Ny AoW på G

[Henke]

Även jag fick min tidning för några dagar sen.

Jag har lite funderingar kring Hasses artikel om whiskymyter. Självklart är det beklagligt att det ofta är på det viset som skrivs i artikeln, men är det inte viktigt att i en sådan artikel lyfta fram undantagen? Inte för att göra reklam men för att lyfta fram att det faktiskt finns folk som är intresserade att göra riktig whisky på det gamla sättet. Som det är nu så låter det som att alla whiskyproducenter gör bulksprit i standardiserade processer, att allt från storproducenter är färgat, kylfiltrerat och tappat centralt från dåliga fat på en gång. Det är ju sant att det inte finns många som gör allt på det gamla sättet helt utan genvägar, men det stämmer ju inte heller att alla andra (storproducenter) gör alla fel som räknades upp på en gång, inte sant?

Sen så är väl många av de sanningarna som lyfts fram minst sagt betvistade av oberoende källor fortfarande. Som jag har förstått så finns det många som hävdar att man helt enkelt inte förstår tillräckligt mycket för att säga att vissa saker spelar in eller inte spelar in på smaken i den slutgiltiga produkten.

För att dra ett litet exempel bara: På 1800-talet så gjordes whiskyn på ett ganska annorlunda sätt än idag, oftast var utformningen av mäsktunnor och vörtkylare annorlunda, man använde öljäst och pannorna eldades med kol och koks. När Macallan började korka upp sina flaskor från 1800-talet för att göra sin replica serie så fann de att whiskyn från förr var skrämmande lik dagens Macallan i vissa avseénden. Särskillt fruktestrarna smakade likadant (och olikt andra destilleriers). Det stödjer ju minst sagt tanken på att destilleriets geografiska läge och mikroklimatet där har betydelse för hur whiskyn kommer att smaka.

(Källa: Michael Jacksons Maltwhisky guide- femte utgåvan)

Inte för att säga att någon definitivt har rätt och någon fel, men att det inte på något vis är 100 procent bevisat att det är på ett visst sätt eller inte.

[David J]

Även jag hade fått min.

Mycket öl i detta nummer, kanske lite förmycket för min smak...

Kan hålla med dig om det. Dock är det på ett sätt ölartiklarna som ger mest på ett sätt, mkt av det som handlar om whisky vet man redan...

Personligen tycker jag att tidningen tar flera steg framåt iom detta nr! Artiklarna om myterna, Bowmore, Banff och den av Murray om Jackson är mycket välskrivna

Sen finns där fel på andra ställen som får en att undra... Men som sagt stora steg framåt!

[Ardbeggian]

För att dra ett litet exempel bara: På 1800-talet så gjordes whiskyn på ett ganska annorlunda sätt än idag, oftast var utformningen av mäsktunnor och vörtkylare annorlunda, man använde öljäst och pannorna eldades med kol och koks. När Macallan började korka upp sina flaskor från 1800-talet för att göra sin replica serie så fann de att whiskyn från förr var skrämmande lik dagens Macallan i vissa avseénden. Särskillt fruktestrarna smakade likadant (och olikt andra destilleriers). Det stödjer ju minst sagt tanken på att destilleriets geografiska läge och mikroklimatet där har betydelse för hur whiskyn kommer att smaka.

(Källa: Michael Jacksons Maltwhisky guide- femte utgåvan)

Inte för att säga att någon definitivt har rätt och någon fel, men att det inte på något vis är 100 procent bevisat att det är på ett visst sätt eller inte.

Apropå det här med Replica och att 1800-talsflaskorna var väldigt lika dagens Macallan. Så vitt jag har förstått så var det väl precis så det var. Nämligen modern Macallan (från 1980-talet) i gamla flaskor. Inköpta från Italien för flera miljoner kronor. Och Macallan var enda destilleri som gick på den minan. Var även andra destillerier som fick erbjudande om gamla buteljeringar men som avstod från köp.

Bernt Sjödin

[Roger]

Även jag hade fått min.

Mycket öl i detta nummer, kanske lite förmycket för min smak...

Nu har jag inte något problem med detta eftersom jag är blandmissbrukare, men tidningen borde kanske byta namn till Allt om Malt ?

[MacNilsson]

Apropå det här med Replica och att 1800-talsflaskorna var väldigt lika dagens Macallan. Så vitt jag har förstått så var det väl precis så det var. Nämligen modern Macallan (från 1980-talet) i gamla flaskor. Inköpta från Italien för flera miljoner kronor. Och Macallan var enda destilleri som gick på den minan. Var även andra destillerier som fick erbjudande om gamla buteljeringar men som avstod från köp.

Bernt Sjödin

Jo, den historien hymlar vill inte ens Macallan med längre. Har man provat några Allan som är tappade för tiotalet år sedan så är det en helt annan och mycket bättre produkt än den de gör idag. I övrigt håller jag naturligtvis med Henke, hantverket finns kvar här och där, men även de allra minsta destillerierna påverkas av effektivisering, EU-lagar, korn- och jästförädling med mera...

[sam gutenwik]

Jo, den historien hymlar vill inte ens Macallan med längre. Har man provat några Allan som är tappade för tiotalet år sedan så är det en helt annan och mycket bättre produkt än den de gör idag. I övrigt håller jag naturligtvis med Henke, hantverket finns kvar här och där, men även de allra minsta destillerierna påverkas av effektivisering, EU-lagar, korn- och jästförädling med mera...

Det som känns lite bekymmersamt är att det är väldigt påtagligt att förhållandevis ung whisky, 8-12 år, många gånger var väsentligt bättre förr. Macallan är föga det enda exempelet som stärker den bilden.

