Per Eriksson skrev:MacAllan har nyligen börjat lagra sin nysprit i original styrka utan utspädning.
Jag var mycket nyfiken tidigare på varför just 63.5% om det var för lagring eller om det bara var en slump att det blivit just 63.5%. Jag ställde sen från till destilleri chefen på Talisker som avslöjade varför det var just den styrkan.
Ingen av er har ännu varit ens i närheten av rätt svar.
Det har ingenting med lagring att göra.
Det finns ingen hemlig övernskommelse.
Det är något mycket enklare som ligger bakom den styrkan.
Och du har lovat att alldrig berätta för en levande själ förstås...
Whille skrev:Jag har dem hemma i vardagsrummet..... . Nej... men de kanske finns kvar på destilleriet??
det är rivet...
Mickeman skrev:Och du har lovat att alldrig berätta för en levande själ förstås...
svaret gav han här:
Per Eriksson skrev:Ok Ok.
Svaret är att under tiden som man hade skatte gubbar ute på destillerierna så skulle whiskyn fyllas på faten med en alkoholstyrka mellan 12.9 och 11.9 overproof för att förenkla för skattegubbarna. 11.9 overproof är just 63.5% som man sedan fortsatte att använda.
Källa Destillerichefen på Talisker
Jag lämnar då frågan fri till nästa person som känner sig manad
robertk skrev:Läste nånstans de smälts ner, kan det stämma? Vet dock inte vad som sedan tillverkades av dem.
mvh, Robert
Kan nog stämma.. hemska tanke, då går misstaget aldrig att rätta till
Senast redigerad av Qonos den fre maj 19, 2006 2:07 pm, redigerad totalt 1 gång.
Angående Port Ellens pannor så kan jag avslöja att dom inte är förstördes eller smältes ner när destilleriet jämnades med marken. Dom har gått på export och jobbar vidare i något annat land...
Roger skrev:Angående Port Ellens pannor så kan jag avslöja att dom inte är förstördes eller smältes ner när destilleriet jämnades med marken. Dom har gått på export och jobbar vidare i något annat land...
Men vilket?
Vad sägs om Indien... Där de tillverkar sprit som sedan levereras till Ryssland?
Pannorna kokar just nu i Indien. Jag vet dock inte på vilket destilleri.
Det här hörde jag första gången för två år sedan av Mark Reynier (Bruichladdich) när vi stod på den plats där Port Ellens destilleri en gång fanns. Nu är det bara kölnorna kvar, och tack och lov några lagerhus.