lite tankar om dröm-whiksyn

[MacNilsson]

Jag brukar roa mig med att sätta poäng på whisky, hur man nu kan bedöma något så subjektivt som smakupplevelser som varierar gång från gång man provar och allteftersom erfarenheter skiftar? Men ändå, lite kul är det, och ett mått på något är det, om än tämligen oprecist. Det slår mig ibland att det är otroligt sällan vi vågar sätta riktigt höga poäng även om whiskyn är fantastisk, istället lägger vi oss runt 90 och hoppas att det finns något ännu bättre runt hörnet.

Jag tror mig aldrig ha satt högre än 95 (Ardbeg Ping 1, Ardbeg Kildalton 1980 och Springbank 32). Ibland undrar jag om det är möjligt att få en större whiskyupplevelse, tveksamt....men ska jag någonsin få uppleva en malt som går ännu högre vill jag att den ska kännetecknas av följande:

En stor komplexitet, massor av fatkaraktär, gärna bourbon, men inte för mycket söt vanilj, gärna sherry, men den får inte ha ett spår av sherrygummi i doften. Den måste dessvärre vara gammal för att ha utvecklat alla smaker och dödat varje form av spritighet, mjuk som bomull, nästan trögflytande, djup färg åt skimrande guld eller rödguld, men den får inte ha trätoner eller ens antyda början till somnande fat. Jag vill ha en hel kryddbod och fruktskål i doften och jag vill inte känna någon rök, annat än en mycket svag antydan i doft och smak. Den måste vara cask strentgh och singelcask (man blandar inte mästerverk), tåla vatten och förändras hela vägen till 25 %. Jag vill dessutom ha en rökkick i eftersmaken som långsamt klingar av och biter sig kvar i en evighet. Bjud mig på en sådan så ska jag sätta poäng därefter.

Finns den whiskyn så tipsa mig gärna

[Martin-std]

En härlig beskrivning Hasse. Poesi att läsa!

Det närmsta din beskrivning jag smakat är det fatprov av Ardbeg som Ingvar hade med på fickpluntan till forumträffen 2006, som avnjöts på Swebusterminalen i Malmö. Färgen kan jag inte uttala mig om ... men det var en riktig höjdare.

[Hakan G]

Jag brukar roa mig med att sätta poäng på whisky, hur man nu kan bedöma något så subjektivt som smakupplevelser som varierar gång från gång man provar och allteftersom erfarenheter skiftar? Men ändå, lite kul är det, och ett mått på något är det, om än tämligen oprecist. Det slår mig ibland att det är otroligt sällan vi vågar sätta riktigt höga poäng även om whiskyn är fantastisk, istället lägger vi oss runt 90 och hoppas att det finns något ännu bättre runt hörnet.

Jag tror mig aldrig ha satt högre än 95 (Ardbeg Ping 1, Ardbeg Kildalton 1980 och Springbank 32). Ibland undrar jag om det är möjligt att få en större whiskyupplevelse, tveksamt....men ska jag någonsin få uppleva en malt som går ännu högre vill jag att den ska kännetecknas av följande:

En stor komplexitet, massor av fatkaraktär, gärna bourbon, men inte för mycket söt vanilj, gärna sherry, men den får inte ha ett spår av sherrygummi i doften. Den måste dessvärre vara gammal för att ha utvecklat alla smaker och dödat varje form av spritighet, mjuk som bomull, nästan trögflytande, djup färg åt skimrande guld eller rödguld, men den får inte ha trätoner eller ens antyda början till somnande fat. Jag vill ha en hel kryddbod och fruktskål i doften och jag vill inte känna någon rök, annat än en mycket svag antydan i doft och smak. Den måste vara cask strentgh och singelcask (man blandar inte mästerverk), tåla vatten och förändras hela vägen till 25 %. Jag vill dessutom ha en rökkick i eftersmaken som långsamt klingar av och biter sig kvar i en evighet. Bjud mig på en sådan så ska jag sätta poäng därefter.

Finns den whiskyn så tipsa mig gärna

Stateman?

eller en

Loch lomond?

[Per Eriksson]

Laffe 1974 för Maison de Whisky kanske

[emwiann]

Laffe 1974 för Maison de Whisky kanske

Ja, har man inte smakat den och satt 95p på Kildalton, då är det tur att det finns några poäng kvar till 100.

Två såna godingar står o samlar damm i plåtskåpet.

[Qonos]

Ja, har man inte smakat den och satt 95p på Kildalton, då är det tur att det finns några poäng kvar till 100.

Två såna godingar står o samlar damm i plåtskåpet.

Andelswhisky?

[Hakan G]

Den senaste 25 åriga Springbanken är en riktig höjdare.

Den skulle du prova.

Jag gav den 96 poäng (en av totalt 3 sorter som fått över 95 poäng av mig).

[Lasse]

Eftersom jag inte hunnit prova så värst många äldre Springbank, Macallan och Talisker så ser jag med tillförsikt an framtiden. Någon exakt beskrivning av hur den perfekta whiskyn bör vara har jag svårt att avge, men det bör vara Sherryfat inblandade och en smula rök.

Bäst hitills Macallan PING3, 98 p.

[jojje]

Tjena Hasse och alla andra!

En som du garanterat skulle älska är Bunnahabhain 1966. Jag golvades när jag i förra veckan testade denna på baren i Port Ellen. Jösses vad det destilleriet fick pluspoäng i min bok. Dagen efter testade jag Bunna 1968 Auld Acquantance vilken oxå var fantastisk men inte riktigt lika bra enligt mig.

Nu snackar vi malter en bit ovanför 90-strecket och frågan är om inte 1966 har närmare till 100.

När jag kom hem så såg jag att 1966 går på ca 350 engelska. . . Jag får väl sälja frugan eller nått.

/Johan

[Per Eriksson]

Den laffen (1974) är den absolut bästa whiskyn jag provat. Tyvärr har jag ingen sån hemma

Men visst finns det några fler höjdare.

De flesta gamlaspringbank ligger en bit över 90.

Kildalton 1980 har jag inte provat utan bara 1981. Dock har jag en 1980 ståendes hemma.

Även den 'vanliga' laffe 30 platsar in i den regionen.