Tankar om finish/eftersmak.

[Bullie]

Under ett tag så har det på ett annat forum diskuterats varifrån finishen på en whisky kommer ifrån. Jag tycker den frågan är ganska intressant, så därför kör vi den här med.

Frågan som ställdes var som följer:

Som vi alla vet så har vissa whiskies en imponerande finish, medans andra dör direkt. Vad är det som ger whiskyn dess finish? Är detta en av de variabler som inte är kontrollerbar, eller det en sak som går att styra? Och om det är så att finishen (eftersmaken) går att manipulera/styra, i vilken fas av tillverkningen skulle det då handla om?

Mitt förstasvar i denna fråga blev:

Jag har min egen lilla teori om detta, som jag inte vet om den stämmer överhuvud taget, men den är ungefär så här:

Eftersom de flesta toner som jag finner i en finish, gällande både smak och näsa, tyckts kunna härledas från faten, såsom trä, rök, kryddor, läder, persikor och aprikoser, nötter och marzipan osv osv, så tror jag att kvaliteten på fatet som använts har mycket att göra med frågan.

När fatet som använts är ett välanvänt fat (2:d 3:d refill) och där träet är så att säga 'dött', så blir finishen kort och tunn, medans ett 'aktivt' fat ger en kraftigare influens från träet och därmed en längre och kraftigare eftersmak.

Min teori i korthet....

[Bunkermania]

Håller med dig i din teori, men det finns säkert fler faktorer.

En faktor tycker jag är alkoholstyrkan. I de starkare whiskyna är det ofta mer eftersmak än i 40% whisky.

Det stämmer inte alltid dock, men jag tycker att det är ofta som en 40% whisky dör fortare än en 50% gör.

[Roger]

Visst är det så att mycket av eftersmaken kommer från fatet.

Ungefär hälften av ALLA dofter och smaker kommer just från fatet.

Men tag ett rejält glas med Ardbeg 10 och röken (som inte kommer från fatet) kommer att sitta kvar en låååång stund.

Ju längre en whisky har legat på fat desto mer smakar den (därmed inte sagt att den alltid blir bättre). Röken kan dock minska lite med åren. Destillerikaraktären finns kvar där bakom, men kan vara svår att plocka fram under den massiva fatkaraktären.

Men vad som avgör om en whisky ska få en lång eller kort eftersmak är dock en gåta.

Doften från en vällagrad grainwhisky kan lura i vem som helst att det rör sig om en maltwhisky.

Smaken brukar dock alltid vara oerhört kort, och eftersmaken nästan obefintlig. Detta fenomen borde då tyda på att längden på finishen inte har med fatet att göra.

Frågeställningen är väldigt intressant, och jag ska ta mig en funderare. Kommer jag på något så postar jag igen.

[johan]

Tror det är att göra det lite för enkelt för sig...

Smakar du på råsprit så har den helt klart en lång eftersmak , inte nödvändigtvis så god men ändå...

Jag tycker många av de whiskys som lagrats på småfat som quarter casks blir träiga utan att de hunnit utveckla många av de smaker som äldre whisky har utan de blir mer smalare i sitt register. Dvs jag tror att det bästa resultatet uppnås med ett lagom aktivt fat, lagom mycket kontakt med trä, sedan beror det ju mycket på vilken sorts ek det är (hur porös den är, etc) osv. Jag tror inte heller att man får glömma bort omgivningen. Islay/Island whisky får en maritim karaktär som knappast kommer från faten och jag tror det är stor skillnad på en Bowmore/Ardebg som lagrats några meter från stranden jämfört med ett fat som legat i ett höglager på fastlandet.

MHO

[Bullie]

Smakar du på råsprit så har den helt klart en lång eftersmak , inte nödvändigtvis så god men ändå...

Jag tycker många av de whiskys som lagrats på småfat som quarter casks blir träiga utan att de hunnit utveckla många av de smaker som äldre whisky har utan de blir mer smalare i sitt register. Dvs jag tror att det bästa resultatet uppnås med ett lagom aktivt fat, lagom mycket kontakt med trä, sedan beror det ju mycket på vilken sorts ek det är (hur porös den är, etc) osv. Jag tror inte heller att man får glömma bort omgivningen. Islay/Island whisky får en maritim karaktär som knappast kommer från faten och jag tror det är stor skillnad på en Bowmore/Ardebg som lagrats några meter från stranden jämfört med ett fat som legat i ett höglager på fastlandet.

MHO

Nja, om en newmake har så lång eftersmak vet jag inte om jag håller med om. Jag tycker den brinner bort fort.

Huruvida en finish är bra eller dåligt lägger jag inget värde på i just denna fråga, då frågeställningen mer antyder var längden på den kommer i från. Och visst har jag förenklat hela min teori, det är ju givetvis många faktorer som spelar in.

Omgivningen? Hur skall man tolka Caol Ilas maritima inslag då? (Inte en droppe lagras på Islay...)

Nå, det är en helt annan fråga som är värd sin egen tråd... För att terroiren skulle påverka längden på eftersmaken, det håller jag för omöjligt. Det finns Ardbeg's med både lång och kort finish.

Men vad som avgör om en whisky ska få en lång eller kort eftersmak är dock en gåta.

Doften från en vällagrad grainwhisky kan lura i vem som helst att det rör sig om en maltwhisky.

Smaken brukar dock alltid vara oerhört kort, och eftersmaken nästan obefintlig. Detta fenomen borde då tyda på att längden på finishen inte har med fatet att göra.

Frågeställningen är väldigt intressant, och jag ska ta mig en funderare. Kommer jag på något så postar jag igen.

Ja, det var just det som var frågan.

Varför skulle det utesluta fat-påverkan? Grainwhisky lagras kanske ofta i äldre uttjänade fat? Eller så kan det vara så att grainsprit inte reagerar på trä på samma sätt som maltwhisky?

[deathstar]

jag tror att de enskilda faten spelar en mycket, mycket större roll i smaken än de får credit för. det känns som ett område där det finns mycket mytbildning och historieberättande som lyfts fram (som just maritima drag av lagring nära havet).

Å andra sidan andas ju trät, och änglarna får sin andel, så en viss påverkan borde miljön ha. Dock står den sig nog slätt mot tungt torvrökt malt. Borde vara giltigare i en Glengoyne förslagsvis...