The Manager's Choice

[paer]

Tror nog att den unga åldern är en fördel egentligen.

Det blir ju lite mer "destilleriunik" karaktär då och egentligen mycket mer intressant som single cask.

Fast det förutsätter ju att det är som de säger the top(/cream/pick) of the crop de hittat och buteljerat.

Men trots allt. Priset är bizarrt.

Att folk pyntar 2 lök för en Brora är ju en sak - den kan man med gott samvete säga är god oavsett hur den smakar :-) - men att de pyntar en bit över 2 lök för en Teaninich som kostar runt 4 slängar för en Ob 10 F&F känns konstigt - om det nu inte är något i hästväg.

Det är lite spännande, och att det är ung whisky är inget jag hänger upp mig på i samanhanget, men allt är fullkomligt bizarrt.

[Pedda]

Absolut. Serge betyg är intressant att se.

Har vi tur så skippar även Serge detta.

[paer]

Har vi tur så skippar även Serge detta.

Alternativt att han beskriver den men skippar poäng...

[ardbeg67]

Jag har ju redan fördömt detta, så ni vet var ni har mig.

Men ... jag vill bara dra en parallell. På Feis Isle i somras släppte Ardbeg två SC's. Om jag inte minns helt fel var priset minst £150 (någon som kommer ihåg? kostade de över £200 så hamnar min poäng mera rätt). Dessa var ju 10-11 år, dvs unga whiskies. Nu var ju det Ardbeg och inte Oban, och då är huggprocenten betydligt högre. Då hördes inget knorr om priset (jag hörde inget i varje fall) trots att whiskyn var ung. Nu visade det sig att detta var toasted oak (och färre tillgängliga buteljer) som gjort under med whiskyn på så kort tid. Jag gav dem 92 p. resp 91 p. Men förstå mig rätt nu. Jag vill bara få fram att vissa destilleriers whisky köper vi ändå, trots högt pris på relativt ung whisky. Men här har väl Diageo prissatt åtminstone 50% fel.

[Laholm]

Jag har ju redan fördömt detta, så ni vet var ni har mig.

Men ... jag vill bara dra en parallell. På Feis Isle i somras släppte Ardbeg två SC's. Om jag inte minns helt fel var priset minst £150 (någon som kommer ihåg? kostade de över £200 så hamnar min poäng mera rätt). Dessa var ju 10-11 år, dvs unga whiskies. Nu var ju det Ardbeg och inte Oban, och då är huggprocenten betydligt högre. Då hördes inget knorr om priset (jag hörde inget i varje fall) trots att whiskyn var ung. Nu visade det sig att detta var toasted oak (och färre tillgängliga buteljer) som gjort under med whisky på så kort tid. Jag gav dem 92 p. resp 91 p. Men förstå mig rätt nu. Jag vill bara få fram att vissa destilleriers whisky köper vi ändå, trots högt pris på relativt ung whisky. Men här har väl Diageo prissatt åtminstone 50% fel.

125

[ardbeg67]

125

Hmm...då var jag fel ute vad gäller priset. Men kanske någon som sagt hugger Lagga'n när den kommer ...

Och vad gäller Ardbeg 1998/2009 Toasted oak # 1189 så hade jag gärna köpt en sådan för £125

[sirj]

Och vad gäller Ardbeg 1998/2009 Toasted oak # 1189 så hade jag gärna köpt en sådan för £125

me too de båda faten var förbaskat bra och bäst var fat #1189.

// Jörgen

[OscarAdolfsson]

Det är ju inte bara här som dessa buteljeringar har diskuterats flitigt... På bloggen "what does John know", på Malt Advocates hemsida har faktiskt Diageo kommenterat den livliga diskussionen enligt följande:

Nick Morgan (Diageo) says: September 9, 2009 at 11:17 amEntering this Lion's Den, as John calls it, I'm very conscious that whatever I say won't convince every critic, or answer every query that has emerged in this long conversation among whisky lovers – a conversation that shows what a passionate and articulate community is assembled around this greatest of drinks.

In fact, it isn't our regular custom to promote our own views within the on-line community. But on this occasion, both because I've been invited to comment and because of the turn the discussion has taken, I thought we should make an exception; though I'm certainly not committed to maintaining a constant voice in this space, which we believe is generally all the better for not being just another marketing channel for big (or even small) corporates. So here goes …

The bulk of the comment here, and in one or two other blogs and forums, relates to the price of the bottles just released in The Manager's Choice. Linked to this is the issue of who these bottles are intended for, and the relationship between price, quality, age and value.

Well yes, certainly, these are very expensive bottles. And the whiskies are not super-old either. For people convinced that age automatically determines quality and price, this comes as something of a surprise.

But why? As we have made clear, these are extremely limited edition whiskies – a single cask of malt whisky delivers a bottling run very much smaller than most fine wines that sell for very much more. So they are, to start with, very rare. And by definition can never be replicated.

On top of that, they have been chosen with immense care, and through a process much longer than is normally devoted to selecting whiskies for bottling. At the start of the lengthy selection process, we issued a brief that the liquid finally chosen should combine the essential distillery character with something unusual, interesting and of course rewarding to the drinker. It is for others to judge whether we have succeeded but we think that these bottles will truly reward those who drink them.

And there's the rub, perhaps. I sense that many of the comments reflect frustration that these prices put The Managers' Choice bottlings out of reach of many deeply committed single malt whisky drinkers. I'm afraid that is true, yes.

But note … a single cask whisky bottling that delivers a mere 250 bottles (in the case of Cardhu) is a tiny volume, and therefore inherently rarer, compared to the annual output of even the most prestigious and costly clarets (between 15,000 and 20,000 cases rpt cases for the first growth of Ch. Lafite-Rothschild).

We continue to offer the very finest single malt whiskies, made with great care and attention, and a huge amount of passion, that are within the grasp of any committed whisky drinkers, and in broad distribution. Each year we also release a set of more expensive cask-strength malts that sell well through specialists and are much praised. Our individual distillery bottlings (known to many as the Flora and Fauna range) offer access to our less well-known single malts at a reasonable price. And our single cask bottlings sold at the Islay Festival are positioned, price-wise, to acknowledge the considerable efforts made by whisky aficionados who make the annual pilgrimage to Islay.

So we are offering consumers a choice. We have often been asked to produce single cask bottlings, and now we have done. We've been asked to bring out another collector's range, and we have done so. We went through a very elaborate selection procedure with the intention of producing a very distinguished series of bottlings. And there will only be between two hundred and six hundred bottles from each of these twenty-seven carefully chosen casks. Of course we hope they will sell well and initial indications from our customers are encouraging. But if, as some people say, we have mis-read the market, then I am sure there will be plenty of people to point this out.

Nick Morgan, Diageo

Citatet är hämtat från http://www.maltadvocate.com/docs/what_does...ow/default.aspx Kommentar nummer 98 i inlägget som handlar om Managers Choice

[sirj]

Ett långt försvars tal....

Kan lika gärna skriva efterfrågan och tillgång styr priset!

Sen återstår det att se om priset motsvarar efterfrågan.

// Jörgen

[MacNilsson]

Det sorgliga är att det finns tillräckligt många whiskynördar med alldeles för mycket pengar och alldeles för dåligt omdöme....det är ännu sorgligare att jag själv hade gjort samma sak om jag vore Diageo.

Vi kommer att få ser mer av den här varan framöver