Vilken del i tillverkning/lagring av whisky gynnar utvecklandet av eftersmaken?
När man provar allt från new make, ung whisky till ”normallagrad och gammal whisky så kan man ställa sig frågan, vilken del gynnar eftersmakens längd och intensitet.
Man hävdar att fatens påverkan är det som utgör mellan 60-80% av de doft och smakämnen som vi njuter av.
Min fundering är om man nu provar ett fint fatprov som har åldern ca 5 år och som har en medellång eftersmak. (Exemplet är en Port Charlotte, fresh sherryfatslagrad).
Kan det bli att eftersmakens längd blir förändrad med längre lagring? Eller är det ”för sent” att få det som vi kallar en lång eftersmak.
Vilka erfarenheter har ni?
tommbjor
Eftersmmakens ursprung?
-
Thomas
- Inlägg: 414
- Blev medlem: lör mar 04, 2006 8:49 am
Eftersmmakens ursprung?
tommbjor skrev:Vilken del i tillverkning/lagring av whisky gynnar utvecklandet av eftersmaken?
När man provar allt från new make, ung whisky till ”normallagrad och gammal whisky så kan man ställa sig frågan, vilken del gynnar eftersmakens längd och intensitet.
Man hävdar att fatens påverkan är det som utgör mellan 60-80% av de doft och smakämnen som vi njuter av.
Min fundering är om man nu provar ett fint fatprov som har åldern ca 5 år och som har en medellång eftersmak. (Exemplet är en Port Charlotte, fresh sherryfatslagrad).
Kan det bli att eftersmakens längd blir förändrad med längre lagring? Eller är det ”för sent” att få det som vi kallar en lång eftersmak.
Vilka erfarenheter har ni?
tommbjor
Detta kanske blir något som tas upp på något av forumträffens sittningar. Men jag skall ändå försöka förklara det i enkel form.
I munnen har vi ju smakerna och i näsan dofterna. Från munnen kommer dofter, genom de nasal gångarna, som kompletterar munnens ringa smakupplevelse. När man är snuvig så är dom nasal gångarna mer eller mindre täppta och därför smakar det mindre när man är förkyld.
Men smak ämnen behöver hjälp för att komma åt smaklökarna och även att nå upp med dofterna i näsan. Det mesta av eftersmaken sitter kvar i munnen och därför är det smaklökarna som attraheras. Smaklökarna får sin bästa kick om smakämnena får lift av fett och/eller olja (jag väljer att bara skriva olja). Flyktig olja ger mer smak men kortare då den både sköljsbort och dunstar (till näsan) snabbare än tjock olja. Tjock olja ger inte samma smakexplosion men är som sagt efterhängsnare. Den tjocka når inte heller näsan lika lätt. Så en mix av dessa oljor är bäst.
Så var kommer oljorna från? Tveklöst kommer mycket från destillatet, men även en del lättare oljor kommer från eken och från ett sherryfat kommer fler komplexa oljor.
Nu är det ofta som det är rökigheten i whiskyn som inte vill släppa greppet. Fenolerna är inte helt olika pepparn. Därför är det tjocka oljor som som med fenolerna lägger sig runt mun och svalj och ger en mumsig eftersmak som om det vill sig stannar kvar långt efter att frugan vänt sig bort från sin whiskystinkande make.
Labprov: Ta en riktigt rökig whisky och blanda lika delar i mjölk, grädde och olivolja. Smaka på dom med lite mellanrum och sköljningar så kommer du att få en lite upplevelse. Säger inte att det är gott, men demonstrerar hur det fungerar.
Så vad kan man lära av detta? Tja, kyl-filtrering kanske inte är det bästa om man vill ha smak. Och skall du prompt grilla eller äta mat så är inte en fettfri Entrecote heller ett alternativ.
Miljoner folkvagnar kan inte ha fel; Sluka olja!
Tjena