Jag köper mest standardwhisky med viss knorr för omedelbar konsumtion och här finns automatiskt en viss gräns för hur mycket man kan tratta i sig...
Sedan köper jag bättre whisky (genom SWS eller andra andel/konsortie som dyker upp) och detta är min pensionsförsäkring. Med det menar jag att om jag inte får det så fett som folkpensionär så skall jag i alla fall dricka whisky med klass. Går det riktigt illa så kan jag alltid sälja och fördela pengarna lika mellan mat och standardwhisky...
Ja lite så ser jag åxå på det! Just nu så har jag ganska ok lön! Och så länge man klarar sig så är det hu helt ok att bunkra på sig lite godsaker! Så har man ju säkert whisky livet ut redan snart! Desutom så jobbar jag hela sommaren, så där sparar man ju en hacka!
Senast redigerad av mejparn den tor sep 06, 2007 5:27 am, redigerad totalt 1 gång.
Svaret för min del är omväxlande deprimerande och inspirerande. Jag gjorde en överslagsräkning på vad jag har i skåpet där hemma och beroende på när jag tänker på det så är det antingen en känsla av fasa över hur det kunnat gå så överstyr eller en känsla av stolthet och rikedom. Oavsett så är det betydligt roligare än aktier och jag kan aldrig förlora på investeringen för den kan ju om inget annat drickas upp. När jag ser vad vissa av mina flaskor skulle kunna gå för på auktion blir jag förundrad över hysterin. Förjnöjt förundrad. Men vad händer när alla whiskyhamstrare samtidigt får för sig att sälja sina sparade flaskor om ett, två eller tio år? Får Juuls sålt sin Ping 1 för 31000:-? Kommer kineserna, ryssarna och indierna att köpa upp allt drickbart till överpris i framtiden? Skulle jag kanske investera ännu mer för säkerhets skull? Ardbeg TEN (som jag inte tycker är speciellt bra) kommer säkert att gå för över 1000:- samma dag den tar slut i butikerna. Om jag struntar i att äta lunch ute så ofta så kanske det går. Skulle kanske prata med chefen om en löneförhöjning? Hmmm... Nu blev jag sugen på en dram. Det är ganska kul med Single Malt ändå!
rvh skrev:Svaret för min del är omväxlande deprimerande och inspirerande. Jag gjorde en överslagsräkning på vad jag har i skåpet där hemma och beroende på när jag tänker på det så är det antingen en känsla av fasa över hur det kunnat gå så överstyr eller en känsla av stolthet och rikedom. Oavsett så är det betydligt roligare än aktier och jag kan aldrig förlora på investeringen för den kan ju om inget annat drickas upp. När jag ser vad vissa av mina flaskor skulle kunna gå för på auktion blir jag förundrad över hysterin. Förjnöjt förundrad. Men vad händer när alla whiskyhamstrare samtidigt får för sig att sälja sina sparade flaskor om ett, två eller tio år? Får Juuls sålt sin Ping 1 för 31000:-? Kommer kineserna, ryssarna och indierna att köpa upp allt drickbart till överpris i framtiden? Skulle jag kanske investera ännu mer för säkerhets skull? Ardbeg TEN (som jag inte tycker är speciellt bra) kommer säkert att gå för över 1000:- samma dag den tar slut i butikerna. Om jag struntar i att äta lunch ute så ofta så kanske det går. Skulle kanske prata med chefen om en löneförhöjning? Hmmm... Nu blev jag sugen på en dram. Det är ganska kul med Single Malt ändå!
Jag säger som emwiann, summan av lasterna är ju som bekant konstant.
För egen del så är kontentan av mina whiskyinköp att jag försakar kläder nuförtiden. Hade ett ganska stort klädkonto förr men väljer att lägga pengar på whisky istället.
Visst är det härligt och en känsla av välbefinnande när man öppnar skåpet och tittar in men samtidigt måste jag erkänna att jag då och då undrar vad f-n jag håller på med. Ångesten kommer krypande ibland....
Har jag då försakat något annat? Nja, beror på hur man ser på det. För senaste årets utlägg hade jag kunnat köpt en pool istället. Usch nu kommer ångesten igen Kanske får bada i malt iställlet
Desutom så jobbar jag hela sommaren, så där sparar man ju en hacka! 
Kanske får bada i malt iställlet 