100 Poängsystemet?

[robertk]

Hola!

Intressant ämne detta. Som av någon anledning ofta väcker känslor... jag tror hela ämnet generellt sett är i stor ordning att ta med en fet näve salt och se mer som en kul grej. Det är en ens egen smak som gäller, och ingen annans. Betyg är dessutom till för att omprövas, gång på gång. Om man däremot hittar någon annan som verkar ha liknande smak som sin egen så är det en annan sak såklart. Eller om många har konsensus...

Angående betygsättning på mässor tycker jag man klarar fler sorter än vad man först kan tro. Dock behöver man hålla sig till några ordningsregler IMHO. Bl a hålla sig helt från rökig whisky, helst undvika CS helt, inte dricka öl samt inte prova mer än 1cl och låta det ta sin tid.. om man då hinner med att prova 25 sorter under 5 timmar så är det inte mer än 5cl i timmen i långsam takt. Att lägga 10-15 minuter på en sort gör att man hinner med att dofta, smaka, vattna, dofta, smaka ordentligt. Men det är bara vad jag tycker! Om det första man däremot gör att beställa in en fyra Laphroaig CS och fortsätta i den stilen så ska man nog inte betygsätta mer än max den första sorten typ . En långsamt takt samt låg alkoholmängd hjälper självklart till att man dessutom hinner återhämta sig något mellan varven.

My 2 cents.

mvh, Robert

[patrik]

Jag håller med dig Robert. Frågan är varför man sätter betyg och för vems skull? Själv gör jag det för egen skull och bara för att fylla något slags bokföringsbehov. Om jag i så fall sätter ett "felaktigt" betyg så är det ju bara mig själv jag ljuger för. Jag vet med mig att jag gör detta ibland, men det spelar mig ingen större roll. Någonstans långt längre ner på listan tycker jag också det är roligt att bidra till en betygsdatabas t.ex. forumets recensionsbank. Om det skulle vara någon som faktiskt tittar på mina betyg så är det upp till dem att tolka, jag lämnar inga garantier för konsekvens.

Har man väl gett sig in betygssättningen så måste man vara redo på att tvingas omvärdera sin smak. Ibland är det svårt. Det är lätt att falla tillbaka på gamla fördomar om hur en whisky borde smaka, eller hur den smakade senast. Att tänka på siffror och statistik gör det inte lättare, därför tycker jag att man ibland bara ska dricka, inte tänka.

[Benke Olsson]

Smak är ju alltid individuell. Betyg på smak kommer alltid att vara objektiva.

Men nog är det väl så att om man tittar i recensionsbanken och finner att 10 personer givit en whisky över 90p, så kan man vara ganska säker på att det inte är ett rejält bottennapp. Skulle man inte ge den 90p själv, så har man förmodligen ändå fått smaka något bra. Hittar man däremot en whisky som fått en snittpoäng på 57.73 av 11 pers. (Loch Lomond) så kan man ju misstänka att den inte är världens godaste .

Vad jag egentligen menar är, att andras omdömen kan vara en vägledning i smak, men att våra egna poäng endast svarar för vad man själv tyckte om whiskyn vid det tillfälle whiskyn poängsattes.

[MacNilsson]

Kamrater

Bra talat...jag håller med om allt som sagts ovan...visst dricker vi whisky för att vi älskar att göra det och den njutningen ska vi unna oss utan anteckningsblock och smakreferenser. Men alla kärleksförhållanden måste ibland analyseras och i whiskyns fall blir förälskelsen desto större om man då och då tillåter sig att vara nörd och detektera varje molekyl i såsen. Med fördel kan ju detta göras på provningar i klubbar tillsammans med andra tokstollar, då tycker jag betygen har sin plats, och då tycker jag man helst ska dricka blint med en given referens som smaklikare. Jag är rätt så övertygad om att vi förleds att tycka mer om whisky som har rätt etikett, åtminstone gör jag det, har hustrun bittert låtit mig erfara när hon sereverar mig tre blinda malter på fredagskvällarna

Hasse

[Robert Reinsson]

Hasse,

päronsida i Laphroaigen är inte att underskatta!! (NOT! eller vad vet jag som inte testat det, ens klockan kvart i tre på krogen )

Skämt åssido...

Jag ser på andras betygsättning mest som vägledning, om jag vet att det är en whisky med rökiga drag (jag gillar rökig whisky...) och flera andra har givit den ett högt snittbetyg så innebär det att jag gärna testar den och till och med direkt köper den. Om den fått låga betyg och jag ändå är nyfiken på den så försöker jag få testa den för att ge den ett eget omdömme.

