Master Of Whisky II 2006

[Bullie]

Påbörjar här en liten berättelse om vår resa. Ni som var med får gärna lägga till information som jag glömt att ta med. Jag kör en dag i taget, för att inläggen inte skall bli överdådigt långa...

Diskutera denna berättelse och annat som har med den att göra, det kan ni göra HÄR

Så startar vi med söndagen:

Master of Whisky ? the aftermath

Söndagen den 10 juni 2006

Efter att ha försökt att sova natten innan avfärd, och inte lyckats speciellt bra, så klev jag upp vid 06.00. Bussen som skulle ta mig till Göteborg för vidare resa, skulle avgå klockan 07.10. En sista koll av packningen, en halv kopp kaffe och sedan iväg.

På bussen mötte jag upp med två av mina reskamrater: Pontus från Lund och BOA från Malmö. Plötsligt var all trötthet borta och jag och Pontus satte omedelbart igång med att provsmaka allehanda roliga drycker. Vem kunde ha anat att man 07.20 en söndagmorgon, skulle sitta och prova en tvåårig fatlagrad Tequila? Efter 7-8 prover var vi då i Göteborg. På city(!) flygplatsen på Säve, så mötte vi upp med ytterligare medresenärer. Ungefär mitt på dagen (här hade all tidsuppfattning gått åt pipan, efter min striptease i incheckningskontrollen), så klev vi på planet som skulle ta oss till det förlovade landet i väst.

Efter en relativt händelselös ? men ack så underhållande ? flygresa så landade vi på ett soligt Prestwick. Här gick det undan, all heder åt Ryan Air, och vi var snart redo att i rallyfart i en skumpig taxi åka till Glasgow. Nu skulle vi på The Potstill?. Trodde vi.

Glasgow är en stor och livfull stad även på söndagar. Och våra kartor kombinerat med vårt lokalsinne (efter provsmakningar på både buss och flygplats) visade sig inte vara riktigt så bra som det borde. Så The Potstill väntar fortfarande på besök av mig vid ett senare tillfälle. Vi hamnade istället på en ytterst trevlig liten pub som tillhandahöll caskale! Flottig pubmat och ett par-tre pints var vad vi alla behövde.



När en lätt försenad och svettig (efter att verkligen ha kämpat för att komma i tid) reseledare dök upp på Buchanan station så var det äntligen dags för dagen andra bussfärd. Denna gång med Campbeltown som slutmål. Detta var den absolut vackraste bussfärd jag någonsin upplevt. Ni som varit i Tarfaladalen i de svenska fjällen, kan kanske se vyerna framför er. Massiva berg, underbara sjöar, små vackra byar? Och ett fullständigt underbart gäng i bussen! Det var väl inte så konstigt att man var euforisk. Vägarna i Skottland, kan jag meddela, är smala, krokiga och skumpiga. Endast 3(!!!) av alla de vägskyltar som stod efter vägen ner till Kintyrehalvön var utan bucklor. Vi hann med en halfpint vid Loch Fyne där den berömda shoppen tyvärr var stängd för dagen.



Väl framme i Campbeltown så checkade vi in på White Hart hotel, som för tillfället drevs av en svenska. Här skulle vi ?ta en snabbis på rummet och svabba av oss? innan vi åt en trevlig middag på hotellet. Efter middagen tog några av oss en rundtur i samhället, medans andra gick iväg för att prova lite mer whisky. Det blev en relativt tidig kväll eftersom vi skulle upp tidigt på måndag morgon för att påbörja vår utbildning på Springbank.

[Bullie]

Måndag den 11 juni 2006

Klockan ringde mitt i natten och vi insåg att det inte var någon semester vi åkt iväg på. En snabb dusch och sedan ner för den första riktiga skotska frukosten, en frukost av idel friterade ingredienser. Bloodsausage, bacon, ägg och så vidare. Frukosten är i och för sig helt begriplig i Skottland. Man står sig ganska bra på den, och den lägger ett skyddande fettlager i magsäcken innan man ger sig på det förlovade landets nationaldryck i större kvantiteter.

Efter en kvick promenad ett par kvarter bort, så hamnade vi i Cadenheads butik i Campbeltown, där vi rekvirerade ut våra arbetskläder. Riktigt coola overaller i svart, med lite småmysigt tryck på och brutala Springbank-jackor. Redan här kände man sig som en anställd. Två (kanske några fler) steg senare så stod vi på Springbanks gårdsplan. Lite kul är det att destilleriet ligger precis mitt i byn. Ja, Campbeltown är trots sitt namn endast en by med sina dryga 3000 invånare. Ok, ett mindre samhälle?



