Överskattad whisky

[Pedda]

Alla destillerier är väl överskattade tills man hittar den där riktiga pärlan?

(Jag tyckte tidigare att Bowmore var gravt överskattat tills jag fick gå loss på lite single casks från 60- och 70-talet. Helt fantastisk sås. Samma med Ardbeg, de har några single casks som är så bra att man börjar gråta.)

Så när jag säger att Port Ellen är mest överskattat så hoppas jag att det beror på att jag helt enkelt inte hittat pärlan ännu.

[Lasse Vallin]

Kan inte säga att jag håller med om Ardbeg full ut. Givetvis lever de på sitt gamla goda 70-tals rykte, besten, ugglan osv men även de nya tycker jag är helt ok. Priserna som sätts under rådande hype kan väl diskuteras men tappningarna som sådana tycker jag håller godkänd kvalité.

Däremot två som jag inte gillar och sänker är Bladnoch och Bunna och de finner aldrig sin väg in i mitt skåp. Bladnochen allt som oftst för pepprig och Bunnan generellt väldigt slätstruken och mainstream. Har alltid hört "gott" om dem men blivit besviken varje gång.

[Mickeman]

Varför finns det bara ett enda inlägg så här långt som ens snuddar vid destilleriet ARDBEG...? Är det för att så många vet med sig att de faktiskt köper jippot. Finns det någon mer överhypad whisky idag? Har det någonsin funnits ett lika hypat märke? (Frågar en som bara är cirka 7 år in i intresset )

Just a thought.

Kan hålla med dig om Ardbeg... mästare på marknadsföring (som jag själv faller offer för om vart annat).

Det mest överskattade destilleriet alla kategorier är Ardbeg. Port Ellen kommer inte långt efter. Det mest underskattade är Caol Ila.

Kan hålla med om att Ardbeg är överskattat, men bara egentligen några år in på 2000-talet och framåt. Ardbeg från t ex 70-talet tycker jag inte är överskattat, trots sina ibland hiskliga priser. Trots det skulle jag inte fundera på att köpa en Ping1'a för de priser som den betingar.

Kom just på något annat som jag tycker är ganska överskattat och det är Brora från 80-talet...

För mej räcker det med tre därifrån Ten,Besten och LOTI.

Jah håller inte med om att Caol Ila tappningarna är underskattade. För mig är Caol Ila en mycket jämn och stabil whisky som gärna ligger i spannet 85-90p. Däremot saknas i min gom topparna, jag har ingen Caol Ila tappning över 90p. Jag håller däremot med om att både Port Ellen och Ardbeg är överskattade. Mycket förenklat kan man säga att Ardbeg lever på sina magiska 70-tals buteljering och Port Ellen att det är ett nedlagt Islay destilleri. Men till skillnad från Caol Ila har jag många Ardbeg och Port Ellen tappningar över 90p. Jämförelse blir dock inte rättvis då jag inte har testat så många äldre tappningar av Caol Ila.

Generellt sett tycker jag Highland Park är överskattat. Jag har många gånger reflekterat över varför jag undermedvetet nästan alltid går förbi HP buteljeringarna när jag går igenom en sortimentlista över vad som finns på en auktion eller en nätbutik. Visst finns massor av fantastiska tappningar av HP men då kostar de därefter.

Det håller jag definitivt inte om att 80-tals tappningarna är överskattade. Tvärtom så uppfattar jag att när man talar om Brora är man väldigt noga (överdrivet noga om du frågar mig) med att säga att det just är deras 70-tals tappningar som värda att minnas och att 80-tals tappningarna är mediokra. Men visst, jag är den första att hålla med om att 80-tals tappningarna är ömse vin och ömse vatten, men som sagt, jag upplever inte dem som särskilt hypade.

Ja tyvärr får man väl säga att Ardbeg nog är det mest överskattade för tillfället. Tyvärr får man väl säga då Ardbeg gör fin whisky, men prisökningen och hypen har gått lite över styr känns det som...

Håller både med och inte.

70-tals Ardbeg och dessförinnan är inte överskattade de håller en extremt hög kvalité.

Tar vi 90 talet och framåt så tycker jag att standardutgåvorna 10, Besten samt Renaissance är mycket prisvärda Uigeadail ligger väl något för högt i pris.

Tar vi (alla i almost verry very near serien), singelcaskar och andra Committee släpp med whisky destillerad på 90- och 2000-talet så är den extremt överskattad och överprisad.

PE är överskattad. Kvalitén varierar väsentligt och även de dåliga kostar en hel del, men det finns även mycket superb PE så smaka innan ni köper är mitt råd.

Samma sak med Caol Ila kvalién varierar kraftigt, men det är inte så konstigt med tanke på att det är marknadens största produktion av rökig virre och den så viktiga fathållningen sköts inte med samma omsorg som till ex Japsarna väljer ut fat till sina singel cask buteljeringar.

