Varför är Islay "inne"?

[Hakan G]

Jag sitter här och undrar.

Varför tycker de flesta på detta forum att just Islaywhiskyn är bäst?

Ok, den är oftast rökigare än andra whiskysorter, men det finns andra sorter som även de är ganska rökiga. De kommer i skymundan. Varför? Är verkligen Islaywhisky så mycket bättre???

Ok, om nu det är så, varför är Ardbeg favoritdestilleriet nummer 1 på detta forum?

Om man exempelvis tar Laphroaig eller Lagavulin så nämns de också som minst sagt bra destillerier, men inte alls på samma sätt som Ardbeg. Varför???

Är verkligen Ardbeg så mycket bättre, eller döljer sig andra saker bakom att det är Ardbeg som "gäller"?

Kan några anledningar vara exempelvis grupptryck? Eller stirrar man sig blind på ppmhalten och ser att Ardbeg antagligen är rökigast. Finns andra anledningar?

Eller är det så att Ardbegwhisky är överlägsen all annan whisky?

Ta dessa undringar på rätt sätt! Jag vill definitivt inte kritisera någon. Jag tycker själv mycket om Islaywhisky.

Vad jag är intresserad av är debatten Islay vs. all annan whisky, och Ardbeg vs. Islaywhisky i övrigt.

[frozeen]

Jag kan givetvis bara svara för mig själv när jag skriver följande... Jag tycker precis som du skriver att Islay-whiskyn är den bästa och att Ardbeg är den bästa av Islay Anledningen till det är lite svårare att precisera, men jag ska göra ett försök iaf...

Jag gillar kraftig och rökig whisky väldigt mycket. Därmed går alla orökiga bort som favvovirrar. Jag kan fortfarande ta en Tomatin och tycka att den är god, men den kommer inte upp i samma klass som Islay-whiskyn gör.

Jag är även väldigt förtjust i Talisker och Oban, HP ska vi inte heller glömma, men de har inte samma genomgående kvalite som Arbeg har. IMHO så har Ardbeg bara misslyckats med en whisky och det är Serendipity. Alla andra släpp som de har gjort tycker jag är suveräna på sina sätt, allt från den unga hästsparken i Ardbeg Very Young till den komplexa och fint balanserade Kildalton. De har en serie med whiskys som inte går av för hackor...

Om jag jämför med t ex Caol Ila som även det är en kanonwhisky, så har inte de samma bredd på sitt sortiment. De har inte heller lyckats lika bra med sina butteljeringar som IB har gjort. Här hoppas jag på att de ska inse den marknad som ligger öppen för dem och släppa några nya egna sorter i framtiden och inte släppa iväg 98% till blended.

Kanske svävade ut lite, men för att återgå till ämnet så tror jag att det handlar väldigt mycket om vad du är ute efter för whisky. Vill du ha de kraftig och rökig så är Islay grejen. Det finns annat, men inte i samma utsträckning...

[robertk]

Tjohoj!

Svaret nedan är självklart bara min egen åsikt .

Jag tycker inte nödvändigtvis rökig whisky är bättre än någon annan. Dock tycker jag om smak- och doftmässigt komplex whisky, alltså gärna whisky med exempelvis både en utsökt fräsch sötma och inslag av torv. Eller en mättad influens av mörkchokladig kryddat med lite tång. Då faller sig det ganska naturligt att man hamnar åt rökig whisky trots allt.. och i mitt fall inte *rökig* whisky, för en *rökig* whisky är för mig ofta simpel, okomplex och inte speciellt njutbar alls. Typ rökbomber av diverse slag.

Så. På Islay tycker jag Ardbeg lyckas med komplexiteten bäst, speciellt bland deras åldringar där röken och fruktigheten samsas på ett exceptionellt bra sätt helt enkelt. Sen hjälper det nog till att det finns många olika buteljeringar att välja bland där stilen går igen vilket på ett sätt bidrar till kvalitetsstämpeln.

mvh, Robert

[MacNilsson]

Kanske beror det på att det är svårt att hitta dålig Islaywhisky. Alla pannorna kokar whisky i världsklass. Själv tycker jag inte att en whisky är bättre för att det står Islay på etiketten. Islay är det mest fascinerande området i whiskyvärlden, där finns en historia, en tradition som är unik. Att en så liten, glest befolkad ö kan hålla sju "industrier" med världsrykte i rullning är synnerligen speciellt. Jag kan inte erinra mig någon annan motsvarighet, mer än möjligen glasbruken här i skogarna.

Personligen tycker jag inte att Islaywhisky med nödvändighet är bättre, men den är nästan alltid intressantare. Rökig whisky som bara smakar rök är inte min likör, men på Islay händer det så mycket mer med smakerna. Kanske är det lagringsmiljön, torven, traditionen, kunskapen, hantverket, osv. men speciellt blir resultatet och ofta vansinnigt bra.

För mig som så många andra djupnade whiskyintresset när man upptäckte Islay, det fick en dimension till, men numera har jag minst lika stort utbyte av fastlandspannorna. Några av mina största upplevelser har jag haft utan Islay i glaset.

[beppe]

Jag har provat cirka 400 sorter och topp fem av de allra bästa innehas av Ardbeg. Dessutom har Ardbeg lyckats hålla en jämn och hög kvalitet. Både bäst och jämnast alltså. Det har gjort att priserna numera har nått löjliga nivåer. Det går att hitta betydligt mer prisvärda saker i 90-pluskategorin utanför Islay. Därför har jag bytt bort och sålt av en massa Ardbeg och istället införskaffat andra personliga favoriter som Lochside, Brora, Glenlivet, Campbeltown Loch, Linkwood, Rosebank och Clynelish.

