Överskattad whisky

[MacNilsson]

Det mest överskattade destilleriet alla kategorier är Ardbeg. Port Ellen kommer inte långt efter. Det mest underskattade är Caol Ila.

[ardbeg67]

Kan hålla med om att Ardbeg är överskattat, men bara egentligen några år in på 2000-talet och framåt. Ardbeg från t ex 70-talet tycker jag inte är överskattat, trots sina ibland hiskliga priser. Trots det skulle jag inte fundera på att köpa en Ping1'a för de priser som den betingar.

Kom just på något annat som jag tycker är ganska överskattat och det är Brora från 80-talet...

[Complex]

Det mest överskattade destilleriet alla kategorier är Ardbeg. Port Ellen kommer inte långt efter. Det mest underskattade är Caol Ila.

För mej räcker det med tre därifrån Ten,Besten och LOTI.

[sam gutenwik]

Jah håller inte med om att Caol Ila tappningarna är underskattade. För mig är Caol Ila en mycket jämn och stabil whisky som gärna ligger i spannet 85-90p. Däremot saknas i min gom topparna, jag har ingen Caol Ila tappning över 90p. Jag håller däremot med om att både Port Ellen och Ardbeg är överskattade. Mycket förenklat kan man säga att Ardbeg lever på sina magiska 70-tals buteljering och Port Ellen att det är ett nedlagt Islay destilleri. Men till skillnad från Caol Ila har jag många Ardbeg och Port Ellen tappningar över 90p. Jämförelse blir dock inte rättvis då jag inte har testat så många äldre tappningar av Caol Ila.

Generellt sett tycker jag Highland Park är överskattat. Jag har många gånger reflekterat över varför jag undermedvetet nästan alltid går förbi HP buteljeringarna när jag går igenom en sortimentlista över vad som finns på en auktion eller en nätbutik. Visst finns massor av fantastiska tappningar av HP men då kostar de därefter.

[sam gutenwik]

Kom just på något annat som jag tycker är ganska överskattat och det är Brora från 80-talet...

Det håller jag definitivt inte om att 80-tals tappningarna är överskattade. Tvärtom så uppfattar jag att när man talar om Brora är man väldigt noga (överdrivet noga om du frågar mig) med att säga att det just är deras 70-tals tappningar som värda att minnas och att 80-tals tappningarna är mediokra. Men visst, jag är den första att hålla med om att 80-tals tappningarna är ömse vin och ömse vatten, men som sagt, jag upplever inte dem som särskilt hypade.

[Gigas]

Lite O.T Det är kanske så att vi alla rycks med i karusellen mer eller mindre då någon viss whisky höjs till skyarna.

Rädslan att inte hänga med i dansen kan i sig skapa överilade och omotiverade inköp som sedan bittert ångras.

Vi är flockdjur och påverkas av varandras omdömmen och rusar iväg för att inte bli efter eller missa den rekomenderade flaskan, i stället för att i lugn och ro själva prova och besluta om lämpliga inköp.

Jag skäms ibland över mina överilade beslut som oftast är baserade på andra människors uppfattning och inte min egen, så nu får jag betala priset i kronor räknat och krav på ökat förvaringsutrymme .

Utav alla buteljer som står i skåpet skulle jag lätt klara mig med en bråkdel och vara mer förnöjd i min relation till hela njutningen.

Relationen till whisky ska inte vara stressande utan få bli en skön avkopplande stund, fri från krav och andra störande inslag.

[Honken]

Ja tyvärr får man väl säga att Ardbeg nog är det mest överskattade för tillfället. Tyvärr får man väl säga då Ardbeg gör fin whisky, men prisökningen och hypen har gått lite över styr känns det som...

[hobgoblin]

Jah håller inte med om att Caol Ila tappningarna är underskattade. För mig är Caol Ila en mycket jämn och stabil whisky som gärna ligger i spannet 85-90p. Däremot saknas i min gom topparna, jag har ingen Caol Ila tappning över 90p. Jag håller däremot med om att både Port Ellen och Ardbeg är överskattade. Mycket förenklat kan man säga att Ardbeg lever på sina magiska 70-tals buteljering och Port Ellen att det är ett nedlagt Islay destilleri. Men till skillnad från Caol Ila har jag många Ardbeg och Port Ellen tappningar över 90p. Jämförelse blir dock inte rättvis då jag inte har testat så många äldre tappningar av Caol Ila.

Generellt sett tycker jag Highland Park är överskattat. Jag har många gånger reflekterat över varför jag undermedvetet nästan alltid går förbi HP buteljeringarna när jag går igenom en sortimentlista över vad som finns på en auktion eller en nätbutik. Visst finns massor av fantastiska tappningar av HP men då kostar de därefter.

Har du hunnit smaka på samplet du fick av mig på Cinderella än? Isåfall bör nog den kunna krypa över 90-strecket.

[sam gutenwik]

Har du hunnit smaka på samplet du fick av mig på Cinderella än? Isåfall bör nog den kunna krypa över 90-strecket.

Jag får testa samplet i helgen.

[Sundbom]

Lite O.T Det är kanske så att vi alla rycks med i karusellen mer eller mindre då någon viss whisky höjs till skyarna.

Rädslan att inte hänga med i dansen kan i sig skapa överilade och omotiverade inköp som sedan bittert ångras.

Vi är flockdjur och påverkas av varandras omdömmen och rusar iväg för att inte bli efter eller missa den rekomenderade flaskan, i stället för att i lugn och ro själva prova och besluta om lämpliga inköp.

Jag skäms ibland över mina överilade beslut som oftast är baserade på andra människors uppfattning och inte min egen, så nu får jag betala priset i kronor räknat och krav på ökat förvaringsutrymme .

Utav alla buteljer som står i skåpet skulle jag lätt klara mig med en bråkdel och vara mer förnöjd i min relation till hela njutningen.

Relationen till whisky ska inte vara stressande utan få bli en skön avkopplande stund, fri från krav och andra störande inslag.

Så kan det bli. Men man kan alltid sälja av lite eller byta whisky mot sånt som man vill ha. Janne Gradvall skrev en bra artikel om att man lär beskära och ympa sin skivsamling för att den ska må bra. Det var någon sorts parafrasering från något trädgårdsprogram med Ulf Schenkmanis.

Samma sak gäller nog med whiskysamlingen. Bort med lite döda grenar och så lite nytt.