Hmm jag är nog lite äldre än er andra och detta inlägg avslöjar det.
Började dricka fyllewhisky i tonåren i början på 80-talet, mest för att vara lite tuff mot dem som drack vodka och annat. Då var det Long John som det blev mest men det var inte smaken det handlade om.
1986 hade filmen Highlander med Christopher Lambert och Sean Connery premiär och efter den testade jag den singelmalt som hjälten i filmen drack. Glenmorangie.
Sedan var det kört att gå tillbaka till blends.
Några rökiga såsom Lagavullin och Laphroaig följde på men det var inte förrän jag lärde känna en god vän 1996 som höll provningar som det djupare mer pedagogiska intresset kom. Efter min första whiskyresa i Skotland 1999 började jag hålla provningar och de sista två åren har jag arbetat deltid med provningar och kurser i whiskyns värld. Senaste året har jag syndat och även lärt mig Cognac, Calvados och fatlagrad rom.
Glenmorangie var alltså min första kärlek. Numera brukar jag bli blixtkär flera gånger om året senast i Douglas Langs Brora platinum från 1972. Vissa förälskelser är nyhetens behag och går över snabbt andra inser jag att jag inte har råd med och avvecklar smärtsamt och vissa håller i flera år.