Nyss hemkommen från worldwhiskyprovning, mer intressant än bra, men mycket lärorikt och berikande för smakminnet.
Provade sorter
Amrut (Indien) Obegripligt bra för sin ålder, 3 år, lagrad i tropikerna, 15 % angel share i värmen, bättre än många tioåriga skottar, gav den samma poäng som Glenmornagie (10, sorry Kitten
) Milford (Nya zeeland) skum fruktbomb, men mild och fin, påminde om irländs whisky
Great Outback (Tasmanien) Underbart rolig, i särklass sämsta whisky jag någonsin druckit, luktade och smakade som brända lameller från en gammal Ford, en perfekt symfoni av bränt gummi och finkel. Världsklass, Mekongnivå.
Old Potrero (USA) Första straight Rye jag provat, söt ljuvlig rågsmak, en verklig fullkornswhisky, lär finnas några flaskor kvar på bolaget, en mindre i morron. Kvällens vinnare 85 p
Penderyn (Wales) också en fruktig mild liten goding, enkeldestillerad tack vare en unik kolonn, finns någon annan virre som bara destilleras en gång? Mångas favorit
Glenora (Canada) en homogen bra tioåring som höll ihop hela vägen, mycket bättre än befarat.
Provningen var helt blind, kul att dricka förutsättningslöst, hade tryckt in en Jura i startfältet också för att kunna jämföra med. Indien fick flest röster, tvåa Wales och bronsmedaljen till Jura. Själv tyckte jag att rågsopppan rockade mest.
Hasse
