whiskyforum

Ok nu skulle jag vilja ha lite bättre koll på en sak, som vi diskuterade på jobbet igår och som jag inte tänkt så mycket på.

Det handlar om lagring av whisky. På vilken sorts fat lagras whiskyn mestadels. Jag vet ju att vissa whiskys lagras på sherry fat och bourbon fat o.dyl. En sherryfatslagrad whisky smakar ju oftast sherry, men vad lagras tex Springbank 10 och Ardbeg 10 på för fat?

Och vilket smakar mest sherry, en sherryfinish eller en sherrylagrad. Vad jag förstått så är det ju nästan inga nya fat som används i skottland, men vad har det då varit i innan om det inte står vilken typ av fat den lagrats på?

Det finns ju tex bourbon finish på Springbank, smakar den då bourbon, som jag tänker mig bourbon.

I fallet Talisker 20 finns ju en som varit i sherryfat och en som varit i bourbonfat, och i sherry fallet kan jag känna sherryn, men i bourbonfallet kan jag inte på samma vis relatera till bourbon. Hjälp en konfunderad man

Burbonfat är det vanligaste. Detta för att Burbon bara får lagras i nya tidigare oanvända fat. Det blir med andra ord en massa Burbonfat över i Amerika som skeppas till Skottland.

Ardbeg 1972 kommer t.ex. från en Burbon Hogshead. Springbank lagrar dels i vanliga ekfat men även i burbonfat. Dock smakar inte whisky direkt mycket burbon bara för att de lagrats i dessa fat. Snarare nyanser finns kvar.

Gällande finishen eller lagrad enbart på sherryfat varierar detta lite. Vissa kokar t.ex. whiskyn vid finishing för att extrahera ut maximalt med smakämnen ur faten. Bla Glendronach gör detta med sin 15 åriga variant.

Jag vill dock påstå att en whisky som lagrats på ett sherryfat från början får mycket med runda och påtagligare sherrytoner än en som bara är en finish. Jämför med t.ex. en Macallan 12 årig mot Glenmorangie Sherry Wood Finish.

Jenz Rönnow skrev:Springbank lagrar dels i vanliga ekfat men även i burbonfat.

<{POST_SNAPBACK}>

Med vanliga ekfat menas?? Är det helt nya fat då?

Jenz Rönnow skrev:Vissa kokar t.ex. whiskyn vid finishing för att extrahera ut maximalt med smakämnen ur faten.

VA ?

Kan du utveckla detta lite?

Fogass skrev:Med vanliga ekfat menas?? Är det helt nya fat då?

<{POST_SNAPBACK}>

Vanliga fat är i detta fall sherryfat. Om jag inte mins helt fel så är det så att Springbank tidigare lagrade majoriteten av sin whisky på sherryfat, men de har på senare år mer och mer gått över till bourbonfat. (som är både billigare och lättare att få tag på än sherryfat).

Jenz skrev någonting om att "Vissa kokar t.ex. whiskyn vid finishing för att extrahera ut maximalt med smakämnen ur faten".

Bengt-Åke Olsson undrade vad det betydde i en senare undran. (Det gör jag också)

Är det någon som vet vad det betyder?

Hmm, ja, det var en som förklarade det för mig. Minns dock inte vem. Det enda jag är säker på är att det var Glendonach. Hur många andra som också gör så här har jag ingen aning om.

Tyvärr kan jag inte utveckla det mera än så

Det verkar konstigt, för om man kokar whiskyn försvinner ju alkoholen .

Är du säker på att du inte har blandat ihop det med det extrakt/avkok av sherry,

som man sprayar vissa gamla fat med invändigt, för att kunna använda dem

ytterligare en gång .

Har samma funderingar som Benke. Paxarete (ett mycket sött vin från Tarragona) hette den hopkokade fatsmorningen som ibland även kunde "tryckimpregneras" in i fatet. (Någon stans på Briuchladdich´s hemsida står det något om "cooked and pressurized" i samband med finishes.) Detta är inte i enlighet med SWA´s riktlinjer och något som inte görs längre om man får tro vad som sägs.

Annars är det en vanlig uppfattning att lagring vid högre temperatur får whiskyn att mogna fortare, men samtidigt ökar förlusterna genom avdunstning. En undersökning av Conner/Murphy/Reid "Modelling the Maturation of Scotch Whisky in Hot Climates menar att förhöjd lagringstemperatur inte påverkar relationen av extraktivämnen från fatet, dvs smakprofilen bibehålls.

För övrigt tycker jag att det kunde vara på tiden att överge "ekfat" som en beskrivning av fattyp.

Att koka ett fat innebär, som jag har förstått det, att man oftast fyller ett "finishing-fat" med exempelvis 10-årig whisky från ett lite halvtrött gammalt fat och därpå lägger det nya fatet i ett varmare förvaringsutrymme under en viss tid. Att förvara whisky så lär skall leda till att man får en avdunstning främst av vatten och att således alkoholhalten mycket väl kan STIGA i fatet, även om man tappar mer i volym än vid normal lagring. Balansen mellan alkohol och vatten ändras alltså i och med detta, vilket även borde kunna medföra en annan typ eller karaktär på extraktionen från fatet. Detta är väl särskilt tänkvärt när man har ett finishing-fat, eftersom det väl normalt är ett färskt fat som man har tänkt sig skall sexa upp det gamla trötta man utgick ifrån.

Har bl.a. sett en bortåt 35 år gammal buteljering från SMWS som höll något i stil med 67 procent och det vore helt enkelt omöjligt vid normala lagringsförhållanden (d.v.s. med en hyfsat konstant medeltemperatur om 5-10 grader över året, där alltså mer alkohol än vatten dunstar och alkoholhalten sjunker något, mellan 0,5 och 2 procent per år, beroende på fattyp, fatstorlek och ålder).

Min uppfattning är att man borde ge tusan i att trixa. Och en finish skall man alltid se på med viss skepsis, även om det finns briljanta undantag (exempelvis från the Celtic Whisky Compagnie, med sin serie Celtique Connexion).

/ Pär