Eftersom era gissningar är så nära den rätta raden finns det ingen anledning att undanhålla er resultatet. Poängen är ett uträknat medelvärde från de sju personer som deltog:
1. Springbank (89 poäng)
1. Laphroaig (89 poäng)
3. Caol Ila (86 poäng)
4. Bowmore (81 poäng)
Några personliga kommentarer:
- Springbank Port Wood är en mycket bra Springbank, den bästa jag smakat om man möjligen undantar någon 60-talare.
- Den medicinska smaken hos Laphroaig gifte sig förvånansvärt bra med portfinishen. Balanserad och intressant.
- Caol Ila hade lite svårare att hitta balansen. En mycket bra whisky, men här tillförde inte finishen något direkt extra.
- Bowmore blev kvällens vattandelare. Några (inklusive mig själv) tyckte bra om den, medan andra tyckte den var på gränsen till dålig.
Eftersom jag själv satte igång diskussionen måste jag också tycka till om finish i allmänhet.
Från början var jag skeptisk till finish eftersom jag såg det som ett avsteg från hur whisky skulle lagras. Det gjorde inte heller saken bättre att några av de första sorterna jag smakade i bästa fall bara var något sämre än motsvarande utan finish. Argumentet att det skulle vara oortodoxt att slutlagra på ett nytt fat faller dock lite på att det dels inte finns någon definition av "finish" och dels att det finns så många andra sätt att blanda whisky som legat på fat som lagrat annan sprit och/eller preparerats för att påverka slutresultatet. Kort och gott tycker jag en whisky som har betäckningen "sherry finish" inte automatiskt är sämre än whisky som uteslutande lagrats på sherryfat. Det som avgör bör vara smaken, inte fördomarna.
Med det sagt har jag ändå en del kritik mot konceptet. Vad jag främst opponerar mig mot är marknadsföringen av just finish-whisky samt det faktum att det tenderar att explodera i mer eller mindre lyckade slutlagringar. Kvaliten får ibland ge vika för radikala idéer om vilka fat som skulle gå att återanvända i syften de aldrig var tänkta för. Några av dessa idéer skulle nog ha stannat vid ritbordet eller i alla fall avbrutits efter en första avsmakning. Jag antar dock att det för tillfället finns en tillräckligt stor marknad för experimentell whisky att smaken inte alltid är avgörande. Jag hoppas dock att denna trend kommer att avta efterhand och kvaliten åter hamnar i fokus.
För att återgå till just portvinsfinish tycker jag nog att den är en av de mest framgångsrika sett ur mitt snäva smakperspektiv. En bra sherrylagrad whisky kan vara riktigt bra, men det finns också skräckexempel på där en slutlagring på sherryfat helt förstör ursprungswhiskyn. Portvinet däremot ger en annan typ av sötma som i de fall jag provat aldrig gjort whiskyn direkt sämre. Annorlunda i några fall och mycket intressanta i andra. Även om det kanske är sant att lagring på uteslutande portvinsfat i säg tio år ändrar karaktären en hel del skulle det ändå vara en intressant provsmakning. Det är ju för övrigt så att whisky lagrad länge på (1st fill) sherryfat ibland också får en mycket säregen smak.
) 
