whiskyforum

Vad kan det vara värt?

Om man skulle vilja dela sin andel med någon?

Har ni någon uppfattning? Vad man ska ta betalt?

För 5 % eller 10 % av dessa nedanstående fat

De fat som de gäller är

Springbank 2000, 200 l (Romfat)

Hazelburn 2000, 200 l (bourbonfat)

Springbank 2000, 100 l (Fresh sherry)

Springbank 2001, 50 l (fresh sherry)

Eder

Tappen

Det är en jättesvår fråga. Det beror på så många faktorer. Jag skulle nog utgå från inköpspriset och addera ett par procent. Jag skulle räkna baklänges på befintliga Springbankbuteljer som är buteljerade av Springbank själva.

Menar du att du skall dela ut 5% resp 10% av fatvolymen som en andel till någon annan eller?

Jenz Rönnow skrev:Det är en jättesvår fråga. Det beror på så många faktorer. Jag skulle nog utgå från inköpspriset och addera ett par procent. Jag skulle räkna baklänges på befintliga Springbankbuteljer som är buteljerade av Springbank själva.

Menar du att du skall dela ut 5% resp 10% av fatvolymen som en andel till någon annan eller?

<{POST_SNAPBACK}>

Jepp det är min tanke.

Jag har fått förfrågningar från folk som är intresserade.

Bekymmret som jag tycker är att det finns de som har mycket god ekonomi och vill bara vara med på en andel. Men bryr sig inte så mycket om whisky.

Sedan har vi de som har ett jätte intresse men inte så god ekonomi.

Ibland står man inför kvalet att "sälja" av en andel för att införskaffa lite andra roliga sorter. Eller att man byter bort en andel mot något intressant.

Så ställer man sig frågan att den dagen då man ska tappa tunnan

Är det bättre att ha en som inte har bekymmer att "hosta" upp det som behövs eller att ha en som kanske strular just i det ögonblicket pga ekonomin.

Så jag undrar hur skulle ni göra?

eder

Tappen

Det som krävs är ju välskrivna kontrakt som håller juridiskt sett. Vad händer om din tunna går sönder eller blir odrickbar (allt kan hända)? Det kostar trots allt mer än vad man räknar med i avseende kostnader för buteljering, VAT, mm. Då är det bra med folk man som har täckning för kostnaderna, annars står du kanske där med whisky som du måste betala för ändå.

Jenz Rönnow skrev:Det som krävs är ju välskrivna kontrakt som håller juridiskt sett. Vad händer om din tunna går sönder eller blir odrickbar (allt kan hända)? Det kostar trots allt mer än vad man räknar med i avseende kostnader för buteljering, VAT, mm. Då är det bra med folk man som har täckning för kostnaderna, annars står du kanske där med whisky som du måste betala för ändå.

<{POST_SNAPBACK}>

Intressanta synpunkter !

Visste inte ens att sådant kunde inträffa(!).

Är inte destilleriet ansvariga för "tunnbrott" eller vad det nu kan heta .

Kan en whisky av god klass (Bruichladdich, Mackmyra, Arran) verkligen bli "odrickbar" ?

Detta har jag inte ens reflekterat över.............

(sorry om jag gjort en utvikning från ämnet Tappen , kanske Jenz kan flytta detta inlägg till en ny tråd).

Bengt-Åke Olsson skrev:Intressanta synpunkter !

Visste inte ens att sådant kunde inträffa(!).

Är inte destilleriet ansvariga för "tunnbrott" eller vad det nu kan heta .

Kan en whisky av god klass (Bruichladdich, Mackmyra, Arran) verkligen bli "odrickbar" ?

Detta har jag inte ens reflekterat över.............

(sorry om jag gjort en utvikning från ämnet Tappen  , kanske Jenz kan flytta detta inlägg till en ny tråd).

<{POST_SNAPBACK}>

Jag håller definitivt med.

Underfär som den klassiska repliken "Tänkte inte på det"

Bra att lyfta det oavsätt som det är nu eller en annan tråd.

