Rotade fram en dammig pava ur kistan.....Glengoyne 1998 MoS #1131 Sherry Hogshead 54.8%. Minns den som betydligt bättre. Nåja, de e ju inte kattpiss direkt.
Då var den vidriga julen över. Allt har gått åt helvete precis som väntat så nu skiter vi i det och glädjer oss åt livets vatten istället. Skål för en Highland Park 18 :-D
Därefter stenar, klippor i regnet, höbalar och plast. En örtig doft. Vitlök. I doften känner jag samma aromer jag fick när jag åt vitlöks- och örtmarinerade grodlår häromsistens. Sen kommer lite lakrits, dill, dill dill. Ingen ek alls trots många år på fat.Kraftfull! Mycket kraftfull för en 40-43%-are.Vatten dämpar dillchipsen och plockar fram mer sherryfrukter.
Otrolig kraftfull smak! Eken tydligare här nu. Mynta tjongar till vid utandningen. Tjock, mustig, fet. Toner av fruktig sherry(men vet inte om den kommer från sådana fat). Askfat, men ett dåligt ursköljt sådant. Vatten tog för ovanlighetens skull BORT den kraftfullaste eken. Utmärkt! Gör den dock direkt aningen "blaskig", men det är enda missen, för smakerna blir lättare att urskilja en och en istället. En fruktig godispåse. Ett gott mustigt rödvin i förgrunden och en smårökig sherrylagrad Karuizawa i bakgrunden.
Smakerna sitter kvar i gommen länge. Särskilt långt bak, som att det är något oljigt med konsistensen. Varje gång jag sväljer ner lite saliv lösgörs smakerna på nytt.
Nåväl. Flaskan har fått stå oöppnad lika länge som jag är gammal, och innehållet kokat samtidigt som Franco genomför sin statskupp, Hitler går in i Rehnlandet och Roosevelt blir omvald som president... Historia.
Tackar till Bunker för denna: Mortlach 43 G&M Black label 1936/1979.
Senast redigerad av Lovikavante den tor dec 26, 2013 11:42 pm, redigerad totalt 1 gång.