100 Poängsystemet?

[John Barleycorn]

Ja, kul tråd detta!

Har provat en hel drös legendariska whiskys genom åren, däribland ett antal Springbank destillerade före 1981 samt ett antal Brora från tidigt 70-tal. Den bästa hittills är Springbanks limiterade 30-åriga millenniumutgåva, tätt följd av av 25- och 35-åringen, 70-tals Brororna, ett antal tunga Ardbegs, liksom exempelvis en 21-årig Bowmore från 1971, för att nämna några. Springbank 30 gav jag 98 och flera av de andra 97 poäng. Men eftersom jag inte smakat Springbank West Highland (bara ett antal Local Barley) eller de två legendariskt gröna 18-åringarna från Cadenhead, har jag inte velat sätta 100 poäng än.

Tyvärr är nog chansen att det någonsin skall hända inte jättestor, så jag kanske går i graven utan att ha satt hundra poäng. Värre isåfall att hamna i "den stora trälådan" med odruckna rariteter i skåpen.

Så frågan blir nog - när skall man korka upp sin sista Heliga Graal? Tänk om man på sin ålders höst känner sig lite dålig, korkar upp en ögonsten och dricker den i två svep, fast man nästan inte känner någon smak på grund av svår influensa, och sedan blir frisk! Då sitter man där med Svarte Petter i form av någon standardwhisky och lider...

Hälsningar,

JESPER

[Par Caldenby]

Livet är tufft Jesper, så tufft...men du kan trösta dig med att det du eventuellt lyckas lämna kvar inte behöver vara ensamt särskilt länge, ty vad har man vänner till, om inte för att glädja dem?

Syftade du även på de där DLP Brora när du svepte till med 70-talsbegreppet?

/ Pär

[whiskystore]

Ja, kul tråd detta!

Har provat en hel drös legendariska whiskys genom åren, däribland ett antal Springbank destillerade före 1981 samt ett antal Brora från tidigt 70-tal. Den bästa hittills är Springbanks limiterade 30-åriga millenniumutgåva, tätt följd av av 25- och 35-åringen, 70-tals Brororna, ett antal tunga Ardbegs, liksom exempelvis en 21-årig Bowmore från 1971, för att nämna några. Springbank 30 gav jag 98 och flera av de andra 97 poäng. Men eftersom jag inte smakat Springbank West Highland (bara ett antal Local Barley) eller de två legendariskt gröna 18-åringarna från Cadenhead, har jag inte velat sätta 100 poäng än.

Tyvärr är nog chansen att det någonsin skall hända inte jättestor, så jag kanske går i graven utan att ha satt hundra poäng. Värre isåfall att hamna i "den stora trälådan" med odruckna rariteter i skåpen.

Så frågan blir nog - när skall man korka upp sin sista Heliga Graal? Tänk om man på sin ålders höst känner sig lite dålig, korkar upp en ögonsten och dricker den i två svep, fast man nästan inte känner någon smak på grund av svår influensa, och sedan blir frisk! Då sitter man där med Svarte Petter i form av någon standardwhisky och lider...

Hälsningar,

JESPER

Jag tycker att det är helt ok att gå i graven utan att ha satt 100 p, men om den pavan fanns hemma i skåpet när det hände så vore det ju ruskigt tråkigt.

Korka upp din graal och prova när du känner dig mogen för det och dela med dig till forumiter och vänner så får du tillbaka en slant också.

Cheers...........Kjell

[John Barleycorn]

Ja, DLP-buteljeringarna är snäppet bättre än de 30-åriga OB.

Glömde kommentera de 100 poängen. Givetvis har systemet svåra brister, särskilt som vi diskuterar subjektiva ting. 0-50 poäng sätts nästan aldrig - synd att det blivit så. Själv använder jag ibland den nedre skalan för att poängsätta snapps, även om det ju blir som att jämföra äpplen och päron. Hursomhelst, det är intressant att läsa vad andra sätter för poäng på olika whisky, men man skall nog vara försiktig med att dela ut 100 poäng, innan man smakat exempelvis Macallan 1961. Vann en cl på provningen Maxxium hade i samband med introduktionen; en cl jag givetvis delade med min polare. Den droppen antydde något fullkomligt himmelskt, men det var för lite för att kunna jag skulle kunna fälla ett omdöme. Priset när den kom var över 10000 kronor...

Livet är tufft Jesper, så tufft...men du kan trösta dig med att det du eventuellt lyckas lämna kvar inte behöver vara ensamt särskilt länge, ty vad har man vänner till, om inte för att glädja dem?

Syftade du även på de där DLP Brora när du svepte till med 70-talsbegreppet?

