whiskyforum

Sitter och funderar på att flera whiskyklubbar och liknande ofta säger sig ha en referenswhisky.

Men hur kan man ha en sådan när smakerna på whisky skiljer sig så mycket?

Jämför t.ex. en "sommarlätt" Lowland med en rökig Caol Ila. Hur skulle man kunna ha en

referenswhisky i den jämförelsen?

Vad säger Ni på forumet om referenswhisky och i så fall vilken whisky är att föredra och varför?

De få gånger jag har använt en "referenswhisky" är när doftsinnet blivit för påverkat av kraftiga/spritiga aromer. T.ex. när vi provade sex stycken Ardbeg så doftade den fjärde whiskyn inte längre rök eftersom doftsinnet var mättat. Då kan det vara bra att jämföra med något som man vet hur det doftar. För mig är alltså en referenswhisky inte något som nödvändigtvis ska likna andra sorter man provar utan en whisky man vet var man har.

För egen del har jag valt Glenmorangie 10 för att den är lagom neutral, men när den tar slut kommer jag antagligen att se ut en ny.

Det beror lite på vad man ska prova, men ibland tycker jag att det är bra att ha en välkänd referens.

Jag använder Highland Park 12 yo för jag tycker den har lite av allt, samt att den håller en jämn kvalitet.

Känns lite onödigt tycker jag för antingen blir provningspriset högre eller så får man ta bort en annan. Man får helt enkelt lita på sitt refernsminne!

Kanske nån enstaka gång är det ok.

Det behöver ju inte vara en doft eller smakreferens, det kan ju också vara en njutningsrefrerens. typ.... denna betyder 85 poäng för mig, är de andra godare eller mindre goda?

patrik skrev:De få gånger jag har använt en "referenswhisky" är när doftsinnet blivit för påverkat av kraftiga/spritiga aromer.

<{POST_SNAPBACK}>

Vid dessa tillfällen föreslår herrarna Murray och Jackson att man dricker svart kaffe

eller äter 90% mörk choklad för att s.a.s. nollställa smaklökar och liknande.

Har även hört att öl skulle vara bra för detta ändamål.

Finns det några andra knep? Ibland drabbas man ju, som Patrik skriver,

av att sinnena inte kan ta emot mera intryck.

Fler knep: Mariekex

Bengt-Åke Olsson skrev:Vid dessa tillfällen föreslår herrarna Murray och Jackson att man dricker svart kaffe

eller äter 90% mörk choklad för att s.a.s. nollställa smaklökar och liknande.

Har även hört att öl skulle vara bra för detta ändamål.

Finns det några andra knep? Ibland drabbas man ju, som Patrik skriver,

av att sinnena inte kan ta emot mera intryck.

<{POST_SNAPBACK}>

Det enklaste sättet att "nollställa" näsan är att bryta av med en helt annan doft/lukt.

På mitt jobb så är jag med i en sensorikpanel och fick rådet "att så fort du känner att du har övermättat näsans nervceller med en typ av doft/lukt (tex när du inte längre känner någon skillnad) så måste nervcellerna nollställas genom att lukta på något som har en doft/lukt som helt bryter mot det du provar." "Det är också bra att vila näsan (några minuter) lite mellan proverna."

I praktiken (enklaste sättet) innebär detta att du kan lukta på din egen kropp. När jag provdoftar/provsmakar många prover så brukar jag lukta på min ena arm antingen direkt på huden eller på tröjan jag har på mig när jag känner att näsan börjar bli lite sliten. Det är dock klokt att undvika att lukta på kläder, som har blivit inpyrda av cigarettrök.

Adaption kallas dilemmat vilket enkelt betyder att hjärnan stegvis minskar sin registrering av en smak/doft som är återkommande.

Mitt tips: Paus och vatten. Osaltade poccorn går också bra om man vill lyxa till det.

En paus med frisk luft och kolsyrat vatten utan smak är mitt råd.

Kör gärna provningen i fler set och häll nästa set i pausen så hinner inte heller whiskyn tappa doft på att den stått lite för länge. Det är annars risken med glas 5 och 6 om alla är tappade samtidigt. Kan ju lätt ta en timme innan man hittat till dessa glas. Trött näsa och trött whisky...