En dag står man bara där. Så nära en fullständigt utplånande upplevelse att det känns otäckt. Det är inte frälsning, ingen underbar religiös sinnesrörelse. Det är skrämmande otäckt, som att uppenbara hela världens fasa och glädje i en munfull. Den heliga Graal är världsalltet komprimerat till några stapplande ögonblick, Big Bang i ultrarapid. Helt enkelt fasansfullt.
Jag var där imorse, visserligen fick jag bara en glimt av det österlänningar kallar Nirvana, men det skrämde mig så pass att jag vill dit igen. Jag har länge förstått att den kompletta whiskyupplevelsen innebär total utplåning. Den sista whiskyn är att dö, att finna svaret på livets gåta undanröjer ju alla motiv att gå vidare, enda lösningen är att upphöra att existera.
Jag har länge vandrat i denna dödsskuggans dal, hoppats finna min Graal, samtidigt fruktat för vad som skall hända när jag fått den. Jag vet exakt var jag ska leta. Bara Ardbeg på ön Islay förmår prestera. Ardbeg Committee Reserve från 2002 belönades med 97 av 100 poäng. Det innebär att smaken inte kan bli bättre, aromen är nästan fulländad och eftersmaken har två pinnhål upp till total utplåning. Angenämt? Nej, istället känns det oroligt och uppskakande. Som fågeln Fenix har jag bränt mig på det ouppnåeliga.
Min enda tröst är de tre buteljerna på bordet framför mig. Det förnuftiga vore att låsa in flaskorna och aldrig släppa någon annan levande varelse nära dem, än mindre berätta att de finns. Men det strider mot allt jag tror på. Jag är fundamentalistisk i min mission. Jag vilar inte förrän alla knäböjer inför whiskyns gudom. Min första tanke var istället ?hur ska så många som möjligt få uppleva detta?? Svaret är att ?reservan? åker med på Ardbeg-Glenmorangie-turnén. I Malmö, Göteborg och Stockholm skall hundratalet whiskyälskare beröras av livets kyss. Ta dig dit.
-Henrik Aflodal
Chefredaktör Whiskyspot.com
Låter som om man skulle försöka komma över en sådan flaska...
Tveksamt. Jag har en öppnad flaska som nästan är slut. Som tur är har jag även en oöppnad i förrådet. Men den är inte till salu... Det släpptes 3000 buteljer totalt. Har för mig att den kostade £45 plus porto är den kom.
Lustigt nog ser jag att jag har gett den 97 poäng. Jag har bara smakat en enda godare whisky någonsin och det är Ardbeg 30 år 1967 dark sherry (Signatory).
Committee Reserve 2002 är snäppet bättre än Provenance och OMC 1974 28 år.
Senast redigerad av beppe den tis nov 09, 2004 5:22 pm, redigerad totalt 1 gång.
beppe skrev:Tveksamt. Jag har en öppnad flaska som nästan är slut. Som tur är har jag även en oöppnad i förrådet. Men den är inte till salu... Det släpptes 3000 buteljer totalt. Har för mig att den kostade £45 plus porto är den kom.
Lustigt nog ser jag att jag har gett den 97 poäng. Jag har bara smakat en enda godare whisky någonsin och det är Ardbeg 30 år 1967 dark sherry (Signatory).
Committee Reserve 2002 är snäppet bättre än Provenance och OMC 1974 28 år.
Håller med om att 67:an är i en egen klass men däremot kan jag inte minnas att jag gav 2002:an så bra betyg.. får leta reda på flaskan och pröva den head-to-head mot några andra av de "mytomspunna" arbeg'arna och se om jag kanske inte gav den en riktig chans..
Det släpptes 3000 buteljer totalt. Har för mig att den kostade £45 plus porto är den kom. 