Vad var din första whisky som du faktiskt tyckte om och njöt av?
Ibland kan man förvånas över vilken whisky som fick en att börja älska whisky och hamna i denna underbara värld av smakupplevelser. Hur och när gick det upp för dig att whisky är en härlig dryck som kan avnjutas med nöje? Oftast är det ju inte den jätteovanliga specialar´n som fick en att älska drycken utan ngt som man kanske blev bjuden på under en middag eller ngt. Jag vill slå ett slag för whiskyn som fick oss att inse att detta är en fantastisk dryck och som fick oss nyfikna nog att sitta och prata om det på nätet!
För mig var det "The speyside" 10åringen som gjorde det. Tänk vad ens smak kan utvecklas med tiden. Jag kommer alltid att ha ett hjärta som slår för den whiskyn, för det var ju trotts allt den som gjorde att jag hamnade här med detta nu stora intresse.
För min del var det Glenfiddich 15 Cask. jag hade tidigare druckit en hel del cognac men ville testa något nytt, så när jag passerade taxfree på Fornebu så blev det mer eller mindre av en slump en sån. Det var 91 eller 92. Sen efter det var jag fast. Jag gled efter tag över tillde rökiga Islay whiskyna, men nu på senare tid så upplever jag de som lite enkelspåriga och har fastnat för GF på nytt.
För min del var det en Lagavulin 16 som ledde in mig på banan. Drack whisky, tex J/B, utan vidare entusiasm innan men köpte en liter Lagga på tax free och den öppnade verkligen mitt sinne för whisky
Jag klev in på en Laphroaig 10 yo Farsan hade fått upp ögonen för Single Malt och tyckte att jag skulle smaka. Han försökte några gånger men utan resultat. När han sedan höll fram ett glas med Laffe så slog mina smaklökar volter
Laphroaig är fortfarande en av mina absoluta favoriter. Underbar whisky från ett underbart destilleri på en underbar ö
Första whisky jag smakade var drumguish. Även om det är något elände, så var den i alla fall bra nog att motivera en fortsättning. Därefter följde Aberlour 10, 6 classics, några Glenmorangie... Fast det var nog med Macallans 18-åring från 1984 som det klickade på riktigt.
Första malten kommer jag inte ihåg vilken det var.... men det var definitivt Lagavulin 16 som likt ett superlim fick mig att fastna i detta underbara träsk
Senast redigerad av Roger den mån jun 26, 2006 12:10 pm, redigerad totalt 1 gång.
Jag har druckit och njutit av single malt sedan 1989, då min dåvarande svåger (en mycket trevlig skotte), bjöd mig på en Glenmorangie 18 yo. Minns det som det var igår. Han fyllde 25, och fick den i present av sina föräldrar. (En kanonfin presentförpackning, med 2 glas och en liten bok i trälåda). Om det var min första single? Ingen aning, men det är den jag minns... Och det var då jag upptäckte hur gott det kunde vara med vatten i whiskyn...
Jag köpte en pava med Glempa veckan efter... Lagligt? Inte ett dugg, jag var ju bara 18.
Följande lilla berättelse om mitt whislkyintresse har jag lagt på min whiskyhemsida.
Lagavulin 16 - introduktionen till en ny värld.
I unga år var whisky verkligen ingen favorit. Fränt och spritigt, var nog omdömet som oftast gällde. Jag tror att det var tidigt 1990-tal som en kompis rekommenderade någonting som hette Lagavulin. Det skulle vara en 16 år gammal maltwhisky. Jag beslöt mig för att köpa hem en flaska och prova (jag kunde ju alltid bjuda bort den om jag inte tyckte om den). När jag smakade den så insåg jag att det här kan man gott bjuda på, men man behöver definitivt inte bjuda bort det. Min resa in i maltwhiskyns värld hade börjat.
Jag blev ingen stor whiskyfan direkt men hade insett att whisky var så mycket mer än vedervärdig Johnnie Walker Red Label. Efter ett tag hade jag uppmärksammat att Lagavulin 16 ingick i någonting som kallades "Six Classic Malts". Det var en serie som skulle erbjuda en smakupplevelse från de olika regionerna i Skottland och de skulle skilja sig en hel del från varandra. Jag beslöt mig för att samla på mig alla sex och att inte öppna dem förrän jag hade alla. Då skulle de öppnas alla på samma gång och testas mot varandra. Det skedde i goda vänners lag och helt plötsligt var whisky en ännu större njutning än någonsin tidigare!
Det riktigt stora intresset tog fart ordentligt i mars 2003. Då besökte jag och en kompis Whiskymessen i Köpenhamn. Vi hann prova 35 olika whiskysorter under en eftermiddag och sen var jag fast. Jag fick kontakt med Scotspain i Köpenhamn och började gå på de provningar som Stig ordnade. Det har blivit en hel del besök på hans provningar sedan dess. Min samling hemma har också utökats en hel del det senaste året och jag har börjat hålla provningar hemma för kompisar. Mer om det under sidan Provningar.
Sista halvåret eller så har jag försökt att betygsätta de whisky jag provar enligt Malt Maniacs 0-100 skala. Det är svårt men roligt. Jag har svårt att sätta ord på smak och doft, så det har jag inte försökt mig på. De sorter jag provat och poängsatt finns att beskåda under rubriken Testat.
Jag hoppas att du som läser detta antingen redan är whiskyfrälst eller kommer att bli det.
För mig var det "The speyside" 10åringen som gjorde det. Tänk vad ens smak kan utvecklas med tiden. Jag kommer alltid att ha ett hjärta som slår för den whiskyn, för det var ju trotts allt den som gjorde att jag hamnade här med detta nu stora intresse. 
Och det var då jag upptäckte hur gott det kunde vara med vatten i whiskyn... 