Sam: Vad gav du Caol Ila Berry Bros för LmsdW som du bytte tilll dig av mig, den har jag på 93p.

HP; Kvalitén verkar idag variera en hel del beroende på batch, men den har dalat de sista fem åren.

Däremot finns det underbara singel caskar och gamla buteljeringar att köpa men de kostar därefter så prisvärd är den inte längre.

Detta summerat av en som hellre köper en flarra 90p för 1500 än tre 87p för 500 styck men helst inte lägger över 3k för att nå 94+p.

[paer]

Bunnan generellt väldigt slätstruken och mainstream. Har alltid hört "gott" om dem men blivit besviken varje gång.

Höll på att nämna den förut (lenk) men det hade ju nästan blivit ett häxprocess mot Erdington, så...

[sam gutenwik]

Sam: Vad gav du Caol Ila Berry Bros för LmsdW som du bytte tilll dig av mig, den har jag på 93p.

Ska testa den i helgen tillsammans med samplet från hobgoblin.

[hobgoblin]

Ska testa den i helgen tillsammans med samplet från hobgoblin.

Det kan hända att du får in dina 2 första Caol Ila´s på 90+ listan i helgen då

[rvh]

Jag känner att jag har svårt att komma på någon uppenbart överskattad whisky. Överprisade finns det däremot gott om. Ardbegs single casks från senare tid är ett exempel. Macallans standardbuteljringar ett annat. De flesta IB som kommer till Sverige i små upplagor ett tredje. Men som med allt annat har det med tillgång och efterfrågan att göra. Ikväll blir det Ardbeg TEN och Bowmore Enigma som båda är löjligt prisvärda för de pris jag betalade för dom.

[whiskystore]

Jag känner att jag har svårt att komma på någon uppenbart överskattad whisky. Överprisade finns det däremot gott om. Ardbegs single casks från senare tid är ett exempel. Macallans standardbuteljringar ett annat. De flesta IB som kommer till Sverige i små upplagor ett tredje. Men som med allt annat har det med tillgång och efterfrågan att göra. Ikväll blir det Ardbeg TEN och Bowmore Enigma som båda är löjligt prisvärda för de pris jag betalade för dom.

Prexis, samma här, jag har funderat och funderat, man har ju provat massor med whiskies som inte har motsvarat förväntningarna och massor med överprisad whisky, att generellt utse ett destilleri tycker jag är svårt men det finns en mängd buteljeringar som är svaga men det tycker å andra sidan de flesta andra som provat dem också.

Vattudelara som Glenlivet nádurra och Aberlour a´bunadh har ju såklart både anhängare och de som tycker den är överskattad.

Jag köpte en flaska Ladyburn för 10-12 år sedan, jag hade fått för mig att det var världens bästa whisky, bara namnet var ju så oerhört exotiskt, det fanns på den tiden nästan ingenting av den på marknaden, priset var 8-9000:- och vhiskyn var en stor besvikelse, drygt 70p, men var den överskattad ? överprisad såklart, men det var ju jag själv som byggt upp mina förväntningar på den så man kan ju inte kalla den överskattad, eller kan man det ?

Brora och Port Ellen är heliga kor för mig, i viss mån även Ardbeg men visst har det släppts många svaga buteljeringar av dem, det är ju så att dåliga buteljeringar åker snålskjuts på namnet och på de som är bra, men vi kan vara säkra på att utan all den fina och goda whiskyn de gjort så hade de inte nått denna status.

Brora och Port Ellen är ju nedlagda och får såklart en extra skjuts av det, priserna är höga och även svaga buteljeringar blir dyra och då blir de överprisade.

Samtidigt kan man inte kalla någon av de tre som överskattad tycker jag, visa mig på de som producerat mer 90 plus whisky än dem.

[Benke Olsson]

Jag köpte en flaska Ladyburn för 10-12 år sedan, jag hade fått för mig att det var världens bästa whisky, bara namnet var ju så oerhört exotiskt

På tal om häxbål. Man kan väl knappast komma närmare än "Ladyburn"

[robertk]

Hum. Överskattad som i att förhållande pris vs kvalitet är skev? Dvs att efterfrågan är "orimligt stor" i relation till utbud? Eftersom det är det som driver priserna uppåt. Antagligen.. i så fall nominerar jag all whisky som säljer sig enbart pga marknadsföring, etikett, låda eller bara för att de är dyra. Såsom exempelvis Blue Label eller fåniga 200-åriga Dalmores i handblåst platinumglas där en Bentley med privatchaufför ingår. Att en Ardbeg SC från 1972 kostar 600€+ ser jag däremot som helt naturligt..

mvh,