whiskyforum

Jag tänkte kolla av hur ni övriga på forumet påverkas av "dagsformen" när ni dricker whisky. Själv är det i alla fall så att vissa whiskysorter i större utstäckning smakar olika bra från gång till gång medan andra håller sig stabilt på samma nivå. Man skulle ju gärna tro att det framför allt är direkta faktorer som inverkar, t.ex. vad man ätit tidigare, men så enkelt verkar det inte vara. Numera vill jag helst smaka en whisky vid två separata tillfällen för att sätta ett rättvist betyg.

Några personliga exempel på stabila whiskysorter:

• Bruichladdich 15
  
• Glenfarclas 25
  
• Talisker 10
  

Och så några exempel på motsatsen:

• Glen Garioch 15
  
• Mortlach 16 (Flora & Fauna)
  
• Springbank 15
  

Några kommentarer kring detta? Ordet är fritt...

Brukar inte kunna bestämma vad jag tycker förrän efter halva flaskan (inte konsumerad vid ett och samma tillfälle). Det är ju sällan förutsättningarna är perfekta. Ofta tycker jag att jag blir lite besviken när jag smakar på det första som hälls upp ur en nyöppnad flaska, men inte sällan blir upplevelsen bättre vid nästa provningstillfälle. När man så småningom ställt in sig på grundsmakerna ger förnyad avsmakning bättre tillfälle att hitta nyanserna.

Jag uppfattar inte att vissa sorter är stabilare än andra, men eftersom jag själv är "instabil" så vill jag åxå prova vid flera tillfällen för att ge whiskyn en rättvis bedömning.

Jag tycker dock att vissa sorter behöver mer tid på sig från att man häller upp tils de smakar som bäst att dricka. Som vinentusiasterna säger "vinet behöver lite tid för att öppna upp".

Håller med er allesammans till viss del.

För mig är det nog så att olika whiskysorter passar olika bra till olika tillfällen.

Därför har jag svårt att hålla med om grundkonceptet i inlägget, om att olika whisky skulle vara stabila eller inte. Det handlar mer om tillfället...

T ex, så skulle en rökig/torvig whisky få ett lågt betyg som dessertwhisky, men toppbetyg efter en promenad en regning oktoberkväll...

Det är naturligtvis, som ni påpekar, knappast själva whiskyn som ändrar sig mellan tillfällena. Men olika whiskysorter är, enligt mig, mer eller mindre känsliga för smak-/sinnestämningen. När jag dricker en Talisker 10 så är det ett "säkert kort". Det är sällan eller aldrig som den sviker. Springbank 15 däremot är en mycket tydligare "humörwhisky" som inte alltid smakar som jag minns den.

För att generalisera en del så verkar sherryfatslagrad whisky vara mer benägen att falla olika väl ut i min gom än bourbonfatslagrad.

Det beror ju också lite på vilket sällskap whiskyn får. Då menar jag om man dricjer den ensam eller om man som jag oftast häller upp två olika (eller fler) whisky och testar dem lite mot varandra. Det gör ju att motståndet blir olika och också upplevelsen av whiskyn i fråga.

Har fått revidera en del betyg vid omtestning mot andra sorter. Kan ju också bero på att min dagsform har ändrat sig och att jag lättare kan tillgodose mig whiskyns fulla potential.

patrik skrev:Det är naturligtvis, som ni påpekar, knappast själva whiskyn som ändrar sig mellan tillfällena. Men olika whiskysorter är, enligt mig, mer eller mindre känsliga för smak-/sinnestämningen. När jag dricker en Talisker 10 så är det ett "säkert kort". Det är sällan eller aldrig som den sviker. Springbank 15 däremot är en mycket tydligare "humörwhisky" som inte alltid smakar som jag minns den.

För att generalisera en del så verkar sherryfatslagrad whisky vara mer benägen att falla olika väl ut i min gom än bourbonfatslagrad.

<{POST_SNAPBACK}>

Jag upplever detsamma, jag är vissa dagar inte alls på humör för sherryfatslagrad whisky. Tyvärr så vet jag inte det innan jag provar.

Stabila sorter för min del är: Talisker 10, Highland Park 12.

Ostabila: Tex Macallan 10/12, Clynelish 14, Balvenie 12, Isle of Jura 16

Jag kan bara hålla med.

Ibland tycker jag att en väldigt harmonisk och fin whisky är spritig och behöver vattnas. En annan gång märks inte spritigheten.

Likaså finns det gånger då "lättare" sorter (som vissa lowland) är mesiga. Andra gånger är dessa lite av smakbomber.

Däremot har jag inte upplevt denna otroliga sinnesvarians för rökiga ö-whiskys med +15 år på nacken. Där känner jag en underbart hög stabilitet.

(Angående Springbank så håller jag med om att det är en humörwhisky. Min favorit, 21-åringen är helt bedårande underbar. Men bara när andan verkligen faller på.)

Om jag oxå ska tycka till lite så tycker jag det är ganska tydligt att ju mer sherryinfluens det finns i whiskyn destå mer luftningstid kräver den innan provning. Samma sak gäller ofta också för äldre whisky.

mvh, R