Det var en brokig skara whiskies som provades. Först ut var en trippeldistilerad irländsk blended, Jameson. Väldigt enkel och småtråkig whisky, utan några egentliga egenskaper. Ganska mild. Kan tänka mig att den passar bäst till irish coffee. Nja, inget att hänga i julgranen. Den får nöja sig med 65 poäng.
Nummer två var Oban 14 yo. Lätt och fräsch whisky tyckte jag. Lite blommig och rund. Kanske inget jag kommer lägga till i min samling, men ändå en bra bjudwhisky. Passar bra före maten, då den som sagt är lätt och behaglig. Poängen får nog hamna på 70.
Trejde kombatant var en riktig rock 'n roll-whisky. Jack Daniels. Tennesseewhiskey har jag aldrig provat förr, och det var ingen angenäm bekantskap. Eftersmaken var sötsliskig med mycket majs (!?). Det glaset tog inte slut, om vi säger så. 60 poäng. Kanske är jag onödigt hård, men jag skyddar mig med "smaken är som baken"-klyschan.
Dags för nummer fyra. Laphroaig 10 yo. Nu börjar det likna saker! Laphroaig QC står högt i kurs hos mig, och 10-åringen var verkligen trevlig. Jag skulle nog behöva testa dem bredvid varandra känner jag, för jag kunde inte ritkigt hitta skillnaderna i smak. Kraftig, rökig och torvig. Men samtidigt mästerligt inblandad sötma i form av vanilj och sötlakrits. Eftersmaken är synnerligen angenäm och hänger kvar ett litet tag iaf. Betyg: 88 poäng.
Näst sista whisky blev Bowmores 12-åriga utgåva. Faktiskt oväntat olik min 16-åriga limited från 1989. Mycket citrus och en ganska bra nypa rök. Inte som i Laphroaig direkt, men det var ändå en tydlig ton som var en bra avslutning på smaken. Ganska frisk också och kanske lite trä. Bowmore ska utforskars närmare, helt klart. 84 poäng.
Med tårfyllda ögon (lätt överdrift) var det så dags för sista glaset. Hmm... Det här var väldigt annorlunda. Oljig, tång och rök. Men en uppfriskande sherryton (?). Ganska kraftfull eftersmak. Med vatten blev det lite mer fart i doften, men jag tror nog att smaken gjorde sig bättre utan (eller med mindre) vatten. En höjdare som kommer införskaffas inom inte allt för kort. Kvällens vinnare fick 90 poäng och heter Ardbeg Uigeadail!
Kvällen avrundades med en kortare film om singel malt. Därefter bar det av till en ny restaurang (minns inte namnet. Och nej, inte av den anliedningen du tänker på nu!
) för lite god mat och eftersnack. Allt som allt en väldigt trevlig kväll, med många nya upplevelser. En del riktigt trevliga, andra... kan jag leva utan. 
Vad gäller JD så måste jag bara säga att jag verkligen inte hade några förutfattade meningar. För mig är god dryck god, oavsett vart den kommer ifrån. Så jag brukar försöka gå in med öppna sinnen. Men i detta fallet var det usch. 