Efter ett varmt välkomnande av ett flertal av de anställda så var det inget mer slöande. Vi delades rappt upp i tre grupper. Givetvis så klumpade vi forummedlemmar ihop oss, även om undertecknad glömde bort en stackare. Men sju av åtta är inte för dåligt ändå. Vår grupp delades sedan upp i två mindre grupper, eftersom vi skulle till buteljering/vat/lagerdelen av destilleriet. Jag själv hamnade med Mickeman och Roger uppe hos Ikki under taknockarna. Där skulle vi tre tömma 46 fat ? vi snackar 7 kubik - med Longrow ner i en stor vat tunna, för att senare grupper skulle kunna tappa upp godiset i nya Gaia-fat. Om fyra till sex år så kommer slutprodukten ut på marknaden.

Med den redan vane fattömmaren Roger i gruppen så stod det snart klart att ingen annan grupp skulle få tömma fat, då de som fanns tillgängliga försvann i ett rasande tempo. Vi hann dock med att med händernas hjälp få oss ett par-tre-fyra smakprov från de ljuvligt doftande faten.

Någon timme efter fikarasten så var det dags att byta uppgifter. De tre musketörerna hamnade på buteljeringslinan. Här var det ett helt annat tempo på arbetsuppgifterna. Flaskor skulle fyllas, kontrolleras, etiketteras, kontrolleras (igen), packas i sina kartonger och till slut staplas och märkas. Än en gång så briljerade de ditresta svenskarna, som tydligen är födda att jobba på destillerier. Det hördes ett par gånger att vi nog fick ta det lite lugnt, eftersom de anställda annars skulle framstå som lite lata. Här dundrade vi på fram till lunch, och innan dess hade jag fått ett nytt smeknamn av tjejerna på paketeringen och slutkontrollen. Jock?



Lunch i Skottland består av, ja just det, friterad mat. Fish & Chips och ett par öl senare och det var dags för mera jobb. Jag hann dock med att få ett smakprov på en härlig blend innan. En smutt på Edinburgh Festival Blend, där den enda grainwhiskyn i pavan är en 25-årig North British. Och jag fann ut att blend kan vara ruskigt gott. Nå, vi var här för att jobba, så forumgruppen gav sig iväg på det ytterst betungande rundvandringen av Springbank och Glen Gyle, där vi fick reda på allt möjligt och en del omöjligt om destillerierna. Mycket intressant och givande. Jag undrar om någon rundtur tidigare varit så ingående, och om någon svensk tidigare sett så mycket av stället? Varenda vrå besågs, fotograferades och frågades om.

Vår tredje uppgift för dagen var också en hård uppgift. Den bestod i att vi skulle lära oss lite om lagret, och hur man drar samples från fat, som under tisdagen skulle användas i vatting uppdraget. Det var gott.

Efter en redigt hård dag så var det vid femtiden dags att troppa av till hotellet igen. En dusch senare så trampade några av oss iväg till en whiskybar med ett fullständig grymt utbud (här rann bl a en Bunna från 1965 ner). Vad den heter? Ardshiel Hotel, och den hittar ni HÄR. Tack Roger och Mickeman för information om det. För att inmundiga kvällens spis, så fraktades vi sedan iväg med buss cirka en mil utanför byn, till det eminenta Hunting Lodge där vi fick både äta och dricka gott. Bland annat så stod Haggisspäckad kycklingfilé på menyn. Vid elvatiden så kördes vi tillbaka, och där avslutade vi kvällen på en lokal pub tillsammans med Pete från Springbank.

Diskutera denna berättelse och annat som har med den att göra, det kan ni göra HÄR

[Bullie]

Så var det då äntligen dags för nästa episod av äventyret i Skottland, sett ur mitt skruvade synsätt:

Tisdag den 12:e juni.

Ännu en gång så förvånades man över att man sovit överhuvudtaget. Pip-pip-pip klockjävelen ringer och gruset i ögonen vill inte trilla ut. Men upp kom man, för hela kroppen vibrerade av längtan till att få bestiga historisk mark och hantera historiska verktyg. In i duschen för att ömsom skållas och ömsom kylas till is. Vattenblandarna i Skottland har en del att önska. Språngmarsch till frukosten, där man nu börjat att vänja magen vid fett och salt.

Väl på destilleriet så var våran grupp dedikerad till ryggböjande under hela förmiddagen. Vi spenderade förmiddagen med att grubba, vända och sopa korn/malt. En underbar upplevelse som är själva kärnan till whisky tillverkning. På gammalt sätt då? Och det är en tung uppgift. Maltgolven på Springbank tar tillsammans 21 ton med malt. Tio ton på övervåningen och 11 på bottenvåningen, och detta malt skall bearbetas var tredje timme ungefär. Och allt sker med handkraft medelst grubbers och kvastar. Jo ni kan tro att ryggmuskulaturen fick jobba. Och Skottarna trodde nog inte att vi var kloka, när vi skrattande och lyckliga gjorde detta jobb.



