En bra tråd, det här. Intressant ämne, där ingendera sidan kan gå segrande ur ordstriden. Kanske finns också någon sorts terrorbalans mellan de tu extremerna, som Ingvar nämnde.
Själv tillhör jag hursomhelst konsumenterna, även om jag har en del flaskor på olika ställen. Det är lätt att hålla med om att den whisky som inte blir drucken har förfelat sin existens. Så även om samlandet kommer att finnas kvar - och driva upp vissa priser bortom det nåbara och rimliga - är whisky menad att drickas. Inte att agera dammsamlare eller objekt för sin stiliga etiketts skull.
Att köpa flera flaskor av en buteljering kan dock vara motiverat - ibland hittar man ju en diamant och är det en single cask så är det bara att pynta upp, om man vill säkra tillgången på den i framtiden, i någon mån. Har gjort detta i en knapp handfull fall. Men annars ligger ju charmen i whisky närmast i att upptäcka nya upplevelser och möjliga pärlor. Man får leva med att man ofta bara upptäcker eller inser deras storhet när de redan är borta, eller löjligt dyra på en eller annan auktion.
Listan på de destillerier vars buteljeringar ofta, i äldre tappning, betingar överdrivna priser är riktig. Varför betalas det så mycket just för dessa Ardbeg, Brora, Springbank (i viss omfattning), Port Ellen och Macallan (värstingen)? Objektivt sett må de vara bra och de håller en hög snittnivå. Men de är inte i samtliga fall värda de priser de betingar - eftersom de är riktade mot samlaren snarare än konsumenten. Alla fat är helt enkelt inte lika perfekta...men ofta minst lika dyra. Och detta drar givetvis producenterna nytta av, genom att se till att bygga respektive varumärke och släppa en lagom och högt prissatt rännil av buteljeringar till marknaden, trots att de sitter på relativt sett större lager. Släppte de allt, så skulle de förstöra sin egen marknad och göra det exklusiva mer åtkomligt och därmed mindre attraktivt, med prisfall som följd. Skall vi gissa att Port Ellen släpps i ett par Annual Releases till, omkring 25 år gamla, för att sedan övergå till att bli Special Releases på 30 år och med ytterligare GBP 70 per flaska? Se bara hur bra det går med Brora... De relativt sett klart prisvärda och som regel mycket bra Rare Malts har nog fått dö sotdöden delvis av denna anledning, så att fältet är fritt för högre prissatta Super Premium Malts.
Well, detta kan man ju gnata på om. Men njuta snarare än samla är mitt bidrag, i all korthet. Och blindprovningar är ju lysande intressanta, om man bara inte är rädd för att sticka ut glashakan.
Gott Nytt År! / Pär