Ni är vad ni dricker

[whiskylover]

Vad dricker ni?



Undrar

/Tappen

[Mathias Nilsson]

Vad dricker ni?



Undrar

/Tappen

Får hålla med dig! Islay e det som gäller just nu! Så jag e väl en rökig, tjärdoftande gubbe!

Men till sommaren blir jag nog en sherrydoftande "fastlandare"...

[Melin]

Vad dricker ni?



Undrar

/Tappen

Jag har under många år haft inställningen ju rökigare ju bättre.

Problemet är att dricker man bara Islay, så blir upplevelsen efterhand lite enformig...

Ytterligare en Lagavulin 16. Det smakar bra, precis som den förra...

Därför började jag slumma lite i Speyside, ni vet Drumguish, Glen Grant NAS, Speyburn.

Sen fick ju testa dom som var lite bättre.

Därför har jag kommit uppskatta andra kvaliteter i whisky också på senare tid.

Sherrymonster som Glenfaclas 105 eller Aberlour Abunadh är ju kanon.

Speysiders som har legat på fat 25 år eller mer.

Jösses vad det finns mycket spännande....

[Benke Olsson]

Frågan har ventilerats från och till här på forumet, men jag måste nog säga att för min egen del beror det oftast på:

1. Humör.

2. Årstid.

3. Vad jag ätit innan .

Nu till våren t.ex. börjar man bli lite sugen på låglandswhiskies, med deras friska gräsighet och blomdoft.

På vintern lutar det mer åt brasor, läder, tobak och rökt fläsk, m.a.o Islaywhiskies och liknande.

Highlanders och sherrybomberna från Speyside passar bra när som helst, om andan faller på.

Egentligen älskar jag nog alla single malts, fast vid olika tillfällen .

[Bullie]

Frågan har ventilerats från och till här på forumet, men jag måste nog säga att för min egen del beror det oftast på:

1. Humör.

2. Årstid.

3. Vad jag ätit innan .

Nu till våren t.ex. börjar man bli lite sugen på låglandswhiskies, med deras friska gräsighet och blomdoft.

På vintern lutar det mer åt brasor, läder, tobak och rökt fläsk, m.a.o Islaywhiskies och liknande.

Highlanders och sherrybomberna från Speyside passar bra när som helst, om andan faller på.

Egentligen älskar jag nog alla single malts, fast vid olika tillfällen .

Kan bara hålla med dig Benke! Alla omständigheter runt omkring spelar in på valet av dagens dram...

[Fogass]

Jag blandar hej vilt, ena dagen Islay...nästa speyside...eller irländskt...eller amerikanskt (bourbon/rye). Kollar jag på mina betyg på den övre halvan...ser man ju mycket rök och mycket sherry.

[MacNilsson]

Själv är jag också blandmissbrukare....men jag har med åren märkt att jag mer och mer håller mig på fastlandet. Just nu är kärleken gränslös till de gamla pannorna i låglandet. Jag har inga planer på att sluta röka på, men allt oftare vill jag känna en smekning av rökighet i eftersmaken snarare än en käftsmäll vid första sippen. Jag börjar mer och mer tycka att hårt rökt whisky + 20 ppm har en tendens att dölja de subtila smaknyanserna. Symfonin rockar mer när alla tonerna är på plats. Visst, gammal Ardbeg är fantastisk, Lagga och Laffe skojar man inte heller med, men av alla unga hårt rökta buteljeringar jag prövat har jag sällan tyckt det varit mer än en kul upplevelse. För mig spelar årstider och säsong mindre roll, jag är helt övertygad om att jag kan få ner en Port Ellen vilken sommarkväll som helst.

[johan]

Du vet ju hur svårt jag har att bestämma mig Tappen...

Jag gör nya upptäckter hela tiden. Japaner är en ganska ny upptäckt. Islay är en gammal bekantskap som ligger mig mycket varmt om hjärtat. Låglandet erbjuder upplevelser som börjar bli mer kända nu, men jag trodde först att det bara kom "tjejwhisky" därifrån, men min första Rosebank och Magda fick mig på andra tankar. Just nu har jag upptäckt att Speyside inte är så homogent som man tror, och sedan är det tyvärr så att whiskyn smakade bättre förr vilket får mig att jaga efter lite äldre tappningar

[BosseK]

Just nu har jag upptäckt att Speyside inte är så homogent som man tror, och sedan är det tyvärr så att whiskyn smakade bättre förr vilket får mig att jaga efter lite äldre tappningar

En intressant fråga, jag tror kanske att min läggning ligger åt ju mer frusen eller trött jag är, eller om timman är sen, ju rökigare blir det. När hjärnan går på lågvarv, klarar jag inte av alltför subtila smaker.

Men som Johan skrev, och som jag i min enfald trodde alldeles i början av min "karriär", att distrikten inte alls är så homogena och likriktade utan det finns stora variationer. Den nya favoriten från Speyside till exempel, Benriach har en härligt subtil rökighet i sin Authenticus, och nyligen är det släppt en rökig virre från Tomintoul på RMW.

So much whisky, so little time.....

[Per Eriksson]

Kan bara hålla med dig Benke! Alla omständigheter runt omkring spelar in på valet av dagens dram...

Instämmer fullständigt. Men jag kan inte tala om vad som ger vad. Ibland känner man för en häftig rökare, ibland för nåt mer lågstämt och ibland för nåt riktigt kompext att sitta ner och fundera över ett tag.