Hur hittar man dit? Ganska enkelt, Boston Manor ligger 6 eller 7 hållplatser, lite beroende på till vilken terminal man kommer med flyget, från Heathrow airport med Piccadilly Line. Sedan är det en 15 minuters promenad genom en ganska sliten och trött men ändå rätt så charmig förort. Butiken ligger i inklämd mellan skrotupplag, bilreparatörer och olika byggfirmor. Ingen stor skylt som visar att man nu äntligen kommit fram till TWE utan bara ett stort nummer 35 på väggen och en gallergrind modell större. Lite av en utmaning att hitta dit, men väl värt mödan :!:
Det märks att Internet-beställningar är deras stora grej eftersom endast 3-5 besökare/vecka hittar fram till butiken. Alla är varmt välkomna att besöka TWE och prata whisky. Så fort jag kommit in fick jag en kopp engelskt starkt te och en guidad rundtur på kontor, varumottagning och visningsrummet på ovanvåningen.
TWE har 6 anställda och har någonstans mellan 1000-2000 flaskor på lager vid varje givet tillfälle. Visningsrummet har allt från standardbuteljeringar till riktiga rariteter. De är lite trångbodda och flaskorna står överallt från tak till golv. En underbar syn jag lovar!
Ca 30 beställningar från hela världen processas varje dag. Det är generellt inga problem med att beställa whisky från TWE. Många av kunderna är svenska och det har aldrig varit några svårigheter med att skicka flaskor till Sverige. Det enda landet de har problem med är Kanada. Inte en enda flaska verkar ha nått kunderna! Väldigt "törstiga" tullare kan jag tänka mig. Att det fungerat så bra i de flesta länder beror på att TWE använder mycket diskreta paket till dyrgriparna. Inget som visar att det är en ?olaglig import? av alkohol. Det finns heller ingen begränsning på volymer. Många kunder köper flera lådor whisky per post och det har också fungerat bra.
De hjälper gärna till med "whisky hunting". Om du söker efter något riktigt ovanligt så kan TWE försöka spåra upp en sådan raritet och förmedla kontakten. De har kontakter med distillerier, oberoende buteljerare, samlare och köper även upp dödsbon (riktig rariteter kan dyka upp vid sådana tillfällen). Man får naturligtvis vara beredd på att betala en slant för denna tjänst.
Jag passade också på att ta en hel del digitalbilder när jag var där. Är ni intresserade så kan jag skicka ett gäng via e-mail. Hör av er i så fall.
Efter ca 2 timmars tedrickande, botaniserande och whiskyprat lämnade jag TWE med en Port Ellen 2nd Release (original, 24 år, destillerad 1978 och buteljerad 2002) och med ett leende på läpparna.
