Lagring på flaska

[Per Eriksson]

Den tråden du nämnde Bullie hade jag missat totalt.

Men mer kommentarer om vad som klarar sig och inte.

Kan det vara som Tappen säger att en Bourbon är mindre känslig än en Sherry ?

[Bullie]

Min uppfattning i det hela är att sherrylagrat har en större benägenhet att snabbare tappa stinget (än bourbonlagrat då).

Men fortfarande så tror jag att man måste köra en HTH för att kunna avgöra det på ett rättvist sätt. Och hur ofta har man t ex en oöppnad 60-talare att knäcka upp för att jämföra med sin öppnade? Och då gäller det att de kommer från samma fat... Annars så tror jag att vår smakuppfattning ändras kontinuerligt, så det är då svårt att avgöra om det är whiskyn som blivit sämre, eller om vi själva ändrat smak... Har vi kanske hinkat så mycket bättre whisky sen vi sist smakade den 'försämrade' whiskyn, att vi bara uppfattar den som sämre? Osv..

Kan bara nämna att efter min Skottlandsresa i försomras, så var det många pavor där hemma som smakade just ingenting... Men nu börjar de vakna igen.

[Benke Olsson]

Men fortfarande så tror jag att man måste köra en HTH för att kunna avgöra det på ett rättvist sätt. Och hur ofta har man t ex en oöppnad 60-talare att knäcka upp för att jämföra med sin öppnade? Och då gäller det att de kommer från samma fat...

En intressant frågeställning, för om den oöppnade flaskan också förändrats så är ju jämförelsen meningslös.

Det blir lite av en paradox, för hur vet man hur den oöppnade flaskan skulle smakat om den inte blivit förändad .

[MacNilsson]

Eftersom jag aldrig kan låta bli att lägga min feta röda näsa i blöt och att ha åsikter om sånt jag inte begriper så slår jag härmed flaskan i bordet och påstår:

All sprit förändras över tid, det är en kemisk process som inte går att stoppa. Är flaskan försluten går det långsamt, åtskilliga tiotals år, kanske 100, men processen pågår. Är flaskan öppen går det fortare, månader i värsta fall, år i bästa fall. Whiskyn vet inte om den är den kan dölja förändringen eller ej, får den syretillträde sätter reaktioner igång. Det är vår förmåga att märka detta som avgör om vi tycker att whiskyn försämrats. Kemiskt har den det.

Jag har länge lurat på en drömprovning. Att få testa 50- och 60-talswhisky som är kokad med direkteldning, där malten golvmältats, där washen legat i träbaljor och som har buteljerats efter tio år. Att ställa dessa mot dagens industriellt framtagna malter, indirekt uppvärmda, centralt mältade, ståltanksbadat och buteljerat i samma ålder vore oerhört intressant. Visst säkert har såsen förändrats och kanske försämrats av 40 år på flaska, men jag är ändå övertygad om att den är avsevärt annorlunda mot dagens tioåringar.

[whiskylover]

Eftersom jag aldrig kan låta bli att lägga min feta röda näsa i blöt och att ha åsikter om sånt jag inte begriper så slår jag härmed flaskan i bordet och påstår:

All sprit förändras över tid, det är en kemisk process som inte går att stoppa. Är flaskan försluten går det långsamt, åtskilliga tiotals år, kanske 100, men processen pågår. Är flaskan öppen går det fortare, månader i värsta fall, år i bästa fall. Whiskyn vet inte om den är den kan dölja förändringen eller ej, får den syretillträde sätter reaktioner igång. Det är vår förmåga att märka detta som avgör om vi tycker att whiskyn försämrats. Kemiskt har den det.

Jag har länge lurat på en drömprovning. Att få testa 50- och 60-talswhisky som är kokad med direkteldning, där malten golvmältats, där washen legat i träbaljor och som har buteljerats efter tio år. Att ställa dessa mot dagens industriellt framtagna malter, indirekt uppvärmda, centralt mältade, ståltanksbadat och buteljerat i samma ålder vore oerhört intressant. Visst säkert har såsen förändrats och kanske försämrats av 40 år på flaska, men jag är ändå övertygad om att den är avsevärt annorlunda mot dagens tioåringar.

Kom och rota om du hittar något så ställer jag upp

/Tappen

[robertk]

Min uppfattning i det hela är att sherrylagrat har en större benägenhet att snabbare tappa stinget (än bourbonlagrat då).

Den teorin delar jag definitivt. Whisky med sherryinfluens tappar inte alls sällan stinget och blir en blaskig historia inom en inte alltför lång tidsrymd. Brukar kallas för att whiskyn blir "te-lik" vid ett sånt scenario. Alltså intetsägande, platt, utan karaktär. I motsats till livlig och kryddig. Typ.

Min lösning på problemet har blivit att hålla antalet öppnade pavor begränsat och se till att de konsumeras/byts bort relativt fort för att när det blir lite kvar hälla över i 15cl-flaska.

mvh, Robert

[Bullie]

En intressant frågeställning, för om den oöppnade flaskan också förändrats så är ju jämförelsen meningslös.

Det blir lite av en paradox, för hur vet man hur den oöppnade flaskan skulle smakat om den inte blivit förändad .

Eftersom jag aldrig kan låta bli att lägga min feta röda näsa i blöt och att ha åsikter om sånt jag inte begriper så slår jag härmed flaskan i bordet och påstår:

All sprit förändras över tid, det är en kemisk process som inte går att stoppa. Är flaskan försluten går det långsamt, åtskilliga tiotals år, kanske 100, men processen pågår. Är flaskan öppen går det fortare, månader i värsta fall, år i bästa fall. Whiskyn vet inte om den är den kan dölja förändringen eller ej, får den syretillträde sätter reaktioner igång. Det är vår förmåga att märka detta som avgör om vi tycker att whiskyn försämrats. Kemiskt har den det.

