Whiskyupplevelser

[Adde]

Det snackas mycket om den ultimata whiskyupplevelsen. Jakten på "the perfect dram". Somliga av ni som läser det här kanske har upplevt det ögonblicket redan, somliga kanske fortfarande kämpar på.

Själv är jag 23 år gammal och har druckit whisky "på riktigt" i två år. Litegrann har man hunnit med att prova, och en stor del av mina intjänade pengar har gått till att fylla upp barskåpet. Jag älskar helt enkelt att få ta mig en whisky efter middagen en lördag, eller att få bjuda en icket invigd kompis på den dram som öppnar upp ögonen på honom/henne.

Iallafall, jakten på den perfekta drammen. Jag vill dela med mig av en händelse som skedde i slutet av juli sommaren 09.

Jag är ursprungligen från Skellefteå men flyttade till Varberg våren 07. Fullt logiskt så blir det lite svårt då att träffa alla nära och kära, vilket gör att de gångerna man äntligen träffas blir väldigt speciella. I somras bestämde sig jag och min bästa vän Nils att dra iväg på en fisketripp till fjällen i några dagar. Bara få slippa ifrån räkningar, gnatiga flickvänner och livet i största allmänhet. Sagt och gjort, i slutet av juli bar det av. Vi lastade en båt med bagaget och korsade första sjön. Den sjö som var målet för vår resa kunde endast nås genom att passera ytterligare två sjöar och 2 forsar innan man slutligen kom fram. Enligt en same vi träffade var det tre år sedan någon var där senast. Efter en båtfärd där vi med nöd och näppe klarade vår packning undan forsarna så var vi till sist framme vid sjön. Regnet smattrade ner då innan vi hade korsar sjön och hittat en lämplig plats att slå upp lägret på så var både vi och packningen blöta. Vi snickrade upp ett provisoriskt vindskydd på mindre än en halvtimma dit vi tog vår tillflykt för att avvakta regnet. Vid midnatt konstaterade vi att regnet tydligen inte skulle upphöra, så vi beslöt oss för att slå upp tältet ändå. Granris lades som bädd och tältet slogs upp. När vi var färdiga med det så kokade vi en panna lingonharry för att ha något att sova på.

Lingonharry:

1 paket jokk lingondryck.

1 öppen eld.

1 kaffepanna.

Koka upp lingondrycken i kaffepannan över den öpnna elden. Kokas inte drycken i kaffepanna så kallas den istället chateu d' garagé. När lingondrycken kokat upp, tillsätt en generös mängd sprit och ta sen ännu en skvätt. Låt det stå och dra sig ett tag. Ställ på kaffepannan på elden igen och låt det sjuda upp. Servera i träkåsa. Njut.

När vi vaknar nästa dag står solen redan högt över fjälltopparna och halva dagen går åt till att göra lägret beboeligt. Till slut kommer vi äntligen ut i båten och kan ägna oss åt fisket.

Dagen går och vi får några öringar var. Matfisk definitivt, men inget uppseendeväckande. Efter en matpaus kring 22.00 åker vi ut med båten igen. Fisken verkar ha lagt sig då det i början inte händer ett smack. Plötsligt börjar det tjuta i kompisens rulle och han meddelar mig att han har napp. På riktigt. Slidbromsen tjuter och jag drar in min lina och avvaktar. Nisse drillar i ca 20 min, släpper ut lina och spänner åt efter ett tag för att gradvis trötta ut fisken. När fisken är ca 5 meter från båten tar jag tag i håven och tar även över kommandot över drillningen. Bestämt förklarar jag för Nisse hur jag vill att han ska göra så att jag ska komma åt att håva den. Just intill båten gör fisken ett sista ryck och drar iväg under båten, varpå vi bägge två är säkra på att den ska ta sig lös vilket ofta händer vid såna tillfällen. Nisse släpper på slidbromsen och jag drar en halvlov med en åra så att vi kommer på rätt kurs igen. Drillningen tas vid igen och denna gång lyckas jag håva fanskapet.