[Lasse]

Jag tror det beror på att den rökiga smaken är en total nyhet när man träffar på den första gången, ingen annan spritsort man druckit innan smakar tillnärmelsevis likdant. Sedan så är det faktiskt "inne" med rökig whisky och modet sätter sina spår. Aflodals whisky-vm var en tydlig markör, Ardbeg etta, Lagavulin 2:a, Caol Ila 3:a osv. Det var nästan så att det utbröt jubel när segersiffrorna lästes upp. Ardbeg är något man håller på ungifär som ett fotbollslag. De flesta man talade med håller Ardbeg, Laphroig och Lagavulin som favoriter och det är något jag även hört på andra provningar. Samma sak på mitt jobb, alla jag vet som dricker Whisky här har Laphroig som favorit, när de lär sig lite mer så brukar det växla över till Ardbeg. Rökwhiskyn är mångas första whiskyupplevelse och Laproigh referensen och jämfört med den så är ju nästan allt annat "blaskit" eller "mesigt". Det skall smaka mycket och starkt!

[Per Eriksson]

Det akn bero på som tidigare sagts att det är något man inte stött på tidigare. Men varför är det mest i norden som Islay vinner över alla andra ?.

Personligen tycker jag att det finns en stor risk med de rökiga. Det är att röken kan ta över dvs att det bara smakar rök men inget annat. Jag tycker om de rökiga tro inget annat, men har jag lite mer klass på whiskyn att välja på så blir det gärna en icke rökig.

Ardbeg kontra andra Islay ? Ingen aning om varför det är så. Personligen så sätter jag inte Ardbeg högst av Islay whiskyn. Den bästa Islayn jag har testat är Laphroaig (174 31år) och 2an också en Laphroaig (standard 30år), Ardbeg först som tredje Islay (1972).

[Bullie]

Jag vet inte om det här på något sätt besvarar frågeställningen. Eller har med den att göra överhuvudtaget, men en gång i forntiden (tidigt 90-tal), så var Islay inte populärt alls.

Då var det i stort sett Speyside som gällde. Macallan framför allt. Och ändå så är det Islay, och gärna tidiga sådana (70-talare) som idag är det enda som gäller i vissa whiskykretsar. Har smaken ändrats så radikalt? Även under slutet av 80-talet och början av 90-talet var Ardbeg/Laphroaig/Lagavulin tillgängligt.

Vad kan man dra för slutsats av detta? Kan det vara så att marknadsföring och 'hype' spelar in? Kan böcker skrivna av stora namn inom området ha med saken att göra?

För mig får folk tycka vad de vill om vilken whisky som helst, men jag tror att folket är påverkbart, nu som då. För ett par år sedan var Bunnahabhain i princip okänd eller sedd som en 'tja-sisådär-whisky', sedan fick den ett par priser och voíla! Nu dimper det ner IP buteljeringar och utmärkelser om vartannat..

Jag tycker väldigt bra om dessa rökisar med, men det är inte varje dag jag tycker att de passar.

Något att fundera på bara...

[Robert Reinsson]

Är Islay-whisky bäst eller myt?

Tja, allt är i ögonen på betraktaren!

Många skönheter från Islay har gjort mig förälskad, gång efter annan, det är något speciellt med "damerna" på Islay. Är det klimatet, råvarorna, bränslet eller traditionerna? Svårt att säga, men jag har inte blivit sviken särskilt många gånger på Islay, även om det har hänt.

Varför är det så poppis då? Lite hypat är det allt, även om jag faktiskt ärligt tror att vi svenska gillar rökigheten och det kommer säkert från våra traditioner med att äta rökt mat i form av fisk och kött.

Är en rökig whisky bättre än en orökt? Absolut inte med säkerhet, jag har många flirtar med "damer" som inte röker

Vilken whisky är då bäst? Tja, Hur man än vänder på myntet så kommer det sällan dåliga "damer" från det mest ostliga whiskyhuset på Islay, Ardbeg, även om, som Beppe påpekar med 100% träffsäkerhet, priset i många fall har blivit löjligt

Vad är då bra utanför Islay?

Talisker! Kraft och krydda utan att vara överdrivet rökig!

Aberlour och Glenfarclas sherrybomber som har massor av smak och kraft (inte alla dock...)

Balvenie som alltid har en god och hög kvalité

Springbank, även här har vi hög kvalité, dock nu mer en av malterna som har fått lite väl trist prislapp.

Sedan har en hel del varianter räknats upp ovan, men allt är som sagt i ögat på betraktaren (eller i munnen!!)

En Islay är sällan fel, men inte alltid rätt

[johan]

Jag tror helt utan vetenskaplig grund att våra preferenser för rökig whisky kan ha med övrig matkultur att göra.

Vi äter ju mer rökt mat i Sverige, än man gör på många andra ställe...

Själv är jag dock inte alls bara förtjust i rökig whisky, även om Ardbeg alltid legat mig varmt om hjärtat.

Jag är tyvärr förtjust i många sorter (hade varit billigare annars), allt från lätta lågländare som Rosebank till rökigt alla Ardbeg och Brora. Kan nog under pistolhot tom få ner en eller annan Banff

Lochside, Dailuaine, Glengoyne finns i fantastiska versioner av fruktig och "lätt" whisky.

Fantastiska Bowmore och Highland Park i mellanklass

Gammal Glen Grant, Strathisla och Glenlivet kan tangera ett kalsongbyte...

Sist men inte minst finns det Port Ellen, Ledaig och Longrow i det tunga gardet varifrån jag druckit sorter som tangerat den bästa Ardbeg och Laphroaig.