Ett kärt minne för mig är det iaf, även om det (i mitt fall) bleknar när man sätter ord på det. Det var som så att vi en höstkväll förra året hade firmafest. Vi samlades hemma hos en kollega i Hjo och småpratade, åt lite smått och gott (typ ölkorv, oliver, nötter) och tog en grogg eller två. Sedan begav vi oss till en mysig restaurang i närheten, där bord var bokade. Så här i efterhand minns jag inte den exakta menyn, men den toast skagern som förrätten gestaltades av var gudomlig...
Kollegan pratade om ett besök på Bushmill, där han köpt whisky och bevittnat hela processen. Det lät spännande och mysigt på något märkligt vis. Jag menar, hur mysigt är det egentligen med kopparpannor och pagodtak? Jo jag vet, det ÄR väldigt mysigt, iaf nu när man har lite mer kunskap.
Ägaren hörde vårt samtal kring whisky och eftersom han känner min kollega sedan barnsben, fjäskade han lite extra. Han kom nämligen ut med fem sorters singel malt i små käcka tulpanglas! Och det hamnade inte på notan, så att säga.
Själv hade jag min bestämda åsikt om whisky. Det gick an, men inte mycket mer. Jag blev intutad den ena skrönan efter den andra om varför detta var något helt annat än blended, och eftersom jag var nyfiken så behövde de inte erbuda smakprovet två gånger. Första singel malten jag smakade någonsin var Auchentoshan 10 yo. Wow! Ingen av favoriterna idag, men jesus vilken skillnad mot vad jag var van vid! Märkvärdigare än så var det inte. Sedan den kvällen har förfallet, ehm, jag menar intresset, blivit större och större.
Skål på er!
En gudomlig nektar som jag fortfarande håller som en av de absolut bästa standardwhiskysorterna.