellan en sherrylagrad Port Ellen och en sherrylagrad HP med hög ålder(mina referenser ). Ingen alkoholdoft över huvud taget! Ladugård bakom sherryn. Rostad ek. Fet, sträv hundpäls.En burk kaffebönor. Frukten är först på tungan. Björnbär och körsbär och svart vinbär(Okej, bär då). Sen alkoholstinget. Sen röken och torv. Massor av den! Sen BoB’s blandsaft. Mycket ”tunnare” i kroppen än på doften. Sen mjuka kaffepraliner, ”Götheborgs” finns det nog några som heter som jag ätit. Torrt kaffepuder på mörkchoklad, apelsinchoklad. Och så rosor. Eftersmaken är som uttunnat kaffe, som i chokladbollar och till och med tillsammans med cocosen. Som en saft med gummi. Alltså, jag har valt ett fel tillfälle att försöka beskriva allt. Tänk om ändå smaken bara fick vara lite längre! Den uppfyllde i alla fall förväntningarna. Det var en nyöppnad: Glen Garioch 1971 Full proof for Samaroli, sherry cask 59,6% Nästa är enklare. Sherry och blommor I lika delar och aningen torvrök bakom allt. Vinbär, hjortron, Linoleum(?) En enkel doft. Samma förhållande i smaken som i doften. Blommorna blir till en kick av viol som snabbt försvinner och omvandlas till rosor. Ingen rök. Bären är med. Rosvattnet och bären följer med i eftersmaken, tillsammans med rårörsocker och jordgubbar. Väldigt lätt och smakrik whisky, men behöver sannolikt få drickas ur lite innan den hämtar sig efter 10 års inneslutning Det var en nyöppnad: Glen Garioch 23 OB 1979 cask 5351 sherry butt 56,4% Modernare tappningar då igen. Päronsötma, vaniljgrädde och papper i doften. Som en väldigt ung single cask HP i smaken. Ljung, apelsin, mycket fin balans med eken. Med vatten kommer lite smör. Eken hänger kvar liksom ljungen. Någonting i denna får mig att jämföra med tappningen från Jean Boyer. Fast utan röken. Det här är en whisky som vuxit för mig medan den stått öppen. Det var en: Glen Garioch OB 1991/2010 North american oak batch 3854,7% Den sista doftar som om en sälta strötts på eken. Lite stickande alkohol(men det tar lite vatten bort) med söta frukter och bark och vax. Samma som doften, fast med champange… eller nåt. Bivax, skinnsoffa, oblekt papper, paprika och timjan(?) Eftersmaken är underbart blommig och gräsig, och helt enkelt (Golden) delicious! Det var en: Glen Garioch OB 1978/2009 57,8% 1320 btls (SAMPLE)
  5. Å andra sidan hade nog den regeln inte varit formulerad likadant, om man sedan gamla tider tillverkat fat i stor utsträckning av just ex furu eller gran
  6. Lions har nog den här. Inget tokdyrt heller för en fatstark. Kanske får fixa en
  7. Fortsätter med Brora 35 OB 2013. Skriver inte lika mycket om den. Men jag blir gladare av att dricka den, trots att jag är en "doftkille" och hellre väljer en whisky efter doft snarare än smak. Här är dofterna väldigt "klena", men smakerna och eftersmaken.... Perfekta! Tunga! Balans! I förhållande till denna dyker Bilbo upp i huvudet när jag tänker på Lagavulin 37: "..thin, sort of stretched, like butter scraped over too much bread". Tur att denna är så mycket billigare i alla fall.... (Såg ni vad jag gjorde där? Ironi kallas det...)
  8. Men tjohejsan! Rimmat sidfläsk. Joråsatte... och lite chorizzo..eller älgkorv? Brinnande stearinljus, och nån touch av sherrylagring långt bak. Den vanliga rökigheten, som omfamnar det hela vääääldigt försiktigt. Men röken ökar och strax får jag leta rätt på de första dofterna igen. Och så lite saltvatten, eller havsdoft. Och citrus. Litet unns av nyöppnad gammal bok. Vattnet sliter undan korven och lyfter fram röken och citrusen. Gör det hela mjukare. I smaken kommer fläsket åter, eller bacon. tydlig rök, sälta, inte havet, utan salt gräs.. en näve sånt. Lampolja(eller som jag tror sån skulle smaka efter att ha känt doften). Ek i massor, men inget bittert. Det vägs dessutom upp av goda frukter. Nån liten persika kanske? Vatten plockar fram lite krutslagg, men bara lite. Sådär som magasinet till automatkarbinen doftar efter ett dygn på skjutfältet. Eken, köttet, sherryn, allt utom röken hänger med i eftersmaken. Dyker upp lite oliv också. Den här kan jag dricka mer av. Inte för 19000 kronor kanske, men ändå. Den kunde dock hålla ut lite mer. Doftpartiet är roligast! Lagavulin 37 OB 2013. Vad annars!
