Alkoholstyrka

[patrik]

Jag har länge funderat över hur alkoholstyrkan på whiskyn påverkar doft- och smakupplevelsen, så nu fick jag tummen ur och provade. Det var givetvis helt ovetenskapligt och utan större ambitioner men ändå ett intressant försök som gav några nya insikter alternativt befäste gamla. Jag ville ha en cask strength whisky med en variation av dofter och smaker så valet föll på Talisker 20 (1981), 62%. Testet gick till så att jag spädde ner whiskyn till jämna 10% och doftade/smakade först i stigande och sedan i fallande alkoholstyrka, d.v.s. svagast både först och sist. Alkoholstyrkorna var 20%, 30%, 40% och 50%.

Doftnoter:

20% Inga kännbara alkoholångor som dövar doftsinnet.

30% Viss mängd alkoholångor som inte dövar doftsinnet.

40% Märkbara alkoholångor som aningen dövar doftsinnet.

50% Märkbara alkoholångor som aningen dövar doftsinnet.

Vid en alkoholstyrka på 40% och uppåt påverkas doftsinnet av alkoholen, antagligen kan detta bli ett problem om man provar flera sorter samtidigt (ingen nyhet kanske). Mängden doftämnen var ganska konstant, man förlorar inte mycket genom nedspädning. Fick jag välja skulle nog föredra 30-40% alkoholstyrka.

Smaknoter:

20% Blaskig whisky som inte märkbart dövar smaksinnet.

30% Svag men rund whisky som knappt dövar smaksinnet.

40% Normalstark whisky som dövar smaksinnet måttligt.

50% Rivig whisky som dövar smaksinnet.

Smaken dövas ganska linjärt med alkoholstyrkan och smakämnena finns med även vid hård spädning. Vad man dock tappar är en hel del whiskykaraktär som fås av själva alkoholen. Vid en ordentlig smakanalys är nog 30% det bästa valet men vid ren njutning passar 40% mig bäst. Whiskyn var förvisso fullt drickbar vid 50% också, men jag föredrar lite lägre alkoholstyrka. Det brukar dock vara ett gott tecken att whisky är drickbar vid (nära) CS.

Slutsatser:

För doftens skull tycker jag en lägre alkoholstyrka är att föredra, gärna under 40%, framför allt därför att sinnet dövas ganska fort. Smaken är inte lika känslig och dessutom försvinner lite av njutningen av whiskyn när det sjunker under 40%. När jag vill ta mig en dram finns det alltså ingen anledning att späda icke CS-whisky, men vid provningar är det inte fel att späda även lågprocentare en del. Inga revolutionerande nyheter men det är ändå ganska sällan jag späder under 40%.

[rvh]

Hej Patrik!

Kul att du testat och just Talisker 20 dessutom.

Jag hade en magisk upplevelse med systerutgåvan på 58,8% för inte så länge sedan där jag konstaterade samma sak som du. Den tål att späs långt under 40% utan att tappa alltför mycket. Tvärtom så finns alla smakerna och dofterna där. Dock konstaterar jag samtidigt att detta inte gäller alla whiskies. Jag gissar med min begränsade erfarenhet att rökiga whiskies tål att späs mer än orökta och att det är olika från flaska till flaska och person till person.

Just nu sitter jag med min Talisker 18 och konstaterar åter igen att längre eftersmak har jag aldrig upplevt. Har Talisker längst eftersmak och tål den att späs mest av alla undrar jag...

/Robban i Malmö

[Mickeman]

Kul att du upptäckt detta.

Blenders och head noses späder oftast ända ner till 20% när de skall analysera vilka sorter och eller tunnor som skall vara med i en "batch" samt vilka proportioner som ska användas.

Detta gäller för övrigt även i Cognacs industrin.

[robertk]

Jo, för "industriell" analys är det säkert snudd på ett måste att söndervattna sin gudadryck. Till saken hör att de dessutom bara doftar och inte smakar vilket kanske, åtminstone för oss, förtar en aning av upplevelsen?

Själv har jag efter månget experiment fastnat för en avnjutningsstyrka på ca 50%. Sen finns det såklart lika många undantag som Mickes IQ, alltså runt 100!

mvh, R