Bra whisky kring 90-poängsnivån kommer nog aldrig att vara ett problem att hitta, men de riktiga pärlorna blir allt svårare att komma över till rimliga priser. Unik whisky i klassen bortåt 95 poäng blir svårare och svårare att hitta, så jag passar på medan chansen finns.
Alltså, det finns inget självändamål i att köpa just Ardbeg. Själv är jag ute efter att säkra riktigt bra whisky från 70-talet och början av 80-talet, oavsett märke. På 70-talet var det ett riktigt hantverk där delvis slumpen gav oss legendariska årgångar som Ardbeg 1974. Därför har jag säkrat några Ardbeg från just -74 och några andra sagolika Ardbeg från 70-talet. Samma sak med Springbank, som enligt mig i dag inte kommer i närheten av den kvalitet de hade på 60-talet och en bit framåt. Tidiga Brorabuteljeringar är generellt den bästa fastlandswhisky jag har smakat och dessutom är destilleriet nedlagt. Alltså har jag säkrat några 70-talsflaskor. Tasliker 81:an kommer sannolikt aldrig att överträffas, så det står ett par i skåpet. Liksom St Magdalene 1981 RM, ett par Lochside 81:or, någon Macallan 84:a och en del unika miniatyrer.
Där har ni min filosofi, som jag delvis har johan att tacka för inspirationen till.
