Smärtgränsen

[mosson]

När jag tittar på årets inköp inser jag att jag lurat mig själv.

Ville gärna tro att min smärtgräns för en flaska whisky gick på 2000:- då mycket attraktivt ligger ungefär där - men när jag mer nyktert tittar på min ekonomi så inser jag att detta är önsketänkande. Försökte därdefter budgetera med en gräns på 1000:- men även det blir väl smärtsamt.

Har bestämt mig att 700:- får det bli nästa år - hur nu det skall gå (men fru skulle nog hävda att över 500:- är hutlöst).

Vad jag menar är alltså vad jag kan tänkas inhandla utan att skämmas ungefär varannan månad.

Inser alltmer poängen med samples och andelswhisky för att få uppleva höjderna (kanske en värstingkalender nästa år istället för ett halvårs inköp )

Vad går din gräns?

För en helflaska som skall drickas (dvs. undanta de genuina samlarexen (fågelskådarna och komplettisterna) samt jubileums/födelsedags-buteljerna (årtalsfetischisterna))

Undanta också spekulationsidéerna (hade nyss ett nedlagt infall att köpa 10 laffe 30 för 15.000:- som sedan skulle säljas och skapa utrymme för brora-inköp)

[Butta]

Som sagt, här har vi skillnad på helflaska som ska drickas och samlarflaskor...

Med vissa undantag tycker jag att min personliga gräns ligger runt 700:- för vardagswirren

[Hakan G]

Normalt sett är 1500:- en smärtgräns för mig, men jag har köpt flaskor för 2500:- också (bara för att de är sååå goda).

Det resulterar i stora hål i plånboken

[Per Eriksson]

Jag undrar lite vad du menar med smärtgräns.

Är det där man börjar tveka oavsett vad det är i flaskan eller är det där man säjer nej jag har inte råd oavsett vad det är ?

I mitt svar på omröstningen så antog jag att du menade där man säjer nej.

[Krillo]

Ja, ibland gäller det att fråga sig vad man håller på med! Det är ätt att bli fartblind... av de stegrande whiskypriserna! För ett år sedan tyckte jag att 700kr var mycket för en flaska sprit. Nu känns det helt okej att pynta 1500.. Nu har jag dock bestämt mej för att ta det lite lugnt ett tag, så istället för att köpa 2 flaskor single cask Ardbeg så köpte jag mej en snygg Martin Margiella rock..

[mosson]

Jag undrar lite vad du menar med smärtgräns.

Är det där man börjar tveka oavsett vad det är i flaskan eller är det där man säjer nej jag har inte råd oavsett vad det är ?

I mitt svar på omröstningen så antog jag att du menade där man säjer nej.

Jo det var nog så jag menade. När jag var ung och ofamiljär så var gränsen för alla mina intressen när pengarna tog slut. Nu krävs principer (eller en plan).

När jag fick upp ögonen för malt så låg min uppfattning om vad en flaska sprit rimligen kunde vara värd i egen insats på c:a 300:- och när jag råkade hamna på resa till Glasgow (tre år sedan) så förväntade jag mig att kunna bringa hem min kom-ihåg-lista (jag läst mig till hemma) med Port Ellen, Brora etc. för dessa priser.

Det var ju en rejäl missuppfattning men jag trissade upp min smärtgräns osv. (se ovan).

Fick i somras (efter att ha bärgat en Feis Isle) för mig att jag skulle köpa alla nya Laphroaig OBs - men där insåg ju jag (och många andra antagligen) att när det hoppar upp på 500£ så nås en del gränser. En Bowmore Black verkar ju frestande. Kanske en enda Ardbeg SC vore på sin plats. Mina inköp 2007 kunde kanske bättre delats upp på färre dyrare etc

[ballesterosjr]

Ja, ibland gäller det att fråga sig vad man håller på med! Det är ätt att bli fartblind... av de stegrande whiskypriserna! För ett år sedan tyckte jag att 700kr var mycket för en flaska sprit. Nu känns det helt okej att pynta 1500.. Nu har jag dock bestämt mej för att ta det lite lugnt ett tag, så istället för att köpa 2 flaskor single cask Ardbeg så köpte jag mej en snygg Martin Margiella rock..

För mig går den vid 600kr. Bästa exemplen på detta är två av mina favoritwhiskies, Balvenie 21 år Port Wood och Springabnk 15 år som jag aldrig skulle anse mig själv ha råd att köpa för 800kr st på bolaget, men köper direkt på taxfree eller utomlands för 600 eller mindre. Har bara en drickwhisky som jag betalat mer än 600 för och det är Lagavulin 21 år men det är att unikum att jag kostar på mig att dricka något sådant.

[ardbeg67]

Själv borde min gräns ligga vid ca 600 kr. Det finns ju mycket gott som ryms i den summan. Men med tiden så har denna gräns passerats åtskilliga gånger. Den ena smärtgränsen efter den andra passeras. Just nu vet jag inte exakt vart gränsen ligger, förutom då jag tittar i plånboken eller på bankkontot. Då smärtar det, ibland

[robertk]

Beror väldigt på tillfället det.. om det är ett jättekap som presenterar sig så tvekar jag inte att pantsätta huset ytterligare lite till . Så ingen gräns här förutsatt att det antingen är himmelskt gott eller prismässigt ett kap (=investering).

EDIT: Och eftersom sannolikt även alla "investeringswhiskyn" kommer att drickas upp nån gång så får det gälla även för dem

mvh, Robert

[Tollig]

Beror väldigt på tillfället det.. om det är ett jättekap som presenterar sig så tvekar jag inte att pantsätta huset ytterligare lite till . Så ingen gräns här förutsatt att det antingen är himmelskt gott eller prismässigt ett kap (=investering).

mvh, Robert

Fast här var det väl fråga om vad man kan tänka sig lägga upp för en konsumtionswhisky, alltså inte investeringar.

För mig går gränsen vid 1000 kronor för en flaska jag ska ha hemma och dricka upp själv. Till provningar kan det bli några dyrare flaskor, men då finns det oftast medfinansiärer. Sen köper jag en och annan lyxpava för högtidiliga tillfällen alt. som investering; i mina smaklökar eller på sparkontot får framtiden avgöra . Jag köper aldrig något som jag inte vill dricka själv oavsett om det är ett bra pris eller inte (fast gratis tackar jag aldrig nej till ). 2700 är dyrast hittils.