MacNilsson skrev:Hela Springbank är inpyrt av rök, det är svårt att göra orökt whisky i en anläggning där det sitter fenoler i varenda rörkrök. Prova till exempel Caol Ila unpeated, näst intill rökbomb tycker jag. Färgen i det här fallet kommer från vinfaten, färska fat som smaksatts med sautern en kortare tid, kanske inte ens för att säljas utan för att just smaksätta faten, såsom branschen gör med sherryfaten numera. Förövrigt tycker jag Springbank skulle sluta med de här minst sagt konstiga slutlagringarna. Jag ansluter mig i det här fallet helt till SWA som vill förbjuda udda smaksättningar som inte har med whiskytraditionen att göra.
Förstår din synpunkt men för min del så känns det helt OK, så länge som slutresultatet bli mjutbart....
Men åter till vad som händer vid själva produktionen, personalen är extremt noga att tömma allt vid fatfyllningen (gäller även vid buteljeringen) så i det skedet känns det inte som att ledningar skulle kunna smaksätta en hel batch med flera tusen flaskor.
Däremot funderar jag vad som händer vid växlandet mellan de olika sorterna, Springbank, Longrow och Hazelburn. När man gör sista destillationen så använder man head and tail från föregående destillation tillsammans med sprit från första eller andra destillationen beroende på sort (Springbank är ju ett mellanting mellan Longrow och Hazelburn rent destillationstekniskt)
Har läst att Smögen whisky har genomfört blinddestillation (hoppas jag fick namnet rätt) och att denna teknik används vid växlingen mellan sorterna. Men de har vad jag vet ingen plats med huvud och svans med den pågående destillationen, går ju att slänga men det är de troligen för "snåla" för.
Är det någon av er medlemmar som har en uppfattning hur destillerierna gör vid växling mellan sorter som har olika rökighet i sin malt? Vi har ju ett antal destillerier som pysslar med denna teknik, Bruichladdich och Springbank som kanske är de mest kända (har störst variation).
tommbjor
