Whiskykultur vs vinkultur

[Leone]

Som helt ny medlem i detta forum samt relativt ny i ?whiskyträsket?, tänkte jag att jag skulle lufta en tanke. För många år sedan intresserade jag mig lite för vin (som nog de flesta gör någon gång). Det intresset övergav jag dock ganska snabbt. Nu, efter ett par års ökande intresse för whisky, tycker jag mig se stora skillnader i de olika kulturerna. Vinkännarna upplever jag som betydligt mer strikta och det finns väldigt många fler ?så här ska man tycka? än i whiskykulturen. Bland maltentusiasterna finns det mer utrymme för personlighet. Som om det är mer fokus på upplevelsen av whisky än själva vetenskapen. Man behöver inte vara så exakt i sina bedömningar och ens personliga värderingar ges ett utrymme som jag tycker saknas hos vinfolket. Ett vin smakar så och passar till det och det. Punkt. Eller vad säger ni?

Det finns ytterligare en aspekt som jag också tänkt utveckla. Men jag får börja så här?

[Åke]

Men nog har man väl blivit mer tillåtande när det gäller vin/matkombinationer? Whiskyn kommer ju annars lite lättare undan där eftersom den sällan behöver passa till mat. Språket för beskrivning av smak/doft hos vin kännetecknas nog av en mer fast nomenklatur, har ett gemensamt språk, vilket säkert även whisky skulle må gott av. En blindtest av poetiska och blommiga tastingnotes för whisky skulle nog visa på ett antal blindgångare, medan man med hjälp av motsvarande beskrivningar hos vin faktiskt kan få lite vägledningar, t ex när det gäller att leta reda på ett bra vin till en viss maträtt.

[Nattlorden]

Vinkännare behöver nog så strikt jargong med tanke på att vin i största förenkling är ett surt, beskt enlände som inte varit av tillräckligt hög kvalité att ens bli cognac av. Medan maltwhisky nästan utan undantag är gott, så vi behöver inte anstränga oss lika mycket. 8)

[Lasse]

Vinkännarna upplever jag som betydligt mer strikta och det finns väldigt många fler ”så här ska man tycka” än i whiskykulturen.

Det finns nog ett antal "så här skall man tycka" inom whiskykulturen också, vem har hört någon tala illa om Islay-whisky t ex? Det är ju inte ovanligt att man läser en massa whiskykännares poängskalor och smakbedömningar innan man själv smakar whiskyn och på så vis "lär sig" vad som är bra.

[johan]

"Kring vin finns en anda av missunsamhet, oenighet och snobberi, medan whiskyn främjar kamratskap och älskvärdhet." ska David Milsted ha sagt.

Jag tycker att det finns lite större frihetsgrader i whisky- än i vinsammanhang. Det kan nog finnas flera anledningar till det som t.ex. vilka länder dryckerna kommer från ursprungligen eller vilka sammhällsklasser som druckit respektive dryck från början. Samtidigt är det väl så att whisky har blivit finkultur och vin har blivit lite mer av allmänkunskap...

[mange]

Men att dra fram ett rödtjut för ett par hundra och bjuda på är inget snobberi, tvärtom kan det vara ett tecken på att man är en kvalitetsnjutare . Precis som att bjuda på en Statesman eller Loch Lomond! Kolla bara in Fritte på Vingården och njut.

[Robert Reinsson]

Visst finns det snobbism och visst ses whisky som snobbigt av vissa.

Bara för att jag inte uppskattar en basblend om jag blir bjuden någonstans utan hellre tar till exempel en ospec. Cognac bara för att jag inte kan något om just Cognac och inte då heller behöver försöka förstå så utan bara njuta.

Att jag dessutom har en massa whisky hemma, många som kostar 500+ och några som är 20+ så klassas man som snobb av omgivningen. :?

Jag skrev en krönika om det för ett tag sedan, den finns att läsa på Whiskyspot om någon är intresserad :oops:

Som jag ser det med både vin och whisky, ja alkohol generellt, är att man skall använda det som njutningsmedel, inte berusningsmedel!!

Visst är det ljuvligt med en god flaska vin till den där vällagade middagen, gärna med goda vänners sälskap. Att sedan slå sig ner i fåtöljen och dricka ett glas whisky eller för all del Cognac eller som jag nu börjar bli mer och mer nyfiken på, Calvados efter middagen...

Njut! Snobbigt eller inte, det får stå för andra!