Varför köper jag helst OB?

[Benke Olsson]

I mitt skåp blandas IB och OB.

Som så många andra har jag svårt för att vara utan Talisker, HP, Lagga och Ardbegs standardbuteljeringar

men faller allt oftare för t.ex. Douglas Laings OMC och Provenance, som är suveränt goda.

[Mankan]

Av mina senaste 10 köpta flaskor är

4 st OB varav 2 är CS (om man räknar Laphroaig QC på 48% som CS)

6 st IB varav 3 är CS

dvs 5 st CS och 5 st 40-46%.

Kollar jag på mina öppna flaskor så är förhållandet:

29 st OB varav 11 CS (räknar Rare Malts som OB)

24 st IB varav 16 CS

dvs 27 st CS och 26 st 40-46%.

Och på lagret:

16 st OB varav 7 CS (återigen RM som CS)

14 st IB varav 7 CS

dvs 14 st CS och 16 st 40-46%.

Totalt blir det:

49 st OB varav 20 CS

34 st IB varav 26 CS

dvs 46 st CS och 37 st 40-46%

Tycker oftast att man får mer för pengarna på IB och CS, men vad mitt nuvarande innehav egentligen säger kan man tolka som ... hmm ... gott om whisky har jag

[Martin-std]

Jag har både IB och OB, men mest OB. För mig är OB det sätt som destilleriet och personalen där har tänkt sig att whiskyn de destillerar ska smaka. Då destillerierna vill ha samma smak i samma buteljering år efter år tror jag att det leder till att de som "testat alla standardbuteljeringar" finner större nöje i att testa IB. En OB smakar ju samma år efter år.

Sedan är IB ett utmärkt komplement som ger oss whiskyälskare möjlighet att testa mer whisky.

[oanka]

Ett snabbt överslag ger att av den whisky jag köpt sedan förra sommaren

så är cirka 20% OB, 10% Rare Malts och resten IB.

Ser OB'n som "tryggheten" - finns nu och kommer att finnas i framtiden, undantaget single cask-buteljeringar.

En "perspektivbild" av destilleriet kort och gott, det räntebärande pappret i whiskyportföljen.

Ser IB'n som kulturskatten - eftersom vi bl a den vägen kan hitta whisky från många stängda destillerier -

och "närbilden av destilleriet" - OB är oftast blandning av olika fat för att få en röd tråd, IB'n kan visa hur enskilda fat kan utvecklas åt olika håll.

Väldigt generaliserat tycker jag att OB'n är jämnare, men IB'n kan ge både högre pikar och lägre dalar vad gäller kvalitet, ofta med den bitterljuva kryddan (om IB'n är bra!) av att man vet att man kanske / troligen / med all säkerhet inte kommer att hitta exakt samma whisky igen.

[myran]

Ja nog kan man ha många tankar om detta !!?

Spanar efter både och.

För min del handlar det dock mest om ovanliga grejer.

Har inga problem med att ha en "nerlagd" på hyllan men jag öppnaer den inte.

Köper alltså både OB och IB och gillar båda.

Tycker dock att IB är mer spännande ......

Huvudsaken är dock att Whisky´n smakar bra.

Njuter just nu en 12 årig Bunna ....

mvh myrn

[Melin]

Jag tycker nog att OB - IB är en lite för grov indelning. Standard OB skiljer sig ofta radikalt från destilleriernas specialtappningar och det är ju inte så konstigt eftersom standardsortimenten är tänkta att säljas i stora volymer och smaka likadant alltid. Sådana parametrar måste sätta rejäla begränsningar på vad man kan framställa och det påverkar nog smaken negativt också (även om det finns lysande undantag som Lagavulin 16, HP 18, Ardbeg Ten bara för att nämna några få).

Vad det gäller oberoede buteljerare bryr jag mig mindre om vilket destilleri det står på flaskan utan väljer oftast från buteljeraren och den serie tappningen tillhör. Adelphi, The Bottlers, Dewar Rattray, DL Platinum, McPhails Collection uppfattar jag som "alltid bra", medan jag undviker Gordon & McPhails CC, Provenance, m fl.

[Falcone]

Jag tycker nog att OB - IB är en lite för grov indelning. Standard OB skiljer sig ofta radikalt från destilleriernas specialtappningar [...]

Men destilleriernas specialbuteljeringar är ju fortfarande OB och får således beaktas i jämförelsen med IB.

[Melin]

Men destilleriernas specialbuteljeringar är ju fortfarande OB och får således beaktas i jämförelsen med IB.

Jag vet inte riktigt om jag håller med dig.

Standardtappningar är destilleriernas huvudsakliga inkomstkälla och vänder sig till en stor publik.

Specialtappningar kan t.o.m. vara från en enda tunna, och som sådan påminner de mycket mer om oberoede buteljerare.

[MacNilsson]

Jag vet inte riktigt om jag håller med dig.

Standardtappningar är destilleriernas huvudsakliga inkomstkälla och vänder sig till en stor publik.

Specialtappningar kan t.o.m. vara från en enda tunna, och som sådan påminner de mycket mer om oberoede buteljerare.

Man kan nog misstänka att vi kommer att få se mer av specialbuteljeringar från destillerierna i takt med att intresset för dessa växer bland sådana som oss. HP Singlecask för Sverige, Ardbegs släpp, Gengoynes choices m.fl lär säkert komma i en allt stridare ström som en följd av att destilleribolagen blir mindre benägna att släppa faten till oberoende.

[johan]

Man kan nog misstänka att vi kommer att få se mer av specialbuteljeringar från destillerierna i takt med att intresset för dessa växer bland sådana som oss. HP Singlecask för Sverige, Ardbegs släpp, Gengoynes choices m.fl lär säkert komma i en allt stridare ström som en följd av att destilleribolagen blir mindre benägna att släppa faten till oberoende.

Säkert, men tyvärr till ett betydligt högre pris än när de såldes via IB's ...