lite tankar om dröm-whiksyn

[peterekstrom]

...och jag vill inte känna någon rök, annat än en mycket svag antydan i doft och smak.

Jag vill dessutom ha en rökkick i eftersmaken som långsamt klingar av och biter sig kvar i en evighet.

Exakt hur menar du att detta ska gå till?

[MacNilsson]

Exakt hur menar du att detta ska gå till?

Det är det som är min typ av whisky...den finns där ute...när rökigheten inte framträder förrän i eftersmaken, där vill jag å andra sidan ha den länge. Det är en sällsynt kombination som kräver ålder, bra fat, exakt mältning, tur och skicklighet och inte minst naturens goda vilja

[Hakan G]

Jag tittade lite i våran recensionsbank.

Det verkar vara några få märken som utmärker sig i poäng när den kommit upp i ålder.

Framför allt är det dessa 3 som utmärker sig;

Ardbeg

Springbank

Glen Grant

Men även dessa har höga platser;

Laphroaig

Port Ellen

Bowmore

Brora

Macallan

Störst chanser är att hitta "drömwhiskyn" bland dessa destilleriers buteljeringar.

Vad som slår en är detta med rökighet som hänger kvar, och sherrytouchen.

Ovanstående destillerier har oftast gott om båda delar. (eller i alla fall en av dessa saker)

Om man hittat "rätt flaska", måste man sedan även hitta rätt tidpunkt och rätt plats.

Eller hur?

[Per Eriksson]

Exakt. Det där med tidpunkt och plats är mycket viktigt när man söker den ultimata whisky upplevelsen.

[mejparn]

Tjena Hasse och alla andra!

En som du garanterat skulle älska är Bunnahabhain 1966. Jag golvades när jag i förra veckan testade denna på baren i Port Ellen. Jösses vad det destilleriet fick pluspoäng i min bok. Dagen efter testade jag Bunna 1968 Auld Acquantance vilken oxå var fantastisk men inte riktigt lika bra enligt mig.

Nu snackar vi malter en bit ovanför 90-strecket och frågan är om inte 1966 har närmare till 100.

När jag kom hem så såg jag att 1966 går på ca 350 engelska. . . Jag får väl sälja frugan eller nått.

/Johan

Ja Bunna har helt gudomliga buteljer! 1968 är nog en av dom godaste jag har testat!

[robertk]

Jag brukar roa mig med att sätta poäng på whisky, hur man nu kan bedöma något så subjektivt som smakupplevelser som varierar gång från gång man provar och allteftersom erfarenheter skiftar? Men ändå, lite kul är det, och ett mått på något är det, om än tämligen oprecist. Det slår mig ibland att det är otroligt sällan vi vågar sätta riktigt höga poäng även om whiskyn är fantastisk, istället lägger vi oss runt 90 och hoppas att det finns något ännu bättre runt hörnet.

Jag tror mig aldrig ha satt högre än 95 (Ardbeg Ping 1, Ardbeg Kildalton 1980 och Springbank 32). Ibland undrar jag om det är möjligt att få en större whiskyupplevelse, tveksamt....men ska jag någonsin få uppleva en malt som går ännu högre vill jag att den ska kännetecknas av följande:

En stor komplexitet, massor av fatkaraktär, gärna bourbon, men inte för mycket söt vanilj, gärna sherry, men den får inte ha ett spår av sherrygummi i doften. Den måste dessvärre vara gammal för att ha utvecklat alla smaker och dödat varje form av spritighet, mjuk som bomull, nästan trögflytande, djup färg åt skimrande guld eller rödguld, men den får inte ha trätoner eller ens antyda början till somnande fat. Jag vill ha en hel kryddbod och fruktskål i doften och jag vill inte känna någon rök, annat än en mycket svag antydan i doft och smak. Den måste vara cask strentgh och singelcask (man blandar inte mästerverk), tåla vatten och förändras hela vägen till 25 %. Jag vill dessutom ha en rökkick i eftersmaken som långsamt klingar av och biter sig kvar i en evighet. Bjud mig på en sådan så ska jag sätta poäng därefter.

Finns den whiskyn så tipsa mig gärna

Japp, den finns. I Limburg i flera montrar, se bara till att ha en bra guide, eller i närmsta flaska av Lagavulin 30yo OB.

Imho är '74an för LMDW alldeles för extrem översherry för att passa herr Hans tror iaf jag! Även om den är extremt bra..

mvh, Robert

[Thomas]

Exakt. Det där med tidpunkt och plats är mycket viktigt när man söker den ultimata whisky upplevelsen.

Det är nog egentligen den VIKTIGASTE delen av upplevelsen.

Släpa fram vilken legendarisk whisky som helst och stjälp upp i ett plastglas på Odenplans T-bane perrong. Eller en varför inte en standard Glenlivet i solnedgången uppe på Speysides sluttningar med bästa vännen. Jag är säker på att Glenlivet vinner den kampen.

Men då de flesta bedömningar sker i stillhet vid ett enkelt bord med ett antal drams som mer eller mindre bedövar varandra och i en miljö som sällan lämpar sig för andamålet, så måste man alltid ta poäng på en rejäl nypa salt.

Att se master blenders och "proffesionella" bedömmare i aktion är långt ifrån våra seanser. Killar som Richard Paterson, John Lamond, Jim Murray och Dave Broom skulle aldrig låta sig störas av yttre omständigheter av något slag.

Men visst har vi alla våra favoriter! Min favorit förändras ständigt. Just nu håller jag på en Glenrothes Sherry Cask 2000. Men så är jag ju också en mild (censurerat) av sherry lagringar.

Tjenna

[robertk]

Killar som Jim Murray skulle aldrig låta sig störas av yttre omständigheter av något slag.

Det beror nog på hur du definierar yttre omständigheter

[MAGOLS]

Jag tycker att Black Bowmore Final Ed, (den enda av de tre jag smakat) skulle kunna kvala in här dock inte så värst mycket rök kvar i den men ett spår kan anas mot slutet.... och slutet det håller på i ett par minuter. Jag har sälland smakat en whisky med sån otrolig längd som växlar hit och dit mellan kryddor,frukt,salt och sött. Detta är en whisky med otrolig balans av väldigt många smaker och en whisky som följer med en ända hem efteråt, man vill inte ens borsta tänderna för kvällen innan man går lägger sig.

Magnus

[jojje]

Jag tycker att Black Bowmore Final Ed, (den enda av de tre jag smakat) skulle kunna kvala in här dock inte så värst mycket rök kvar i den men ett spår kan anas mot slutet.... och slutet det håller på i ett par minuter. Jag har sälland smakat en whisky med sån otrolig längd som växlar hit och dit mellan kryddor,frukt,salt och sött. Detta är en whisky med otrolig balans av väldigt många smaker och en whisky som följer med en ända hem efteråt, man vill inte ens borsta tänderna för kvällen innan man går lägger sig.

Magnus

Blir väl till att beställa ett gäng sådana då. . .