97:an är lite bättre, men det är svårt att säga hur mycket mer man kan betala jämfört med en från 2000. Jag skulle själv kunna tänka mig att betala £250 för flaska om jag fick chansen, men inte mer.
Jag har bara provat Provenance en gång (har kvar min andel från andelsköpet orörd). Stig på Scotspain var vänlig nog att skänka tomflaskan med träask och filt till mig, så jag kollade etiketten och den var tappad 1997. Står inget datum på etiketten utan endast årtalet 1997. Fantastiskt god var den i alla fall.
Blir ytterligare ett smakprov om 3 veckor då Stig har ytterligare en provning där Provenance ingår. Ska kolla om det är nåt annat årtal på den flaskan som serveras då.
Bunkermania skrev:Jag har bara provat Provenance en gång (har kvar min andel från andelsköpet orörd). Stig på Scotspain var vänlig nog att skänka tomflaskan med träask och filt till mig, så jag kollade etiketten och den var tappad 1997. Står inget datum på etiketten utan endast årtalet 1997. Fantastiskt god var den i alla fall.
Blir ytterligare ett smakprov om 3 veckor då Stig har ytterligare en provning där Provenance ingår. Ska kolla om det är nåt annat årtal på den flaskan som serveras då.
johan skrev:97:an är lite bättre, men det är svårt att säga hur mycket mer man kan betala jämfört med en från 2000. Jag skulle själv kunna tänka mig att betala £250 för flaska om jag fick chansen, men inte mer.
Det var mycket roligt framförallt då det denna gpng var Provenance tappad fr amerkanska markanden 2000 som erbjuds så nu har jag provat 2 olika Provenance.
Vi startade upp med Ardbeg 17, som jag fortfarande tycker är en besvikelse (nån som vill byta till sig min oööppnade flaska?). Den ställdes mot Lagavulin 16. En match som Lagavulin vann lätt i mitt tycke.
Sen kom Scotspains egen SOS tappning av Ardbeg 1996 28,9% mot Laphroaig 10 Cask. Även här en kul grej då det var en ny tappning av Laphroaig med 55,7% mot de sedvanliga 57,3%. Ardbegen har en stickig lite spritig doft som drar ned betyget och mot Laphroaig Cask är det inte många som står sig. Seger för Leffen.
I andra omgången ställdes Dun Bheagan Islay 8 år 43% mot Ardbeg 1993 SOS 56,4%. De ställdes mot varandra för att det var sherryfat-tappningar. Dun Bheagan bör alltså vara en Lagavulin. En mycket lättdrucken whisky med sötma och rök. Inget extra men inget fel på den heller. Ardbegen vann denna match lätt med en härlig marsipansötma, torv och rök och i eftersmaken dök mandel (nästan björnklisteraktig) upp.
I sista omgången ställdes Ardbeg Provenance 2000 55% mot Lagavulin 25 år 57,2%. Laggan var mycket bra men smaken koncentrerades till tungan medan Provenancen spriddes i hela gommen. 2 poängs övervikt för Provenance. Dock ska sägas att 1997 Provenance minns jag som ännu bättre med ännu mer smak av honung och mörk choklad.
På det hela taget en mycket bra provning ledd av Stig på Scotspain.
Hans syfte med provningen var att när nu Ardbeg är så i ropet ska man inte glömma bort de bra whiskyna som görs av Lagavulin och Laphroaig och det kan jag bara hålla med honom om.
