Slutlagrat med slutlagringar?

[MacNilsson]

Onekligen en intressant diskussion detta. En tanke slår mig.....den skotska whiskyn är en kulturdryck som vuxit fram genom minst femhundraårs traditon och hantverk. Detta hantverket har under 1900-talet förfinats och ett reglement har utarbetats som är synnerligen rigoröst och mer långtgående än för något annat destillat i världen. Det är förmodligen tack vare detta reglement som whiskyn är befriad från smaksättningar medan sprithyllorna svämmar över av päronvodkor och annat. SWA har genom att vara tydliga och precisa bevarat och värnat den ursprungliga traditionen och sett till så att den skotska whiskyns marknadsledande ställning förblivit strikt traditionell. Mot den bakgrunden är det förståeligt om organisationen med oro sett hur experimentlustan och smaksättningsvansinnet har gått allt längre och jag kan förstå att man vill slå vakt om det genuina. Nu är det ju inget förbud mot slutlagring man föreslagit, utan blott en uppstyrning av vad man får/bör slutlagra i. Även jag provar gärna en Talisker DE som fått några månader på ett sherryfat, men jag är inte intresserad av en Bowmore från ett romfat

Om man nu vill att ens whisky ska smaka calvados, eller rom, eller tokaji kan man ju faktiskt själv slå några droppar av dessa drycker i sitt glas.

Jag tror inte heller att marknaden är självsanerande på suspekta slutlagringar, tvärtom om....nyhetsbegäret är så stort att det kommer att bli marknadsdrivande. Det är långt mycket enklare att sälja en nyhet en gång, men att sälja samma nyhet nästa månad är betydligt svårare. Därför kommer whiskybutikernas hyllor att bestyckas med den ena mer långtgående slutlagringen än den andra så länge det är nyhetens behag som säljer. Vi traditionalister kommer alltid att vara i minoritet.

Jag ska inte tjata mer om detta, men jag tycker SWA gör rätt som värnar traditioner och slår vakt om den skotska whiskyns originalitet.

[Mathias Nilsson]

Jag ska inte tjata mer om detta, men jag tycker SWA gör rätt som värnar traditioner och slår vakt om den skotska whiskyns originalitet.

Skål för det!

[Per Eriksson]

Intresanta tankar.

För min del så avstår jag gärna från de flesta finishar. Glenmorangie finns öveherhuvudtaget inte i min hylla. Har aldrig funnits heller.

Arran kommer så småningom dit men då utan finish.

Dock så vill jag gärna ha Lagavulins DE varje år.

Romfats lagrad whisky tycker jag är god. Och vill gärna ha den kvar i fortsättningen också.

Single Grain ja tack. Det är spännande, gott och inte alltför dyrt (ännu).

Vad tycker jag då om styrmedel som detta ?

Jag är för lite insatt i hur branschen fungerar för att kunna uttala mig.

Jag tror man måste veta exakt hur det fungerar med SWA för att kunna uttala sig i den frågan.

Och eftersom det bara blir rekomendationer om detta så tror jag att de som tjänar en massa pengar på olika konstiga slutlagringar kommer att fortsätta med det.

[rvh]

Ekfatslagrad whisky där faten tidigare använts till annat tycks mig hyfsat vanligt förekommande.

Att begränsa möjligheten till att lagra spriten på mer än ett fat under lagringstiden eller på olika typer av fat eller på fat som innehållit "fel sak" tidigare är naturligtvis en möjlig utveckling men till vilket syfte?

• Är det för att garantera kvaliteten på whiskyn? Vad är det i så fall som säger att det blir bättre med lagring på endast ett fat och med "rätt" tidigare innehåll?
  

• Är det för att försvåra för de små oberoende destillerierna som kanske bara överlever tack vare sina många nyheter?
  

• Är det för att begränsa vad som får kallas för whisky? Det kan jag köpa! Regler är bra för att vi som konsumenter ska veta vad det är vi dricker. Bara det inte begränsar mig i mitt val. "Rekommendationer" låter lugnande nog inte begränsande.
  

Att en Single Malt inte längre får kallas Single Malt om man häller i en tesked av något annat i fatet känns mer löjligt än att en Single Malt som efterlagrats på exempelvis Tokajfat inte skulle få kallas whisky.

Kul tråd det här! Mina ödmjuka synpunker är självklart inte mer värda än någon annans.

[whiskystore]

Rena fatlagringar är ju självklart okey, men trixningar med faten, färgning, sötning och div. suspekt kryddning är jag personligen helt emot, det kan man hålla på med när det gäller andra drycker men inte whisky, om jag känt av strömningarna rätt så är det dessa ( avarter ) SWA vill komma åt och inte den rena fatlagringen.