Tex kolla whiskfun.com där Serge i veckan gav en 10 årig Ledaig från 1972 93p, jämför den med dagens unga Ledaig

[Martin-std]

Det som känns lite bekymmersamt är att det är väldigt påtagligt att förhållandevis ung whisky, 8-12 år, många gånger var väsentligt bättre förr. Macallan är föga det enda exempelet som stärker den bilden.

Tex kolla whiskfun.com där Serge i veckan gav en 10 årig Ledaig från 1972 93p, jämför den med dagens unga Ledaig

Det är intressant om det testas blint. I vissa fall kan man ju tänka att de äldre buteljeringarna är mer exklusiva och därmed uppfattas som godare. Sedan att smaken skiljer sig från den vi har i buteljeringarna i dag kan uppfattas positivt (eller negativt).

Jag anser i fallet med Serge provning ovan att unga Ledaig nu för tiden inte alls håller måttet för buteljering. Det är i alla fall min åsikt. Beror det på att det var mycket mer gammal whisky i en ung buteljering för ett antal år sedan än nu? Eller vad kan det bero på?

En parameter man borde kunna utesluta är pannorna. Det som borde påverka är vilka fat man tar till vara och använder till buteljeringarna samt Master blenderns skicklighet? Behövde de inte använda så många fat till sina single malt tidigare, som i dag, då efterfrågan är större? Då hade man ju möjlighet att välja bort många fler.

[sam gutenwik]

En parameter man borde kunna utesluta är pannorna. Det som borde påverka är vilka fat man tar till vara och använder till buteljeringarna samt Master blenderns skicklighet? Behövde de inte använda så många fat till sina single malt tidigare, som i dag, då efterfrågan är större? Då hade man ju möjlighet att välja bort många fler.

Om man ska gardera sig kan man säga att skälen är säkerligen många. Men jag tror att du träffar rätt när du säger att fler fat idag jämfört med för 20 års sedan buteljeras som single malt. Marknaden för single malt var förmodligen mycket mindre då än nu och utrymmet för några kräsna att välja fat var större än idag.

[ruternio]

Det finns massor av spekulationer om dessa.

Ileach är hemligt och inte ens jag har fått veta destilleriet (än). I Sverige är det bara Thomas Kuuttanen som vet med säkerhet. Vårt (Symposions) avtal är att vi får inte avslöja destilleriets namn och inte heller avslöja vilket det inte är.

Thomas har en gång berättat att Symposion fått ett brev från ett av destillerierna där de förbjuder Symposion att sälja deras whisky under namnet Ileach. Problemet var bara att det inte var deras whisky! Kan ni tänka er vilken reklam vi hade kunnat göra av det om vi hade fått tala om vilket destilleri det var som skrev till oss?

Provade om Ileachen för nån vecka sedan då det var ett tag sen jag provade den. Rökigheten som jag tyckte hade dämpat sig för något år sedan är tillbaks igen och det är en riktikgt bra whisky med tanke på priset. Satte 82 poäng på den. Förr 339 kronor är det inte illa.

Tack för svar.

Vad jag förstår så vill inte destilleriet skylta med sitt namn. Varför?

Varför säljer man inte whiskyn själv under sitt rätta namn?

Är det ytterligare ett sätt att förvirra för oss konsumenter? Hasse Nilsson gav ju många andra exempel i sin utmärkta artikel i senaste numret.

Man får intrycket att många (dock långtifrån alla) av branschföreträdarna föraktar oss konsumenter och tror att man kan skämta som man vill med oss.

I längden ingen bra inställning.

[Bunkermania]

Tack för svar.

Vad jag förstår så vill inte destilleriet skylta med sitt namn. Varför?

Varför säljer man inte whiskyn själv under sitt rätta namn?

Är det ytterligare ett sätt att förvirra för oss konsumenter? Hasse Nilsson gav ju många andra exempel i sin utmärkta artikel i senaste numret.

Man får intrycket att många (dock långtifrån alla) av branschföreträdarna föraktar oss konsumenter och tror att man kan skämta som man vill med oss.

I längden ingen bra inställning.

Det är väl inte så konstigt att man inte skriver ut namnet. Då stiger priset. Då pratar vi ju varumärke.

Ileach kostar 339 kronor på Systembolaget. Inte många andra Islay malter som ligger i det prisläget.

Det finns många butikskedjor etc som vill ha en billigare single malt och då väljer man att inte sätta ut namnet på destilleriet. Då har man dessutom friheten att faktiskt byta ut destilleriet som leverantör. Ingen ålder är heller angiven så där har man också lite att spela med.

Det finns många exempel. Macleods, Deer Stalker etc. Alla är avtappningar där man inte avslöjar destilleriet (jo DeerStalker gör väl det på några).

Gordon & MacPhail tappade en massa Ardbeg en gång i tiden. Det var deras Connoisseurs Choice Ardbeg 1974 som startade Ardbeg hypen och fick upp världens ögon på att Ardbeg från 1974 var något alldeles extra. Flaskorna kostade några hundralappar. Vad hände till slut? När intresset nått skyhöga nivåer förbjöd Ardbeg G&M att tappa nån mer Ardbeg med deras namn på etiketten. Nu fick vi konsumenter köpa OB Ardbeg istället. Priset blev som ni alla vet ett helt annat. Återigen är det varumärket som styr.

Jämför med ICA's egna varumärken. Vem gör de produkterna? Det är Felix, Findus och de andra som står bakom, men det talar man inte om. Igen ett sätt att hålla nere priset utan att inkräkta på ett varumärke.