Det är en grann öring på 1.5 kg som Nisse fått upp. Vi avlivar den snabbt med en elefantdödare i bakhuvudet.

Himlen är som en regnbåge av olika färger och stämningen är så harmoniskt skör att man kan ta på den. Nisse halar upp en flaska ur sin fiskeväska och häller upp varsin whisky åt oss som vi dricker ur respektive träkåsa. Tänder en cigarett var och lägger oss i fören respektive aktern och bara kollar upp mot himmelen, röker vår cigarett och njuter av vår whisky. Livet är fint ibland.

Jag har njutit av många drams av varierande slag i goda vänners lag. Jag har druckit Ardbeg Uigeadail efter att just ha haft sex med en grymt snygg tjej. Jag har druckit Port Charlotte pc5 på en provning och konstaterat att detta var det bästa jag någonsin har druckit. Mina erfarenheter sträcker sig inte längre än 1000 kr klassen, men jag har ändå druckit riktigt bra whisky denna lilla tid som jag haft detta intresse.

Men ingenting slår den whiskyn som jag berättar om här. Efter att just ha landat en finfin öring, på en öde fjällsjö med min bästa vän.

Vad vi drack?

The Famous Grouse.

Antar att jag med detta vill ha sagt att det trots allt inte spelar någon roll hur mycket du betalar för en flaska whisky. Whiskyn blir ändå aldrig bättre än situationen och sällskapet. Och tur är väl det.

Slainte!

[Herrober]

Härlig berättelse och tänkvärda ord, välkommen till Varberg

(jag är också nyinflyttad, skicka pm om du vill titta förbi på en dram eller två.)

[H W]

Trevlig berättelse!

Fiskare som jag själv är kan jag hålla med att "betyget" höjs på en whisky efter en fin fisk och även efter andra härliga upplevelser.

Om du haft med din Uigeadail i båten så gissar jag på att du inte skulle tycka Famousen var värdig din öring.

Vill också meddela att det heter slirbroms inte något annat

[nicke--c]

Fantastisk berättelse OCH även jag hälsar dig välkommen till Varberg.

Även jag har haft en del sådana upplevelser,de har väl för det mesta varit belägna någonstans i Skottland,men hade även en väldigt trevlig helg tilsammans med Jörgen,Tony,Tom Hoyle och inte minst Stuart Thomson och hans flickvän Anne,som spenderade helgen i Varberg.

Kan väl avslöja att det finns en god chans att vår vän Stuart kan vara på väg tillbaka till branschen-MEN,inget är ännu spikat.

//Niklas

[Adde]

Jo jag vet att det egentligen heter slirbroms, men farsgubben har av outgrundlig anledning lärt mig att man ska säga slidbroms

Självklart skulle en riktigt fin whisky kanske ha höjt stämningen ännu mer, men poängen med själva berättelsen är just det att ibland spelar det ingen roll. Dock så beställde jag whiskyforum no 2 (Laphroaig) enbart för att medbringa vid nästa sommars fisketripp till fjällen Känner inom mig att om man befinner sig i fjällen så ska man dricka en whisky lika vild och otämjd som sin omgivning, så det kändes klockrent.

Någon annan som har liknande upplevelse att dela med sig av? Vore kul att höra.

Dela med er!

[MagnusH]

Underbar story, bra skrivet!

Jag har en liknande upplevelse ang min första upplevelse med en "riktig" whisky

Denna story utspelade sig för säkert 10-15 år sedan. Vi var 4 grabbar på väg till en fiskhelg uppe i fjällmarkerna ovanför stora blåsjön (ca 30 mil med bil från Östersund). Otroligt vackret område och därifrån så åkte vi vidare med helikopter i kanske 15 minuter rakt ut i ödemarken. Närmaste bilväg ligger ca 8 timmars vandring bort. Helikoptern släppte av oss med packning, tält och alla sakerna på en förmiddag och skulle sedan komma och hämta oss ett par dagar senare. Vi slog upp vår boplats på detta magiskt vackra ställe och medan vi satte upp vårt bo så kunde man inte låta bli att bara insupa atmosfären och nyfiket spana in denna lilla fjällsjö som vi den närmaste tiden skulle utforska varenda bit utav.

