MacNilsson skrev:Själv har jag nyligen köpt tio flaskor Blair Athol 1987. Jag är övertygad om att jag inte tänker spara en enda och jag blir förvånad om jag har någon kvar vid jul.
Skål
lite OT kanske men jag tyckte det var så kul att läsa..
BLAIR ATHOL 1987 Signatory
"Well-rated by one of our favourite Swedish customers as a tasty bargain."
jag måste ju säga att jag inte heller är den som köper nått för att sälja vidare sen, men frågan var ju om vi trodde den skulle öka i värde. och det tror jag att den kommer att göra.. dock inte till gigantiska summor.
har jag vägarna förbi dig kommer jag gärna in på en dram Blair Athol 1987 Skulle vara kul att testa något från det destillerier också...
Syftet med att samla whisky är inte att tjäna pengar; jag tänker inte med eventuellt få undantag sälja min whisky. Och vad är då syftet med att samla på whisky; för risken att det inte ska finnas god whisky att köpa i framtiden är obenfintligt. Eftersom jag är lite fåfäng är syftet med att samla whisky att rariterna i goda vänners lag ska avnjutas med vetskap att detta är en synnerligen sällsynt whisky. Sälja!? Nej, jag skulle ha väldigt svårt att skiljas från mina "kära barn".
sam gutenwik skrev:Syftet med att samla whisky är inte att tjäna pengar; jag tänker inte med eventuellt få undantag sälja min whisky. Och vad är då syftet med att samla på whisky; för risken att det inte ska finnas god whisky att köpa i framtiden är obenfintligt. Eftersom jag är lite fåfäng är syftet med att samla whisky att rariterna i goda vänners lag ska avnjutas med vetskap att detta är en synnerligen sällsynt whisky. Sälja!? Nej, jag skulle ha väldigt svårt att skiljas från mina "kära barn".
//Sam
Det tråkiga är inte att folk samlar på whisky för att de älskar whisky, kan till och med förstå det även om jag själv saknar de gener som förhindrar korköppning. Det tråkiga är att folk samlar för att spekulera. De är som konsthandlare som låser in mästerverken i bankvalv i väntan på nästa auktion. Om dem tycker jag inte
MacNilsson skrev:Det tråkiga är inte att folk samlar på whisky för att de älskar whisky, kan till och med förstå det även om jag själv saknar de gener som förhindrar korköppning. Det tråkiga är att folk samlar för att spekulera. De är som konsthandlare som låser in mästerverken i bankvalv i väntan på nästa auktion. Om dem tycker jag inte
Precis det jag försökte komma fram till i mitt förra inlägg. Själva pudelns kärna så att säga. Bloodbrothers forever snygging!
Att folk samlar beror främst på att de har samlarmanin i sig. Att det råkar bli whisky är för att man sekundärt tycker om whisky... annard hade det blivit frimärken, ölöppnare, vattenkokare eller vad som helst annat. *anser*
Män tycks extra drabbade av samlarmani/extremintresse.
Percy på Bowmore sa vid en intervju att han struntar i hur folk dricker sin whisky. Det spelar ingen roll om dom har is, kola, kaffe eller litervis med vatten i whiskyn. Det viktiga är att dom köper såsen.
Jag har precis samma åsikt om "samlare". Spelar det någon roll om man väljer att korka upp sin flaska så fort den kommer hem, eller om man låter den stå?
Väljer man att inte öppna den så skjuter man på beslutet ifall flaskan ska drickas eller säljas/bytas någon gång i framtiden.
Helst köper jag två likadana flaskor. Då gör det inte lika ont att öppna den ena när man känner sig sugen.
Jag har köpt en del från 1967 och kommer att köpa många fler. Dessa kommer jag att spara. Inte för att sälja utan för att öppna när jag blir 40, 50, 60, 70...
Jag tror säkert att det går att köpa 67:or om 11 år när jag fyller 50, men dom kommer att kosta skjortan.
Så att jag köper dom nu är ju av rent ekonomiska skäl.
Skulle jag bli tilldelad en Ardbeg 1965 så kommer jag förmodligen aldrig att öppna den för att dricka själv. Antingen kommer den att ingå i en häftig provning eller så kommer jag att sälja den. Och inte skulle jag skämmas för det.
Jag måste erkänna att jag känner en viss tillfredställese av vetskapen om att det står en unik oöppnad flaska i mitt skåp. Whisky är ju mitt största inttresse. Hade jag varit serietidningsfantast och haft ett oöppnat exemplar av första numret av Kalle Anka så hade jag nog inte legat och läst i den om kvällarna.
Det man "samlar" på finns där, och man kan när man vill använda eller avyttra sin samling.
Utmärkt med så många kloka svar Tackar! Jag har hittills aldrig sålt en enda flaska whisky. Jag har nog samlarnojan i mig för mycket för det Men för rätt pengar är allt till salu! Men skulle ingen vilja ge oförskämt mycket pengar för mina fina flaskor kommer jag att dricka upp innehållet i goda vänners lag och njuta destu mer. Fast just med Mackmyran är ju frågan hur mycket njuta det blir...
Det är en stor synd att köpa whisky bara för att ha den stående på hyllan. Den är ju gjord för att avnjutas. Folk har arbetat med den och gjort sitt bästa för att det skall smaka bra. Det kan inte vara kul för dem att se att deras livsverk bara står oanvänt. Nej whisky skall drickas. Jagh ar inte köpt en enda flaska med tanken att denna skall jag spara på och inte dricka ur. Och inte heller har jag köpt nån flaska i investeringssyfte. Jag har faktiskt bara sålt en enda flaska.
De flaskor som står oöppnade hemma hos mig väntar bara på rätt tillfälle för att öppnas. En av flaskorna jag har tar det emot i massor att öppna men trots det så kommer det att ske en vacker dag.
En annan sak som är trist är att flera av dessa samlare är personer med riktigt mycket pengar. De som inte behöver tänka sig för om de har råd innan de köper en flaska för några tusingar, det är de som driver upp priserna i de absurda nivåer som vi börjar se för vissa buteljeringar.
Något förenklat kan man säga att whisky för mig äger åtminstone två dimensioner: Dels givetvs avnjuta whisky och dels känslan att i hyllorna inneha 1000-tals år samlad whiskykultur. Har man inte känslan för det senare utan endast för det tidigare förefaller det givetvis lite meningslöst att samla på whisky - med all respekt för det. //Sam
Skulle vara kul att testa något från det destillerier också... 
Men för rätt pengar är allt till salu! Men skulle ingen vilja ge oförskämt mycket pengar för mina fina flaskor kommer jag att dricka upp innehållet i goda vänners lag och njuta destu mer. 
Fast just med Mackmyran är ju frågan hur mycket njuta det blir...