/Tappen

Innan man ger sig i kast med att köpa ett fat måste man definitivt vara medveten om att alla fat inte alls blir bra - det sägs att man med en helt genomtänkt "wood policy" når ca 80 procents måluppfyllelse, vilket är en indikation om att växtriket kan spela oss spratt. Varje fat är ju en individ, som inte kommer att ge exakt samma resultat som något annat fat, på samma tid, lagrat på samma ställe. Detta är en av anledningarna till att man "vattar" ihop ett antal fat när man buteljerar och att logiskt sett inte heller varje "single cask" är överlägsen i kvalitet utan tvärtom motsatsen kan inträffa.

Alltså: caveat emptor! [lat: köparen må akta sig]

Väljer man ett "first fill" fat så kan man nog vara något mer säker på att man får en bra kvalitet på fatet, än om man tar ett möjligen svårt uttröttat "refill". Förvisso kan balansen på ett refill bli bättre än på ett first fill, men det kan ta väldigt lång tid innan denna balans visar sig, eller så hinner den aldrig komma och du står med en 15-årig whisky som fortfarande har omogna toner. Fast med first fills så måste man vara medveten om risken för att det tar över destillatet helt, vilket särskilt gäller sherryfat. Har sett en enligt uppgift 5-årig Hazelburn som var i det närmaste helt svart och som bara luktade svavelosande och bitter druvsaft... Samtidigt kan ett lyckat first fill fat vara helt kanon. Men det händer alltså långt ifrån varje gång.

Kostnaden per flaska, allt inräknat och leverans ex Springbank i Campbeltown, för en 6-årig omgång Springbank från en first fill bourbon barrel blev under 200 kr, vid 59,5 procent. Skatt och även buteljeringskostnad överstiger egentligen med råge själva spritkostnaden. Men har man en attraktiv sprit så kan man givetvis ta bbetalt för den. Gör bara klart att det är en okänd storhet man köper och att det inte går att backa från affären vid senare tillfälle.

/ Pär

Par Caldenby skrev:Innan man ger sig i kast med att köpa ett fat måste man definitivt vara medveten om att alla fat inte alls blir bra - det sägs att man med en helt genomtänkt "wood policy" når ca 80 procents måluppfyllelse, vilket är en indikation om att växtriket kan spela oss spratt. Varje fat är ju en individ, som inte kommer att ge exakt samma resultat som något annat fat, på samma tid, lagrat på samma ställe. Detta är en av anledningarna till att man "vattar" ihop ett antal fat när man buteljerar och att logiskt sett inte heller varje "single cask" är överlägsen i kvalitet utan tvärtom motsatsen kan inträffa.

Alltså: caveat emptor! [lat: köparen må akta sig]

Väljer man ett "first fill" fat så kan man nog vara något mer säker på att man får en bra kvalitet på fatet, än om man tar ett möjligen svårt uttröttat "refill". Förvisso kan balansen på ett refill bli bättre än på ett first fill, men det kan ta väldigt lång tid innan denna balans visar sig, eller så hinner den aldrig komma och du står med en 15-årig whisky som fortfarande har omogna toner. Fast med first fills så måste man vara medveten om risken för att det tar över destillatet helt, vilket särskilt gäller sherryfat. Har sett en enligt uppgift 5-årig Hazelburn som var i det närmaste helt svart och som bara luktade svavelosande och bitter druvsaft... Samtidigt kan ett lyckat first fill fat vara helt kanon. Men det händer alltså långt ifrån varje gång.

Kostnaden per flaska, allt inräknat och leverans ex Springbank i Campbeltown, för en 6-årig omgång Springbank från en first fill bourbon barrel blev under 200 kr, vid 59,5 procent. Skatt och även buteljeringskostnad överstiger egentligen med råge själva spritkostnaden. Men har man en attraktiv sprit så kan man givetvis ta bbetalt för den. Gör bara klart att det är en okänd storhet man köper och att det inte går att backa från affären vid senare tillfälle.

/ Pär

<{POST_SNAPBACK}>

Helt underbart.

Jag har fått alla mina argument ännu mer vässade.

Alla mina fat är first fill och de smakproven som jag tagit har jag varit mycket nöjd med. De är ca 4 år.

Men det är bara att hoppas att inte det blir något svart eller annat slisk de sista åren.

De lilla fatet på 48 liter bör vara klar om 2-3 år men jag ska ta ett sampel varje år så att vi kan följa utvecklingen.

Andelarna var inte svårsålda

mvh

Tappen