Jag har länge lurat på en drömprovning. Att få testa 50- och 60-talswhisky som är kokad med direkteldning, där malten golvmältats, där washen legat i träbaljor och som har buteljerats efter tio år. Att ställa dessa mot dagens industriellt framtagna malter, indirekt uppvärmda, centralt mältade, ståltanksbadat och buteljerat i samma ålder vore oerhört intressant. Visst säkert har såsen förändrats och kanske försämrats av 40 år på flaska, men jag är ändå övertygad om att den är avsevärt annorlunda mot dagens tioåringar.

Den teorin delar jag definitivt. Whisky med sherryinfluens tappar inte alls sällan stinget och blir en blaskig historia inom en inte alltför lång tidsrymd. Brukar kallas för att whiskyn blir "te-lik" vid ett sånt scenario. Alltså intetsägande, platt, utan karaktär. I motsats till livlig och kryddig. Typ.

Min lösning på problemet har blivit att hålla antalet öppnade pavor begränsat och se till att de konsumeras/byts bort relativt fort för att när det blir lite kvar hälla över i 15cl-flaska.

mvh, Robert

Konklusion: Soppan mögar ihop! Drick upp godiset så fort ni bara kan.... Vem vet om vi lever i morgon!

[Qonos]

Konklusion: Soppan mögar ihop! Drick upp godiset så fort ni bara kan.... Vem vet om vi lever i morgon!

och är ni rädda att ni inte hinner dricka upp det innan det blir dåligt så kan ni skicka det till mig. kan till och med tänka mig att stå för portot så ni slipper ha massa gammal whisky ståendes i era hyllor och samla damm

[MacNilsson]

och är ni rädda att ni inte hinner dricka upp det innan det blir dåligt så kan ni skicka det till mig. kan till och med tänka mig att stå för portot så ni slipper ha massa gammal whisky ståendes i era hyllor och samla damm

Jo...men vi kan egentligen bara vara säkra på att såsen förändras, därmed inte sagt att den automatiskt försämras. Med tiden blir den naturligtvis dålig, men de kemiska processerna kan mycket väl bidra till en mognanre produkt med en peak nånstans på tidsaxeln. Jag tror jag behåller mina rör tillsvidare och testar mig fram.

[Per Eriksson]

Jag har länge lurat på en drömprovning. Att få testa 50- och 60-talswhisky som är kokad med direkteldning, där malten golvmältats, där washen legat i träbaljor och som har buteljerats efter tio år. Att ställa dessa mot dagens industriellt framtagna malter, indirekt uppvärmda, centralt mältade, ståltanksbadat och buteljerat i samma ålder vore oerhört intressant. Visst säkert har såsen förändrats och kanske försämrats av 40 år på flaska, men jag är ändå övertygad om att den är avsevärt annorlunda mot dagens tioåringar.

En sån provning har vi gjort i Smad. Vi hade 60tals Ardbeg och Laphroiag. Och ställde dessa mot dagens. Sen som lite extra krydda hade vi med en 30 årig och en 40 årig Laphroiag också.

Saxat från provnings protokollet....

Ardbeg 10Y ?Old Islay Malt? som destillerats på 1960-talet.

Bärnstensfärgad, alltså förvånansvärt mörk för 10-årig whisky.

Doften var måttlig och klart mindre än jag väntat, aning maltton och svag rökton.

I smaken var det mycket sälta och med en mjuk kryddig rökighet.

Eftersmaken var mycket lång med ren och klar rökighet. Mjuk och balanserad.

En elegant whisky som inte alls var det krutpaket jag hade förväntat mig. Påminner något om 17-åringen. Tyckte personligen det var kvällens näst bästa whisky, men den levde ändå inte upp till mina förväntningar. Saknades den kraftiga rökighet jag hade förväntat mig. Man skulle också kunna tro att whiskyn egentligen var något äldre än 10 år. Så här i efterhand så kan jag konstatera, att med kunskap om denna Ardbeg, så skulle vi ha valt en något senare variant av 10-åringen som är den klassiska Ardbeg 10Y. Men så är det när man är ute på djupt vatten. Allt blir inte som man tänkt sig.

Sedan kom den vanliga Ardbeg Ten. Här var elegansen borta och ersatt med kraft.

Först provade vi den vanliga Laphroaig 10Y. Gav möjighet att jämföra med motsvarande Ardbeg. En klar skillnad mellan dessa två rökbomber. Smaksak vad man gillar bäst.

Sist kom ytterligare en raritet, Laphroaig 10Y från 1960-talet.

Även här mörk , bärnstensfärgad precis som Ardbeg Old Islay Malt. Hade man förbättrat färgen med lite sockerkulör? Doften var en balanserad rökighet och med en antydan av sherrytoner. Kanske inte så konstigt eftersom whiskyn har lagrats på sherryfat till skillnad mot dagens bourbonfat.

I smaken var sältan tydlig och med en måttlig, balanserad rökighet.

Eftersmaken var lång med mycket sälta och så småningom kom också en tydlig sötma.

Ytterligare en goding som fann många hjärtan. Var en klass bättre än nuvarande 10-åringen.

Den avslutande omröstningen om kvällens favorit gav följande resultat:

1. Laphroaig 30Y, 37 röster

2. Laphroaig 10Y (1960-talet), 7 röster

Ardbeg 1964-1996, 7 röster

4. Ardbeg 1963-1994, 3 röster

5. Laphroaig 40Y, 1 röst

Övriga whiskyn fick 0 röster.