E150 - Sockerkulör

[Mathias Nilsson]

Som vi ju alla vet så tillsätts det sockerkulör, av typen E150, i många av whiskysorterna där ute!

Men finns det någon som gillar det? Vad är anledningen? Visst, det är vackert med en mörkt guldfärgad nektar i glaset, men för min egen del så förtar det en hel del av njutningen när jag vet om att färgen kommer sig av E150...

I vissa fall är det ju till och med sådana mängder som tillsätts, att man kan ana smaken av sockret.

Detta ämne har ju diskuterats flitigt här på forumet tidigare, bl.a. i trådarna:

- Prosit

- E150

- Sockerkulör Information

Men finns det någon överhuvudtaget som uppskattar detta tilltag, och i så fall varför?

Om ingen uppskattar det, så varför sker det då?

[ivar]

Men finns det någon överhuvudtaget som uppskattar detta tilltag?

Diageo.

[Bullie]

Om ingen uppskattar det, så varför sker det då?

I de flesta fallen då det gäller single malt OB-pavor, så tror jag att det är för få kontinuitet även på färgen på whiskyn. Precis som att man vill att doft och smak skall vara 'konstant' på OB pavor, t ex Lagavulin 16yo, så vill man att utseendet skall vara konstant och det skulle vara i princip omöjligt utan E150.

Givetvis så ökar dragningskraften hos pavan hos de som inte är så intresserade av whisky, som får känslan av en 'äldre' whisky, ju mörkare den är. Dvs man kan ta bättre betalt för den.

Alltså ren försäljningsteknik och produktkontroll...

Sen är det väl olika hur mycket som behöver användas. Kan tänka mig att Loch Dhu krävde en hel del...

[mange]

Men finns det någon överhuvudtaget som uppskattar detta tilltag, och i så fall varför?

Om ingen uppskattar det, så varför sker det då?

Det handlar mer om att justera färgen på dryckerna.

Jag bryr mig inte så värst mycket om det, bara whirren smakar gott!

[Mathias Nilsson]

Kan tänka mig att Loch Dhu krävde en hel del...

Haha, ja till varje liter av den drickan så gick det väl 2 kilo kaffebönor!

Jo, att det var/är ett marknadsföringsknep det kan jag ju förstå, men varför i singel malt världen? Bland blended kan jag ju förstå det till viss del, men en av tjusningarna med single malt är ju just att det kan bli lite olika varje gång...

[mange]

Haha, ja till varje liter av den drickan så gick det väl 2 kilo kaffebönor!

Jo, att det var/är ett marknadsföringsknep det kan jag ju förstå, men varför i singel malt världen? Bland blended kan jag ju förstå det till viss del, men en av tjusningarna med single malt är ju just att det kan bli lite olika varje gång...

Snackar vi om standard-malter som alltid finns i hyllorna så vill producenterna ha samma färg, kanske mest för att kunden ska "känna" igen sig. De riktiga maltentusiasterna är i minoritet i försäljningen så de flesta bryr sig nog inte om sockerkulören.

Gläd dig, för om man tittar på tex Cognac så kan tillsatserna vara fler.

[Broraman]

Jag tror att man inte får använda det i Bourbon-whiskey

[mange]

Jag tror att man inte får använda det i Bourbon-whiskey

sant

[Per Eriksson]

Det finns de hos de stora destillerierna som är livrädda för att det skall se lite annurlonda ut från en buteljeringsdag till en annan. De tror att köparna i så fall skulle klaga på att whiskyn inte är lika gammal då den kan bli lite ljusare.

Lagavulin är ett sådant exempel.

Det skall smaka och se EXAKT likadant som det gjorde som den flaska du köpte förra gången. Oavsett var och när du gjorde det.

[Roger]

Det där med färgjustering kan man ju tro på om man vill...

Faten till Lagavulin och Talisker t.ex. har först haft en omgång Bourbon, sen en omgång grainwhisky, sen två omgångar maltwhisky. Det är först femte fyllningen med alkohol som sedemera blir Lagavulin.

Då ger i princip alla fat lika mycket färg till whiskyn (läs nästan ingen alls). Så det ska inte behövas en droppe E150 för att hålla samma kulör på buteljeringarna.

Nu har ju Laggan en ganska mörk nyans, så här pratar vi massiv färgning och inte någon finjustering av färgnyansen. Trots detta så är den ju himla god.