Kan en whisky få extra poäng för att man vet vad det är? Jepp, utan tvekan! Gör det något? Nope, så länge som betygen är för dig själv. Om jag gillar, säg Ardbeg (hmmm jag GILLAR verkligen Ardbeg, surprize!!) så kommer jag att, på förhand veta att jag kommer att gilla den whiskyn, men även här har jag gått på minor och helt enkelt inte "gillat" det som jag haft i glaset, men då har det troligen varit jag som har varit "felkalibrerad" vid det tillfället.

Jag gillar att låta innehållet i glaset påverka mig, utan yttre påverkan, altså blint. Kör jag halvblint blir det mer fokus på att komma på vad som är vad.

Även jag gör som Hasse, får mig en dram eller två av frun på fredagskvällen och trots att jag "bara" har ett trettiotal sorter att välja mellan så går jag inte helt sällan bort mig på vad jag har i glaset, men ibland är jag säker och då har jag oftast rätt (ibland är jag helt säker och har generalfel...)

[Bullie]

Jag använder betygen ungefär som Robert. Om en whisky fått höga poäng av flera individer, så är den väl värd att prova. När jag sätter mina egna betyg, så gör jag det mest för min egen skull, för att i framtiden kunna gå tillbaka och se om smaken (min egen) förändrats eller om whiskyn har blivit bättre/sämre.

Men att bara utgå från betyg kan vara vanskligt. För det första så sätter ju nästan alla betyg efter olika premisser. Hur vi kommer fram till betygen skiftar och smaken - framförallt - är ju olika hos oss alla.

Provsmaka själv är vad som gäller...

Hittar man däremot någon som har liknande smak och tycke, så kan man oftast ha nytta av den personens betygsättning.

Hur ofta använder jag betyg? Ja, ca 50% av gångerna jag tar en dram så analyserar jag, och andra halvan så bara njuter jag.

[Sput-nic]

Jag är väldigt ny på det här med whisky, så jag använder betygen för att bilda mig en liten uppfattning om vad som kan vara intressant att prova på krogen eller i ren chans köpa. Så även om betygen är individuella och till mest för en själv, känner jag att de är en bra vägledning för mig. Därmed inte sagt att jag inte kommer testa whisky som andra gett lite sämre betyg. Det är ju trotts allt en fråga om personlig smak, och det finns kanske en chans att jag inte skulle gilla Ardbeg trotts alla lovpris.... Kanske borde våga prova den någon gång, men jag är nog lite "rädd" för den ännu.

Än har jag inte börjat sätta betyg enligt 100-skalan. Jag har hållt mig till 1-5 systemet, men det är nog lite väl trångt i den skalan. Har några "fyror" som är olika bra, men som inte förtjänar varken femma eller trea...

[Bunkermania]

Jag poängsätter allt jag provar. Det är för att jag tycker det är kul och det är inte dödsallvarligt. Om jag sen provar om samma sort i nytt sammanhang och betyuget skiljer sig går jag in och uppdaterar mina betyg i min "lilla" lista (475 sorter till dags dato). Det jag provat på exempelvis whiskymessen förtjänar ju att testas om i en mer nykter miljö och då kan betygen ändras.

Andras betyg tar jag som vägledning. Ibland är jag enig och ibland rejält oenig med betyg som andra satt, men det är ju det som är tjusningen med personlig smak.

[BosseK]

Min ringa åsikt är att trots att jag är relativt ny i provargemenskapen, börjar närma mig 50 st, är 100-p systemet ganska lätt att använda om man bara kommer in rätt från början. Har sett beskrivningarna på Malt Maniacs hemsida och gått igenom min "lista" och försökt att analysera den så att mina provade sorter kommer någorlunda i rätt inbördes ordning. Är detta "grundarbete" hyfsat korrekt, har man detta som bas för vidare testning och inplacering av nya sorter. Det blir kanske svårare när man kommit upp i antal, då man med ålderns rätt kanske börjar glömma bort hur den whiskyn man provade för 5 år sedan verkligen var. Då får man ta det som en anledning att prova den igen!

Dock tycker jag att den undre halvan av skalan är så ointressant att man undrar vad den är till för......

Detta är min åsikt som avnjutits med en liten Ardbeg Very Young med en liten skvätt vatten.

[Melin]

Problemet med den hundragradiga skalan, vare sig man använder Jim Murrays eller Malt Manics, är att den under halvan 0-50 bara definierar olika grader av vidrighet, och det är ju ganska dumt. sånt vill man ju inte dricka 0-50 borde kunna ersättas med ett betyg - 0=Nej tack.