[David J]

Instämmer med MacNilsson, jag är också lite oroad över att whiskyns originalitet är i fara

Personligen är jag rädd för att vi förr eller senare kan komma att tappa det originella... Att whisky bara får innehålla whisky. Den dagen man får hälla i nåt annat kommer en stor del av nöjet att försvinna för mig... Det speciella är ju att det bara är vissa ingredienser och viss tillverkningsprocess som är tillåten, skulle detta ändras vore det i mina ögon hemskt.

På ett sätt skulle jag kunna tänka mig att gå längre:

- bourbon/sherryfat får användas (såvitt jag vet är dessa de traditionella, har jag rätt)

- whiskyn måste lagras i samma fat hela tiden i anslutning till destilleriet

- all färgning totalförbjuden

Är medveten om att inte alla kommer att hålla med

Måste dock tillägga att det tyvärr är vissa favoritdestillerier som nyttjar detta flitigast, Bruichladdich och Springbank...

[mange]

Apropå den skotska whiskyns originalitet och tradition, från när räknar man? Sherryfaten kan man väl tacka vinlusen för på 1860-talet, vad lagrade man på innan dess? När började man med bourbonfat, var inte det vid 1940-talet när sherryfaten började stiga i pris på grund av mindre tillgång på sherryfat. Körde man sen inte igång med E150 på 60-talet då det mesta landade i bourbonfat och whiskyn blev mycket ljusare än de sherrylagrade.

[David J]

Apropå den skotska whiskyns originalitet och tradition, från när räknar man? Sherryfaten kan man väl tacka vinlusen för på 1860-talet, vad lagrade man på innan dess? När började man med bourbonfat, var inte det vid 1940-talet när sherryfaten började stiga i pris på grund av mindre tillgång på sherryfat. Körde man sen inte igång med E150 på 60-talet då det mesta landade i bourbonfat och whiskyn blev mycket ljusare än de sherrylagrade.

Det kan jag inte svara på. Nån som kan?

Men jag tänker väl som så att sherry- och bourbonfat använts länge både och. När började man lagra på andra fat?

Första slutlagringen; var det Glenmorangie Port Wood på nittiotalet? Att byta fat kan iaf ej ses som någon tradition inom whisky enligt mig.

Om man betänker tiden E150 använts så visst är det länge. Men färgad whisky... Nej tack! Det är ju sockerkulör dessutom Hur påverkar det whiskyn?

[Martin-std]

Kul debatt.

För mig är det ok med slutlagringar. I bland kan man tycka att det har gått lite för långt. Det jag tror är att fat som de inte är nöjda med i smak testar man att göra något annorlunda med och väljer då slutlagring. Alternativen är blendedindustrin eller att slå ut innehållet (vilket inte är något alternativ i sig). Jag tycker en del slutlagringar är trevliga att testa. De andra behöver jag inte köpa.

Det som känns värre än slutlagringar är sockerkulören E150 som hälls i var och varannan flaska. Även om det varit med länge i branschen och väl har sitt ursprung i att den mörka färgen för tankarna till sherryfatslagringar och exklusivitet.

[Thomas]

Det är uppenbart att det är enkelt att ställa krav/önskemål utan att först tänka igenom hur det fungerar i praktiken.

Att förbjuda slutlagringar får även den följden att man inte får hälla över spriten till ett nytt fat om originalet läcker eller liknande. Visst man kan skapa extra regel som säger att det är ok i det fallet. Man kan heller inte byta fat om man upptäcker att originalfatet inte håller tillräckligt hög klass under resan. Återigen kan man skapa en ny regel....

Att sedan tycka att whiskyn skall lagras nära destilleriet skulle få enorma konsekvenser. Det mesta på Islay fraktas till fastlandet (är den brittiska ön fastland?) i tankers för att fyllas på tunna och lagras någonannanstans. Destillerier som t.ex. Allt-a-bhainne skulle får problem, då dom inte har något lager. Samma med Breaval m.fl.

Marknaden bestämmer alltid. Även om vi whiskyidioter tycker att "purity rules" så är vårt inköp från industrin inte ens marginell, tyvärr. Dock är vi troligen sådana som kan rata det vi inte vill ha, men skall vi bestämma över alla andra?

Alla har vi olika smak. Vissa vill ha sillfats-finish andra cognacs-finish, någon vill bara en finish av slatten i flaskan m.m. Tur är väl det, annars hade vi säkert haft samma kläder, samma bil och samma fru, och jag tänker inte dela med mig av min.....

Tjenis