Har han kanske rätt?

[Benke Olsson]

Satt och läste lite i Times on line och hittade denna artikel.

"July 22, 2005

Whisky bores galore

By Tim Luckhurst

I USED TO ENJOY whisky. Since surrendering the pleasure of cigarettes I have closed each working day with a large glass. I thought nothing could spoil this moment. But recently my drink has been upset by friends clamouring to discuss my choice. Each has been bitten by the malt bug. The symptoms are antisocial.

Murmuring in hushed awe, they hold their tiny measures of single malt up to the light and adopt tones of grave pomposity. Advertising campaigns have achieved an impact that they should not have on adults. My friends seem to believe that malts are handcrafted by mystical brotherhoods of elves according to principles set out in ancient runes. They imagine a Gaelic-speaking maiden with silken skin has lovingly stirred every drop.

My pleasure in a shot of blended whisky is looked down upon. Blends are stigmatised as cheap and proletarian. My friends give me bottles of malt and serve the stuff, instead of brandy, as a modish digestif. They drone on about it like embarrassing wine bores.

My misery is well founded. Research by the Scotch Whisky Industry Review reveals that one in ten bottles of whisky sold in Britain is now a malt. Twenty years ago the figure was barely one in forty. A drink that has provided consistent pleasure since Gladstone?s Spirit Act encouraged high-quality mass production is being transformed into an expensive luxury.

This is wrong. Of course, there are delicious malts. A few are made in ravishing settings. But malt is not an improvement on blended whisky. It is one of its ingredients. A whisky blender combines malt and grain whiskies to create a whole greater then the sum of its parts. Adept practitioners marry as many as 50 separate whiskies. They compare their craft to conducting an orchestra. Sensible consumers express gratitude by drinking the results, not pontificating about it like those sad twits who imagine their cigar was rolled on the thigh of a Cuban virgin.

The industry has done well to persuade the gullible to worship malt. But much of it is the equivalent of beaujolais nouveau ? an expensive waste prized by fools. Blends are where consistent excellence can be found.

So, my friends, when you have finished talking about malt, taste a blend. You may find yourself too busy enjoying it to talk nonsense."

Har han kanske rätt?

Är vi så "insnöade" på dofter, färger och smaknyanser i våra olika maltbuteljeringar

att vi glömmer bort att njuta av den whisky vi har i glasen?

Det borde ju rimligtvis finnas än mera att upptäcka i en blend som innehåller

många olika sorters malt och grainwhisky. Vad säger Ni andra "nördar" ?

[Jenz Rönnow]

Syvende och sist är det ju smaken som avgör vad man tycker om eller inte tycker om. Och det är inte många blends jag smakat som är goda. Men för den som inte har några högre krav på smaker är säkert nöjd med blend.

Det finns människor som är nöjda med det där vanliga, inom både mat och dryck. Som är fullt nöjda med att hälla i sig ett rödvin från Netto för 50 kr eller så finns det dem som njuter ett gott Barolovin för 600 kr.

Kanske är det här som det kommer in om man är finsmakare eller inte? Svårt att debattera, men jag är övertygad att det ligger i just detta.

[MacNilsson]

Nja och nej. Han har en poäng, men jag tror inte att någon av oss har glömt att det är upplevelsen och njutningen som väckt vårt intresse. Det finns förvisso många av oss som tycks tro att den bästa whiskyn är den exklusivaste, dyraste, den mest sällsynta och den mest udda buteljeringen. Vi ska inte glömma bort att volymprodukter som Lagavulin 16, HP 12, och Glenmorangie 10 blivit storsäljare just på grund av sin kvalitet. Vi ska inte heller glömma bort att dricka blend. Blendwhisky blandas av whiskyvärldens mest tränade näsor. Det handlar om män - av någon obegriplig anlening är det alltid män - som kan sätta hundratals dofter i ett doftprov och som uteslutande ägnar sig åt att hitta den ultimata smakkombinationen. Att på grund av våra egna näsors förträfflighet dissa dessa herrar är lika okunnigt och omoget som ett nydestillat.

Det vi borde ägna oss åt är att hitta den optimala blenden. Att dricka blends tränar våra snokar, marknaden är gigantisk, priset är plånboksvänligt och upplevelsen är ofta riktigt bra. Dessutom är det tack vare blandningarna som det överhuvudtaget går att få ekonomi i destilleriernas verksamhet. Okej merparten innehåller mest industriellt tillverkad rågsprit. Bells, Grants m.fl kan vi använda som spolarvätska, men pärlorna finns. Islay Mist, Black Bottle, Nicole Jarvey och en lång rad andra deluxblends är bättre än många singlar. Vilken som är den optimala blenden tål att forskas i. Jag sätter mina kameler på Islay mist. Jag hoppas jag har fel, tipsa gärna!

Anser

Hasse

[Nattlorden]

Nja... prisjämförelsen håller inte... visst finns det blended som är bra nog för att tillfredställa mig... Chivas Royal Salute t.ex. fast att betala det tredubbla jämfört med en single malt som kan få mig att njuta lika mycket det gör man sällan.

Blended är en social dryck... för att bli socialt berusad och utan att dra uppmärksamheten ifrån samtalet. Blended är utslätade gäspningar och jag dricker inte whisky eller annan sprit för alkoholens skull... jag dricker det för smakupplevelsens skull... och en blend är sällan eller aldrig en smakupplevelse... det är ett subjektivt mellanting mellan alla smaker... och med alla intressanta "inte så goda" smakupplevelser bortplockade. Nån får gärna rätta mig, men hur ofta får ni en svavelkick som från en rejält sherrylagrad whisky i en blend? Kan inte påstå att det egentligen är en god smak, men den får mig fullständigt att gå i taket i t.ex. den sherrylagrade Talisker 20...

Jag tror inte personen som skrev artikeln dricker whisky för smakupplevelsens skull... jag tror mer det är en personlig berusningsritual han utför...

[rvh]

Halloj

Ni har naturligtvis rätt och fel allihop.

I musikvärden jämför jag gärna med exempelvis Pink Floyd, Crowded House eller Marillion. Utan kaos uppskattar ingen ordning. Utan intensiteten uppskattar ingen lugnet. I whiskyvärden är det precis det samma. För att kunna uppskatta stor whisky krävs referenser, däribland dålig whisky. Blended eller single malt. Ingen kan komma och påstå att en Islay Mist är bättre än vilken Laphroaig som helst, men Islay Mist är ändå en stor whisky för att vara en blend. En White Horse slår naturligvis inte en Lagavulin och en Teachers slår inte en Glendronach, men genom att njuta var för sig av dessa storheter så nås olika nivåer av samma sak: insikten av att "detta är en förbannat bra whisky". Likadant är det i musikens värd. Bra låtar är inte bra låtar utan att det finns dåliga låtar. Lysande låtar innehåller ofta både ordning och kaos. Inte sällan med lååång eftersmak Med bra whisky är det likadant. Jag älskar en kaosfylld Laphroaig eller Ardbeg men även en lugn Bruichladdich.

Därmed tycks även jag dra slutsatsen att en Single Malt är bättre än en blend??

Måhända är så fallet, men ändå, en Single Malt skulle inte finnas till utan alla blends och våra referenser skulle inte vara de samma. Därför behövs de allihop. Dessutom går det att njuta av fler drams av viss whisky under en kväll, ofta blended, eftersom de inte är lika krävande (läs sydöstra Islay).

Allt ovan till min stora glädje och njutning.

Robban i Malmö