Jag har ofta funderat varför det blir som det blir? Alltså att vissa sorter få ett sådant genomslag först efter att de basunerats ut bland andra? jag menar ?Jo vetu, den där var en riktig höjdare, finns bara 3000 flaskor och de flesta har gått till Japanerna och den kostar nu 4300 på E-bay men förra veckan kostade den bara 3950"? och då blir det rusning efter denna tingest!
MEN? är en sådan 10ggr bättre än en standarsmalt för 450,-? Kanske, vad vet jag som inte jagar på detta viset, men det är säkert bra!
Det finns vissa sådana skapelser, som de riktigt intresserade gärna köar eller vänder upp och ner på hela världen efter för de bara SKALL ha tag i den sorten!
Några av dessa skapelser?
Ardbeg 70-talare, alla sorter men helst OB (Original Buteljering)
Port Ellen fram till dess stängning, dock inte med samma utslag av "prisrace" som sin granne
Springbank 21år, gärna den ?Gamla? som när den fanns kvar nästan reades bort av en galen marknadschef (Skröna eller ej???)
Brora av äldre snitt, gärna tidigt 70-tal
The Macallan vintageflaskor
Bowmore från 60- och 70-talet
?Allt? från destillerier som är nedlagda
OK, jag har testat gamla underbara whiskysorter och kan säga att en gammal Ardbeg 70-talare sällan gör bort sig eller för att del, Brora och Port Ellen, jo jag vet för jag har sådana själv hemma i skåpet.
Jaha, så här kastar vi sten i glashus? Både ja och nej, om jag köper en flaska av ovan eller får tag på en miniatyr från någon vänlig själ så är det för att jag vill konsumera dessa flaskor och jag bjuder mer än gärna en likasinnad på en dram eller två, ty de är för bra för att låsas in eller sparas till man kan sälja dom för dubbla priset.
Det är klart att samlande för värdeökning är OK med allt som kan öka i värde, oavsett om det är frimärken, Märklinlok, rustningar eller gamla antikviteter, men dessa saker går ju inte att konsumera som whisky eller för all del vin och då känns samlandet som lite konstigt i mina ögon.
Vad är en vinkällare full av Bordeaux viner värd om den inte omsätts? Visst, vinkännaren köper ett par lådor av varje årgång för att sedan konsumera dessa under en tid till dom når perfektion men det är lite svårare med whisky, som dels inte förändras på oöppnad flaska och således just förändras i öppnad flaska. Jag har sett att många köper ett par tre flaskor för att konsumera en, spara en och en för att kunna sälja vid en uppgång, men då gäller det att man köper ?rätt? sort så att man inte blir stående med ?svarte Petter? som är odrickbar (hmmm, ?ordickbar" till priset 5000,-/flaskan dock?)
Ärligt talat, mina samlande vänner, hur ofta har ni blivit besvikna? Eller har ni inte låtit era godingar gå en match mot någon annan sort blint? Jag skulle inte våga köra en dyrt inköpt, enligt andra upphausad ?Solitär? mot motsvarande typer av whisky under ett blindprov för jag kan garantera att det inte skulle få önskat resultat?
Ja, ja, men vem är jag att döma? om man köper en Arbeg 1974 OB och öppnar den, lutar sig tillbaka i den sköna fåtöljen en fredagskväll efter en god middag med sin dram och låter den skapa total njutning, säg 95p så är det klart att den är värd sitt pris, nästan oavsett vad det priset är och om poängen har blivit några extra bara för att det är just den flaskan så är även det OK eftersom ?it´s in the eye of the beholder? som den är en solitär. Jag tror att dessa underbara nektar listade ovan skulle skicka mig till himlen rent smakmässigt? om inte annat så skulle nog frun skicka mig dit om hon visste vad dom kostar!
Konklusion:
Jag älskar underbar whisky och testar gärna uppskrivna sorter. Och om jag köper en, ja då dricker jag upp den vid lämpliga tillfällen och gärna i likasinnat sällskap, men jag kommer aldrig (nu kastar jag sten i glashus igen?) att börja med att samla på whisky för att ställa i skåpet orörda för framtiden, kommer jag över en goding så låter jag den vara god nu, när den är slut är den slut och andra alster får ge mig njutning, för tro mig, den bästa whiskyn har ännu ej passerat någons gom!
God fortsättning på er ALLA!!
.