Foto: Roger Melander

Vi hann med en tur i kölnan med. Visserligen inte när de vände malten under själva kölningen, utan när den varit avstängd en stund. De som jobbar där ser ut som space-invaders. Eller som några som jobbar i smitthärdar eller i radioaktiv strålning. Det är varmt, svettigt, tungt och syrebefriat? Och med en kraftig doft av popcorn.



Foto: Roger Melander

Sen var det dags för dagens lunch, som mot alla odds bestod av en mustig grönsakssoppa med goda smörgåsar. Och givetvis serverades ett par öl till det. Denna smaskiga lunch intogs i Springbanks eget Tastingroom ? en byggnad ca 100 meter från destilleriet ? som är härligt inrett med bord, soffor, flaskor och caskar. Här skulle vi spendera resten av vår tid i Campbeltown (för denna gång) då vi här också höll vårt skriftliga slutprov om Springbank ? som vanns av Roger som hade nästan alla rätt ? och vårt praktiska prov. Det skriftliga provet bestod av 24 frågor om allt ifrån tillverkning till de anställdas hobbies. Själv skrapade jag ihop 18 rätt. Det praktiska provet bestod i att genom att dofta och smaka på en OB 10:a från Springbank, återskapa den i ett annat glas med hjälp av tre olika fatprover från dagen innan. Färg, doft och smak skulle stämma överens. Det är med stor stolthet jag kan säga vem som vann den. Jag!



Foto: Emma Andersson

Glada i hågen och uppsluppna av x antal drammar under den avslutande prövningen så traskade vi till hotellet för att borda bussen som skulle ta oss vidare i detta underbara äventyr. Det är inte speciellt långt mellan Campbeltown och Kennacraig, men det hade ju som sagt intagits en och annan öl under dagen. Detta blev vi varse då 85% av bussen plötsligt var tvungna att få en liten ?paus?. Att vi bara hade fem minuter kvar till hamnen spelade ingen roll?.



Foto: Roger Melander

Så var det dags att resa till Nirvana för många whiskyälskare. Båten med destination Islay har sällan haft lyckligare sällskap ombord. Eller jo? Det har nog varit fallet mången gång. På färjan fick jag för första gången smaka på Islay Ale, och det är bara att konstatera att det inte bara är whisky de kan göra på den ön. Tyvärr är öl jobbigt att släpa hem. Efter någon timmes färd på den böljande atlanten så kunde vi se Kildalton destillerierna rada upp sig och kråma sig i den strålande solen. Någon såg en späckhuggare. Förmodligen en alkoholrelaterad sådan, men ändå! Det marina livet runt Islay är dock något som i sig kan vara värt en tripp dit. Sälar, delfiner och en massa annat skoj djurliv.



Foto: Roger Melander, I alla fall hans kamera...

När det så var dags att ta landgången ner till piren hände något lustigt. Plötsligt infann sig en slags galen lycka i 23 personer ? samtidigt! Eufori är nog det minsta man kan kalla det. Även om många av oss bar på allehanda bråte (jo vissa hade fatdelar från Springbank med sig) och tunga väskor, så nästan svävade vi över piren. Där hämtades vi upp i olika små bilar och bussar för att fraktas till Bowmore.



Foto: Roger Melander

I Bowmore checkade vi in på Bowmore Hotel, som ägs och drivs av den karismatiske Peter MacLellan och hans son. Dra en mening eller en hälsningsfras på gaeliska och ni har vänner för livet. Rummen är i Islaymått helt ok. Jag och Roger fick ett rum med våningssäng (hur Roger nu lyckades klättra upp i överslafen på kvällarna har jag ännu inte räknat ut?), tvättställ mitt i rummet och en duschkabin i ena hörnet. Men på Islay funkar allt!

Middagen var en härlig historia med tre rätter var. Om man inte varit så klurig att man slagit sig i lag med två andra och på så sätt fick möjlighet att smaka nio rätter per kväll (Tack Emma och Asia!). Under våra middagar på Bowmore Hotel hann vi med att smaka bl a ostron, underbara scallops (pilgrimsmusslor) ? ett måste för dem som besöker Islay, Lagavulin deer stew, kolja, Atholl Brose och mycket annat gott.



Foto: Roger Melander

Vi avslutade första kvällen på Islay med en promenad runt Bowmore, med pubbesök och dart. En härlig dag i lyckans tecken. Fortsättning följer....

Diskutera denna berättelse och annat som har med den att göra, det kan ni göra HÄR