Samlingstråd för: Oberoende buteljerare

[lester]

Mitt personliga råd är att avvakta med IB och jag ska förklara varför - jag har själv haft ett mer aktivt whisky-intresse i 5-6 år och har en 70-80 flaskor stående MEN jag kan fortfarande känna att jag har för dålig känsla för olika destilleriers smakprofil för att kunna uppskatta IB till fullo. Visst, en god whisky är en god whisky oavsett vad det står på flaskan men om man börjar handla IB så har man ändå ett intresse som går längre än att bara dricka god whisky och om man börjar med OB sorterna som är mer konsekventa och medvetna i sin smak slipper man att få en skev bild av destilleriets smakprofil.

Ta detta forums Caol Ila buteljering. Jag har ej smakat den själv men enligt många här verkar den vara ypperlig, dock INTE en typisk Caol Ila och någon som provar denna som sin första Caol Ila skulle denne kunna bestämma sig för att dom gillar/ogilla destilleriets karaktär på felaktiga grunder.

Detta hindrar mig inte från att handla IB men det är inte i första hand dessa jag öppnar.

[Lazze]

1:a klass The Bottlers och Adelphi

2:a klass Dewar Rattray, Norse cask, Berry Brothers and Rudd, och Douglas Laing Old & Rare

3:e klass Resten

Men man kan ju hitta både bra och dåliga buteljeringar hos alla

[smokeonthewater]

Jag har inte varit whiskyintresserad särskilt länge och har därför begränsad erfarenhet av independent bottlers. Finns det några som enligt er är bättre än andra? Vilka firmor är mest pålitliga när det gäller kvalitet?

När det gäller Connoisseurs choice-serien från Gordon & Macphail så har jag testst några stycken. Ingen har varit dålig men heller inget att hoppa högt över enligt mig. Vad är era åsikter?

Personligen tycker jag att de rena destilleri-utgåvorna skall gälla i första hand. Det finns så pass många att man kan förstöra sin lever flera gånger om.

Sedan kommer det varianter från alla IB som har varierande kvalitet. Finns guldkorn hos varje men också mindre bra utgåvor.

Gillar man ett destilleri mycket, är det kul att testa även en IB från samma destilleri.

Men personligen har jag svårt för alla dessa "vinfatsdopp". Tycker det skymmer destilleriets utryck.

Sherry är undantaget detta. Just en rökig sort som lagrats på sherryfat är min persoliga modell.

Berrys own selection (Berry Bros & Rudd) har jag bara bra att säga om. Deras Port Ellen utgåvor är klockrena. Särsklit den från 1982. Bottled 2007 på 56,8%. Det var ragnarök med finess!

Provenance (Douglas McGibbon & Co) brukar sällan vara dåliga. Ligger dessutom bra i pris.

Men har bara testat ca 10 i denna serie. (14 var det visst....)

Dessa vurmar jag extra för. Persoligen försöker jag testa så mycket det går från framför allt,

Brora, Port Ellen, Mortlach, Highland Park, Laphroaig, Glenmorangie, Ardbeg, Longrow, Springbank.

Vissa finns bara som IB och andra inte alls.

Fakta fel i detta inlägg är rättade.

[Benke Olsson]

Jag slog ihop ett par trådar i ämnet, för att få det lite överskådligare.

God fortsättning på Er förresten.

[Lazze]

Provenance (Douglas McGibbon & Co) brukar sällan vara dåliga. Deras Ardbeg från 1974....

Ardbeg Provenance 1974 är en originalbuteljering!

Provenance (Douglas McGibbon & Co) är Douglas Laings billighetsserie! har provat en hel del av dessa ingen har vatt bra (1 st över 80p resten där under)

[smokeonthewater]

Ardbeg Provenance 1974 är en originalbuteljering!

Provenance (Douglas McGibbon & Co) är Douglas Laings billighetsserie! har provat en hel del av dessa ingen har vatt bra (1 st över 80p resten där under)

Ok! Drack den i Edinburgh och tog för givet att det var en DMG & CO också...

Port Ellen, Ledaig av Provenance får nära 87 resp. 89 av mig.

Smaken är som baken.

Bra med rättesnören!

Tack Lazze!

[tga]

OB eller IB är ett ämne vi säkert kan diskutera länge.