  9. Vill också vara proppmätt och ha den ursäkten att dricka en whisky... ska se till att jobba på det
  10. Ja jag har ju aldrig fått jämföra dessa två H2H tyvärr, men har fått för mig att jag gillar 1602:an lite mer. Båda är sjukt grymma och jag är glad jag har två 1602 kvar i förrådet
  11. En sån har jag minsann också hemma. Dock sitter jag just nu med en annan St. Magdalene ur samma serie; 24 OMC 1982/2006 DL3222. En av mina absoluta favoriter. Innan dess har det också fått glida ner en Highland Park 15 OB for Sweden #6537 och en Clynelish 32 1974/2006 TWF.
  12. Ja det känns som det börjar bli så "vanligt " med de här priserna att man själv tappar greppet om vad som är rimligt ibland. Det är tur att man inte har mer pengar än man har...
  13. Ja du Sam, den här kvällen sved det vill jag lova. Men döm om min förvåning när det helt plötsligt ploppar in ett mail till om en vunnen flaska. En Springbank. Min "tröstflaska" För att jag missade min ena Garioch.
  14. Fick med mig en Glen Garioch och en Highland Park, och är mycket nöjd. Hade inte budet på GG'n precis tangerat min medtävlare och tvingat fram ett ytterligare i sista sekund, hade jag förhoppningsvis fått med mig ytterligare en sån. ... längtar till imorgon kväll för att se om den dyker upp på nytt
  15. Har visst slutat att regelbundet printa ner vad jag testar för nytt, och det blir istället när jag kommer ihåg. Får dock säga att Bunkers Mortlach G&M -36 ligger högt i toppen. Karuizawas Noh Multi Vintage var också oerhört trevlig med sin nästan övermäktiga kaffesumpkaraktär. Årets nykomling i mitt skåp får bli destilleriet Imperial, från vilket jag stötte på massor av trevligheter på Cinderellamässan.
  16. Om resultatet av kombinationen innebär en högre grad av njutning för personen som dricker, så ja, utan tvekan.
  17. Tja om resultatet blev lyckat är det väl knappast bortkastat?
  18. Finns på SvtPlay C:a 25 min in i programmet.
  19. Första doftintrycket; OLW Dillchips. Därefter stenar, klippor i regnet, höbalar och plast. En örtig doft. Vitlök. I doften känner jag samma aromer jag fick när jag åt vitlöks- och örtmarinerade grodlår häromsistens. Sen kommer lite lakrits, dill, dill dill. Ingen ek alls trots många år på fat.Kraftfull! Mycket kraftfull för en 40-43%-are.Vatten dämpar dillchipsen och plockar fram mer sherryfrukter. Otrolig kraftfull smak! Eken tydligare här nu. Mynta tjongar till vid utandningen. Tjock, mustig, fet. Toner av fruktig sherry(men vet inte om den kommer från sådana fat). Askfat, men ett dåligt ursköljt sådant. Vatten tog för ovanlighetens skull BORT den kraftfullaste eken. Utmärkt! Gör den dock direkt aningen "blaskig", men det är enda missen, för smakerna blir lättare att urskilja en och en istället. En fruktig godispåse. Ett gott mustigt rödvin i förgrunden och en smårökig sherrylagrad Karuizawa i bakgrunden. Smakerna sitter kvar i gommen länge. Särskilt långt bak, som att det är något oljigt med konsistensen. Varje gång jag sväljer ner lite saliv lösgörs smakerna på nytt. Nåväl. Flaskan har fått stå oöppnad lika länge som jag är gammal, och innehållet kokat samtidigt som Franco genomför sin statskupp, Hitler går in i Rehnlandet och Roosevelt blir omvald som president... Historia. Tackar till Bunker för denna: Mortlach 43 G&M Black label 1936/1979.
  20. Även om jag inte tycker rubriken stöds av händelsen är det ju vad klart även i mina ögon rätt oseriöst att erbjuda flaskor som inte finns. Förstår dock besvikelsen som uppkommer i ett sådant här fall här fall, speciellt efter den kommunikationen som beskrivs. Det tycker jag vi alla på forumet ska ta till oss. Under mina år på forumet har även jag hunnit varit med om (och hört om) oseriöst beteende, från såväl nytillkomna som i övrigt mycket väl ansedda medlemmar. Men det ska inte behöva skapa tankar som hos Håkan, om "försiktighet i framtiden". Då tycker jag det målas (censurerat) på väggen lite..
  21. Igår hade jag en kompis över och vi drack tillsammans följande: Linlithgow 24 OMC 1982/2007 303 btls Highland Parc 10 OB Ambassadors Choice Highland Park 15 OB 1990/2005 #6537 Clynelish 23 TWA 1989/2012 229 btls Clynelish 23 OB 1974 Rare Malts Min egen blend från härom veckan En på det hela taget soft kväll
  22. Alltså... smak är ju något som skapas bland dina receptorer(?) i hjärnan... och när allt vatten är borta och bara alkohol finns kvar försvinner den ju ut i rymden som en gas.... Jag tror nog det är omöjligt det där. Men vattnet du fryst och plockat bort kan du ju använda att kyla ner något nytt drickbart.. kanske en annan whisky?
  23. Tar en Banff 34 1975 DD. Dags att tömma de sista dropparna snart tänker jag... samtidigt är det just under den sista 1,5 decilitern som jag verkligen börjat uppskatta den. Banff är något spännande.
×
×
  • Create New...