/ Pär

[Per Eriksson]

Korka upp din graal och prova när du känner dig mogen för det och dela med dig till forumiter och vänner så får du tillbaka en slant också.

Självklart skall whisky drickas. De flaskor som står oöppnade hemma hos mig är enbart sorter som jag redan provat.

En regel som jag håller på.

Vad spelar det för roll egentligen om man sätter 100 och sen skulle ha den enorma lyckan att hitta nåt som var bättre ???

Och hur skall man egentligen kunna veta att den andra är bättre utan att sätta de mot varandra ?

Provar man vad som just då är den helt ultimata upplevelsen sätt 100. Var inte snål.

[ardbeg67]

Vad spelar det för roll egentligen om man sätter 100 och sen skulle ha den enorma lyckan att hitta nåt som var bättre ???

Och hur skall man egentligen kunna veta att den andra är bättre utan att sätta de mot varandra ?

Provar man vad som just då är den helt ultimata upplevelsen sätt 100. Var inte snål.

Håller som sagt helt och hållet med i detta! Jag har själv varit snål, men det skall bli ändring på det.

[Tollig]

Problemet med att poängsätta whisky, vin, mat, resor mm. är ju att man försöker sätta ett objektivt omdöme på en subjektiv upplevelse. Samma whisky, vin etc. kan ju upplevas olika från gång till gång. Det finns med andra ord ingen given 100 poängare, då omdömet dels skiljer sig från person till person, och från gång till gång. Däremot tycker jag det är helt rätt att sätta 100 poäng när man tycker sig haft den ultimata whiskyupplevelsen! Synd att så få gör det. Det känns som om det förtar lite av glädjen att, när man druckit sitt livs whisky, säga "Ja den var god, men det finns säkert någon bättre, så jag sätter bara 97 pinnar".

Våga 100!

PS. Själv har jag aldrig satt mer än 95 poäng.... Ska försöka bättra mig!

[David J]

En liten reflektion:

Varför är det just 100 p som är så speciellt? Många verkar undvika att sätta just 100 p, men kan sätta 99 p utan problem (förutsatt att whiskyn i fråga håller det måttet förstås). Men alla poäng över 96 innebär ju att man på minst en av fyra punkter anser whiskyn perfekt, eller hur? Det innebär ju att man i så fall stänger dörren för att någon whisky tex kan smaka bättre. Om man vill ha inställningen att det alltid kan bli bättre borde enligt mitt resonemang 96 vara den högsta poäng man sätter (24-24-24-24). Men det hela beror ju på om man vill särskilja de olika poängen eller ej...

En liten undran:

Jag har ingen större erfarenhet av att poängsätta. Om jag har 25 p att utdela på smak, hur bör jag resonera då? Ska jag utgå från nåt medel eller bygger man efterhand upp en bas av bedömningar och på så vis märker var den passar in. Tycker det verkar lite knepigt, 25 p innebär trots allt 25 olika betyg... Under 15 p kanske sällan är aktuellt eller? Tacksam för tips!

[Tollig]

En liten reflektion:

Varför är det just 100 p som är så speciellt? Många verkar undvika att sätta just 100 p, men kan sätta 99 p utan problem (förutsatt att whiskyn i fråga håller det måttet förstås). Men alla poäng över 96 innebär ju att man på minst en av fyra punkter anser whiskyn perfekt, eller hur? Det innebär ju att man i så fall stänger dörren för att någon whisky tex kan smaka bättre. Om man vill ha inställningen att det alltid kan bli bättre borde enligt mitt resonemang 96 vara den högsta poäng man sätter (24-24-24-24). Men det hela beror ju på om man vill särskilja de olika poängen eller ej...

En liten undran:

Jag har ingen större erfarenhet av att poängsätta. Om jag har 25 p att utdela på smak, hur bör jag resonera då? Ska jag utgå från nåt medel eller bygger man efterhand upp en bas av bedömningar och på så vis märker var den passar in. Tycker det verkar lite knepigt, 25 p innebär trots allt 25 olika betyg... Under 15 p kanske sällan är aktuellt eller? Tacksam för tips!

Förutsatt att man sätter poäng efter Jim Murray's system med uppdelning i doft, smak, finish och balans. Inte alla som gör så. Jag anser till exempel att doften är viktigare än smaken och finishen, och sätter mina poäng därefter.

[Per Eriksson]

Jag dröjde länge innan jag började sätta poäng. Just för att ha ett stort antal i minnet för att kunna veta vad jag tycker om den sort som är i glaset. Man måste ju veta hur mycket det finns som är eller kanske kan vara bättre.