Varför gillar ni rök?

[Hakan G]

För min del fastnade jag för lätta, milda whiskysorter först.

Macallan var min gräns för rökig whisky.

Senare (ca. 10 år sedan), började jag lära mig att uppskatta Springbank (som tidigare var för rökig för mig).

I och med steget till Springbank öppnades den rökiga whiskyvärlden med en smäll för mig.

I min minnesvärld blev Lagavulin 16 min favoritstandardmalt bara någon månad efter mitt "springbanksteg".

Jag är dock fortfarande lite frågande till yngre rökare (10 år och yngre). Inte för rökighetens skull, men för att enligt mitt tycke att de är för spretiga och spritiga.

Jag har alltid älskat tjärtabletter, rökt fisk, kalles kaviar m.m.

Men min förälskelse till riktigt rökig whisky var från början nästan ett hat till "den äckliga smörjan".

[Benke Olsson]

Jag tycker mig ha märkt att många i min omgivning, till att börja med "rynkar på näsan" åt rökiga whiskies, men efter att ha gått ner sig djupare i träsket av single malt, så börjar man tycka om dem, för att efter ett tag vara helt insnöad på Islaywhiskies och ju rökigare desto bättre.

Detta beteende avklingar sedan (man tröttnar helt enkelt på rök) för att övergå i Speyside- Highland-, Lowland-botaniserande tills man hittar någon form av balans, där alla typer av malt har sin naturliga plats i whiskyhyllan.

Att vi svenskar skulle vara de enda i världen som saltat och rökt maten för att få den att hålla sig bättre, har jag svårt för att tro.

[J_R]

Gillade först inte whisky alls eftersom jag bara druckit blended innan. Testade en Laphroaig 10 för ett par år sedan och fastnade direkt. Senare så började jag intressera mig för annan single malt också. Fortfarande så är det dock Islaywhisky jag skattar allra högst.

[mejparn]

Jag gillar all whisky!

[nene]

jag sa alltid förut att en bra whisky skall vara som att slicka på en nytjärad båt. men efter att ha drukigt några rejäla sherrymonster så har jag nog börjat vackla....

nu för tiden är det väl så det mesta av kvalitets malt kan slinka ner vid rätt tillfälle beroende på sort.

men om jag gillar all whisky vet i (censurerat), statesmen är (censurerat) inte god

[Jesper Hultqvist]

Vet inte om jag köper teorin om att vi svenskar äter mycket annat rökt. Men kanske. Vi är ju ett folk som älskar skog och mark. Och de rökiga brasor man kan tända där. :-)

Jesper

[Per Eriksson]

Själv ansluter jag mig till dem som fastnade för rök, men gick vidare till andra recept

Där håller jag med dig helt och hållet.

Jag skulle tro att vi som kännare är mer öppna för andra sorter än bara rökarna. Men ute hso den stora allmänheten vinner de rökiga.

Det verkar på som om de är lättare att ta till sig, e andra blir ju gärna mer komplexa och kräver tid och eftertanke.

På de allra flesta provningar som vi har både rökt och orökt malt vinner de rökiga omröstningen om kvällens bästa.

[Nillet]

Min teori:

Svenskar dricker mycket whisky och är kunniga.

Kunniga vill bli överraskade eller ha ut mer av upplevelsen.

Då väljer man något som inte smaka "vanligt".

Jag letar överraskningar och då blir det gärna rökigt eller olika fatlagringar.

[ardbeg67]

Själv fastnade jag för maltwhisky genom att bli bjuden på en Laffe 10 i början/mitten av 90-talet. Det sa pang så var jag fast och speciellt i unga rökiga sorter. Detta har väl utvecklats och numera är väl egentligen de äldre (15-30 år) rökiga sorterna mina favoriter. Men det finns massor med bra andra maltwhiskies också. Ta t ex en helt orökt lite äldre Glengoyne, det är också godsaker. Och det var bara ett exempel på orökt godsak. Nästan alla PNA's var ju också enormt goda. Därför har nästan alla malter sin plats hos mig. Det är bara tillfället och årstiden m.m. som gör att jag svänger lite hit och dit. Det viktiga är att whiskyn berör mig på något sätt och att den helst har en eftersmak som hänger kvar en stund av lite komplex karaktär.

Detta var väl egentligen inget svar på frågan från början. Men jag tror att alla, någon gång, kommer att gilla rökig whisky. Om det så är i början eller några år senare i sitt whiskydrickande kan ju variera. Men jag tror inte att vi bara vill dricka och få den initiala smaken utan få med oss en eftersmak som vi kan sitta och gosa med. Detta är ju rökiga whiskies bra på, minst sagt. På något sätt är nog mitt njutande av rökig whisky och dess eftersmak också ett sätt att njuta av röksmak utan att behöva röka.