Alla karakteristiska Laphroaig uppenbart, (6-åringen dock först efter vattning), men jag har helt klart börjat lämna den rökiga ön till förmån för fastlandet. Med mig tar jag Ardbeg, Lagavulin och i viss mån Port Ellen.
Ska dock säga att färgen samt kroppen i 30-åringen är bland det mest imponerande jag sett i en whisky än så länge! Doften och smaken hängde med, (eftersmaken var lite vek pga alkoholhalten vad klart), och den lämnade de övriga fatstarka dryckerna långt efter sig. (Tack Lisa!)
Signatoryn ska bli spännande att fortsätta dricka.
Senast redigerad av Lovikavante den lör feb 14, 2009 9:10 am, redigerad totalt 1 gång.