När vi väl hade rest våra tält och njutit av en Norrlands Guld under tiden så var det sedan dags att ta de sista stegen ner till sjön och därefter att få släga ut första kastet. Det visade sig snabbt att fisket var lika magiskt som vyerna och omgivningen . Hur som haver så var Öringen på betet riktigt och vi fick gott om fisk alla fyra. Dock så var de flesta öringarna i 1/2 kg storleken, dvs helt ok matfisk men inga giganter. Men (nu till saken ) när vi väl sitter där vid eldstaden den första magiska kvällen och äter nyfångad grillad öring så kommer det fram en flaska Laphroaig och det var första tillfället som jag fick avnjuta detta rökmonster men vid detta tillfälle så kan jag i efterhand inte se en mer lämpad whisky för att dela detta ögonblick i det fria och jag kan ju inte se ett tillfälle där den skulle smaka lika gott som just då i den stunden. Det var ett magiskt ögonblick precis som hela denna resa! En underbar kombination i mitt tycke .

[Nattlorden]

En petflaska med blandade provningsrester från Aberlour som plötsligen hivas upp ur en golfbag mitt ute på Carnoustie (golfbana i skottland, för de som inte hört namnet) och bjuds på slår provningen med hästlängder, även om det var placebo som hette duga att prova whisky på plats och kika in i "lagret" samtidigt.

[Stoffe]

Underbara historier måste jag säga! Jag är helt enig vad gäller att situationen avgör hur bra whiskyn är. Drack ett par slattar Finlaggan sittandes i ekan, 4 grader plus och duggregn för ett par veckor sedan. Är nog utan tvekan bästa whiskyn jag druckit denna hösten.

[rvh]

Min bästa whiskyupplevelse hade jag för några år sedan på Islay. Jag reste ensam och vaknade med solen så därför kom jag fram en timme för tidigt till Ardbeg, trots en sväng ut till Kildalton Cross först. Det var en underbar sommardag och fastän det var tidigt på morgonen var det redan i det närmaste 20 grader varmt. Solen sken från en klarblå himmel och det var helt vindstilla. Angus, som var min guide, frågade om jag ville gå en tur runt destilleriet innan horderna (i form av ett gäng malttalibaner från Schweiz) anlände. Nästa fråga ställde han omedelbart därefter och det var om jag besökt Ardbeg tidigare. Jag svarade ja på båda frågorna och fick snabbt förklaringen till varför han frågade. Vi tog oss snabbt igenom destilleriet för att sedan smita iväg till ett av lagerhusen. Väl inne hann vi med 6 olika fat, bl.a. barrel nummer 1 från 1997, en sherry butt från Bunnahabhain och till sist en rejäl dram Ardbeg 1975 från ett av dom 4 sista sherryfaten från 70-talet. Där blev vi avbrutna av en av tjejerna från caféet som ville Angus skulle komma och ta hand om den reguljära turen. Lite rundare under fötterna, med ett stort leende och fortfarande med ett halvfullt glas Ardbeg 1975 i handen klev jag ut i solen igen och ägnade en timme åt att bara tycka att livet är riktigt rättvist ibland. När jag sedan kliver in i The Old Kiln möts jag av de glada Schweizarna som nu var tillbaks efter sin destilleritur och alla lovprisade dom Ardbeg och den fantastiska Uigeadail dom hade i glasen. Jag sa inte vad jag hade i mitt glas utan jag höll bara med...

Ardbegglas03.jpg

[mejparn]

Ja whiskyn smakar absulut bäst i Skottland, och gärna rätt ur Casken! Vet inte riktigt vilket mitt bästa whisky minne är!

Men senaste resan till Spey nu i otober är svårt att slå!