Standardmalternas föränderlighet

[Benke Olsson]

Sitter just nu och smuttar på en Glenfiddich Anchient Reserve 18yo och tycker att den smakar annorlunda ur denna flaskan mot vad jag tyckte om den förra buteljen (därmed menar jag inte att den smakar dåligt, bara annorlunda).

En reflektion är att det måste vara nästan omöjligt att återskapa en exakt kopia med samma doft, smak och finish som vid tidigare tillfällen. Masterblenderns uppgift är ju att hålla en standardmalt så homogen som möjligt men alla känsliga nosar och gaskromatografer till trots, måste det vara en, i det närmaste, hopplös uppgift med tanke på att alla fat är olika och att det är olika fat att kombinera vid varje nytt blandningstillfälle.

Vad tycker ni andra? Är standardmalternas doft, smak och finish precis densamma som när ni smakade dem första, andra och tredje gången? Eller förändras de med tiden?

[MacNilsson]

I stort sett tycker jag att de är tämligen lika, blandar man hundratals fat jämnas kantigheter ut till en slags gyllene medelväg. De förändringar jag tror mig kunnat märka är att vissa sorter numera torde innehålla en större andel yngre sås. Ardbeg 10 är avgjort sämre idag än för några år sedan, Laffe 16 likaså, tycker jag. Idag är efterfrågan på singelmalt så stor att det inte lär ligga många fat som är äldre än tio och vänta på att få blandas med sådana som är tio år och en dag. Det är hårdare business nu, ut med skiten så fort det går. Detta torde påverka smaken. Men ändå, den stora skillnaden man upplever tror jag beror på att man inte är samma person nu som när man drack den då. Vi är visare, mer bedruckna och har en annan dagsform. Däri ligger den stora skillnaden.

[Benke Olsson]

Ja du Hasse, då har vi i stort sett samma uppfattning i alla fall. Det var bättre förr .

För nog var just Ardbeg TEN, Glenfiddich (av äldre årgångar), Bruichladdich 10yo och Highland Park,

för att ta några exempel, mer "komplexa" och prisvärda för några år sedan.

[emwiann]

Håller med Hasse.

Hade av nån anledning fått för mig att köpa en Laphroaig i min ungdom. (Då dracka jag bara Glen -livet, -morangie -fiddish)

Denna avskyvärda whisky kom bara fram när vi ansåg oss såpass påverkade att vi inte kunde skilja Seglarvatten från Whisky.

Borde kanske sparat den istället. Detta hände sig i början på 80-talet. Idag tycker jag exempelsevis 1989:an jag har i handen är helt ok.

[Hakan G]

Jag tror inte att standardmalterna blivit sämre, möjligen har smak och luktsinnet blivit kräsnare.

Det är en biprodukt utav att man ofta söker sig till pärlorna i whiskyvärlden.

Å andra sidan kan man säga att det var bättre förr.

Då visste jag inte att det fanns bättre whisky än de billiga standardmalterna. Mums.

[Roger]

Men ändå, den stora skillnaden man upplever tror jag beror på att man inte är samma person nu som när man drack den då. Vi är visare, mer bedruckna och har en annan dagsform. Däri ligger den stora skillnaden.

Jag tror inte att standardmalterna blivit sämre, möjligen har smak och luktsinnet blivit kräsnare.

Det är en biprodukt utav att man ofta söker sig till pärlorna i whiskyvärlden.

Å andra sidan kan man säga att det var bättre förr.

Då visste jag inte att det fanns bättre whisky än de billiga standardmalterna. Mums.

Visst är det så.

Vi har flyttat referensramarna för vad som är en fantastiskt whisky. För 20 år sedan tyckte jag att Black Velvet var gott.

Nu när man dammsuger marknaden efter enastående buteljeringar, så kommer tyvärr många standardbuteljeringar i skymundan. Man har helt enkelt blivit kräsen.

[Benke Olsson]

Visst är det så.

Vi har flyttat referensramarna för vad som är en fantastiskt whisky. För 20 år sedan tyckte jag att Black Velvet var gott.

Nu när man dammsuger marknaden efter enastående buteljeringar, så kommer tyvärr många standardbuteljeringar i skymundan. Man har helt enkelt blivit kräsen.

Så du menar alltså att en Ardbeg TEN smakar lika dant idag som för 20 år sedan (om den ens fanns då) och att en Lagga 16 inte skulle förändrat sin smak under alla de år den funnits? Smakar verkligen en Laffe 10 på samma vis nu som när den kom ut för första gången?

Det kan hända att jag går emot strömmen (det är inte första gången i så fall ) men jag tvivlar på att man kan hålla exakt samma smak och doft på en whisky genom åren. Det är inte blended whisky vi talar om utan single malt.

[johan]

Jag vill nog påstå att det var bättre förr...

Iom att det var mycket mindre andel som gick till SM så kunde man ta det allra bästa och dessutom har produktionsmetoderna gjort att det blir mindre "dålig" whisky, men samtidigt mindre riktigt j-a bra...

Jag är helnöjd om jag kan dricka standard whisky från 60-70 talet

[Ardbeggian]

Jag vill nog påstå att det var bättre förr...

Iom att det var mycket mindre andel som gick till SM så kunde man ta det allra bästa och dessutom har produktionsmetoderna gjort att det blir mindre "dålig" whisky, men samtidigt mindre riktigt j-a bra...

Jag är helnöjd om jag kan dricka standard whisky från 60-70 talet

Är i stort beredd att hålla med dig Johan och dina förklaringar, men har druckit för lite gammal standardwhisky för att vara något trovärdigt vittne. Men nog är det så att t.ex. Laffe 10 från 60-talet och den är klart bättre än vad vi får idag. Likadant tycker jag med gamla Lagavulin 12Y i jämförelse med dagens 16-åring. Har också provat en kanonbra 8-årig Aberlour från 60-talet.

Bent Sjödin

[Roger]

Så du menar alltså att en Ardbeg TEN smakar lika dant idag som för 20 år sedan (om den ens fanns då) och att en Lagga 16 inte skulle förändrat sin smak under alla de år den funnits? Smakar verkligen en Laffe 10 på samma vis nu som när den kom ut för första gången?

Det kan hända att jag går emot strömmen (det är inte första gången i så fall ) men jag tvivlar på att man kan hålla exakt samma smak och doft på en whisky genom åren. Det är inte blended whisky vi talar om utan single malt.

Nej, jag påstår inte att de matchar smakminnet från förr. Mycket av den whisky vi tyckte var jättebra förr kanske bara är ok idag. Jag har inte haft möjligheten att prova så många gamla buteljeringar sida vid sida med nya att jag kan säga om det är någon generell kvalitetsskillnad. Variationer blir det alltid. Det är helt omöjligt att göra två batcher precis likadana.

Dessutom krävs det ett blindtest eftersom man ofta blir lite påverkad av testobjekten. Jag och många med mig lägger nog omedvetet på en poäng eller två om man får veta att man testar en väldigt sällsynt Springbank som buteljerades på 50-talet.

Jag är dock helt övertygad om att referenserna ändras ikapp med att vi provar fler sorter med både botten- och toppnoteringar.

För att nämna ett exempel så tyckte jag och många med mig att PNA Inchmurrin 1967 var en sagolik buteljering när den kom. Nyligen har vi öppnat flera flaskor ur samma batch och den är bra, men inte mycket mer. Och det beror knappast på att den har stått på hyllan i sin plåttub i ett antal år.