När det gäller destilleriernas egna buteljeringar så är dom bundna av sina egna krav. De skall i möjligaste mån smaka och se ut (färgen) likadant över åren, i alla fall i överskådlig tid. Det gör att, även om whiskyn är bra, det blir en liten tråkig stämpel över utbudet. Men även destillerierna har single cask buteljeringar som oftast är mycket bra. Men man har också vett att ta betalt för dom.

Därför är de oberoende buteljerarna viktiga. Till ett bättre pris för oss konsumenter kan vi få speciella och intressanta butlejeringar.

Ytterligare en sak att lägga på minnet. Den allara mesta producerade whiskyn gåt till blend industrin och för dom flesta destillerier som har en single malt range i sitt program så är det trots allt den begränsade verksamheten. Finns ju också destillerier som inte har någon formell återkommande butlejering (eller i vart fall en mycket begränsad sådan), t ex Mortlach.

För dessa destillerier är oberoende buteljerare en källa till glädje.

För att göra en jämförelse. Destilleriernas egna buteljeringar är blåa pister med en och annan röd pist på kartan.

IB buteljeringarna är de svarta pisterna med en och annan kraschlandning som följd.

[MacNilsson]

OB eller IB är ett ämne vi säkert kan diskutera länge.

När det gäller destilleriernas egna buteljeringar så är dom bundna av sina egna krav. De skall i möjligaste mån smaka och se ut (färgen) likadant över åren, i alla fall i överskådlig tid. Det gör att, även om whiskyn är bra, det blir en liten tråkig stämpel över utbudet. Men även destillerierna har single cask buteljeringar som oftast är mycket bra. Men man har också vett att ta betalt för dom.

Därför är de oberoende buteljerarna viktiga. Till ett bättre pris för oss konsumenter kan vi få speciella och intressanta butlejeringar.

Ytterligare en sak att lägga på minnet. Den allara mesta producerade whiskyn gåt till blend industrin och för dom flesta destillerier som har en single malt range i sitt program så är det trots allt den begränsade verksamheten. Finns ju också destillerier som inte har någon formell återkommande butlejering (eller i vart fall en mycket begränsad sådan), t ex Mortlach.

För dessa destillerier är oberoende buteljerare en källa till glädje.

För att göra en jämförelse. Destilleriernas egna buteljeringar är blåa pister med en och annan röd pist på kartan.

IB buteljeringarna är de svarta pisterna med en och annan kraschlandning som följd.

Satt och skrev nästan precis samma inlägg själv....väl talat med andra ord

Det är otroligt tråkigt att destillerierna blir mindre och mindre benägna att släppa fat till indies. Det är indiewhiskyn som gör det här intresset intressant, ett fat, ovattnat, ofärgat, ofiltat är en miljon gånger intressantare än hundra fat, nervattnade, färgade, filtade och sålda med en massa commersial bullshit om 200-årig smakkontinuitet.

[smokeonthewater]

OB eller IB är ett ämne vi säkert kan diskutera länge.

När det gäller destilleriernas egna buteljeringar så är dom bundna av sina egna krav. De skall i möjligaste mån smaka och se ut (färgen) likadant över åren, i alla fall i överskådlig tid. Det gör att, även om whiskyn är bra, det blir en liten tråkig stämpel över utbudet. Men även destillerierna har single cask buteljeringar som oftast är mycket bra. Men man har också vett att ta betalt för dom.

Därför är de oberoende buteljerarna viktiga. Till ett bättre pris för oss konsumenter kan vi få speciella och intressanta butlejeringar.

Ytterligare en sak att lägga på minnet. Den allara mesta producerade whiskyn gåt till blend industrin och för dom flesta destillerier som har en single malt range i sitt program så är det trots allt den begränsade verksamheten. Finns ju också destillerier som inte har någon formell återkommande butlejering (eller i vart fall en mycket begränsad sådan), t ex Mortlach.

För dessa destillerier är oberoende buteljerare en källa till glädje.

För att göra en jämförelse. Destilleriernas egna buteljeringar är blåa pister med en och annan röd pist på kartan.

IB buteljeringarna är de svarta pisterna med en och annan kraschlandning som följd.

Klockrent uttalande!