Din första whisky

[ixox]

Första intressanta mötet var 2002 då jag bara var 19 år och var på femtioårsfest. Jubilaren fick en flaska Bowmore 12Y och han som gav bort den pratade stort om den underbara röken,att is var banlyst och att man skulle droppa lite vatten i glaset istället.

Detta etsade sig fast i skallen, men det skulle dröja ett tag innan jag smakade den. När jag började studera samma år så stötte jag på denna Bowmore i baren på studentpuben och där kom första avsmakningen. Den var annorlunda och visst var det något speciellt med röken, jag gillade den, men något fanatiskt intresse skapade den inte. Kommande åren provade jag på en Laphroaig 10Y som stod undangömd i skåpet hos en kompis, den gick ju helt klart att dricka, testade en Bowmore 17 och fick en liten flaska Black Ribbon i present och den försvann så småningom. Köpte mig någon gång under dessa år en flaska Bowmore Enigma i TaxFree på färjan till Åland, denna har minskat långsamt och jag har fortfarande en skvätt kvar som nu borde ha fått alldeles för mycket luft, men men.

Våren 2006 hittade jag Glenfiddisch whiskyprovarset på systemet som jag köpte och när jag sedan hittade den trevliga förpackningen med tre Highland Park på färjan så köpte jag även de små trevliga flaskorna. Det var nu det sa "klick". Här hittade jag något som verkligen fick upp intresset och det var flaskan som det stod 25 på som fick det att gå runt. Började läsa lite på nätet och insåg att det faktiskt var droppar för över 2000 kr/liter som man satt och sniffade på och nästan bjöd bort allt av under sena kvällar. Jag började hålla hårdare i flaskan och dessutom läsa på lite mer om whisky och intresset var fött.

[whiskystore]

Det var en Whisky på 90-talet som hette springbank, man provade cv:n, 10, 12,15 och 21 åringen, ja vad ska man säga, yppersta klasswhiskyn, sen så utkristalliserades tolvan och tjugoetten som rysarbra whiskies, för min del så står 21:an fortfarande kvar som en världens bästa whiskies, ja kanske den bästa . !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Blaha, blaha , 21 åriga Springbank är ( i mitt tycke en av de bästa Springbanks någonsin ) ( tolvan och hundred Proof var rätt okay -.................

[Thomas]

Redan som pilt fick jag lära mig vad livets vatten är.

Troligen som 14-15 år så tog jag mig nog an detta som njutning, kanske mest för att kombinationen med situationen var det som satt sitt spår.

Jag minns min först whisky, en Lauders. Mitt på ett spegelblankt Ålands hav med far och bror på väg mot Åland i solnedgången. Redan där är det kört. Med två båter till i eskader så bjöd papsen alla på en stänkare av denna konstiga flaska. Det var riktigt häftigt. Gott? Kanske inte, men jag fick nog för lite för att förstå det fina i kråksången.

En betydlig tid senare så upptäckte jag en flaska med namnet Grant's Royal. Lite kortare men tjockare än den vanligare, och betydligt mycket bättre. Då började jag förstå att det faktiskt är skillnad på olika och att det kan vara kollosalt gott.

Ytterligare några år senare, cirka 15 år sedan, så köpte jag på prov något som balt ut. Balvenie Double Wood. Ha, nu skall farsgubben få något avancerat efter bastun. Ärligt talat så är en enkel blend alltid bäst direkt efter bastun.

Men denna double wood fick mig att upptäcka att detta är ju otroligt och min nyfikenhet fick mig fast. Varför var denna så annorlunda? Måste prova andra sorter.....

Resten är historia.

Gillar fortfarande Balvenie Double Wood. Tar den gärna till kaffet på verandan vid stugan på Åland.

[emwiann]

Köpte en flaska Grant på systemet. Det var nog mest för att den var på 1/2-gallon och såg snygg ut. Detta hände sig i 20-årsåldern i slutet på 70-talet. Smakade sen på den där trekantiga flaskan som det stod Glenfiddich på. Gick därefter igenom några fler Glenxxx (livet, morangie) Tyckte länge Glenmorangie var det bästa som fanns, och jämförde allt nytt jag smakade på mot den.

Köpte en Laphroaig i början på 90-talet, men ve o fasa vad den var äcklig. Nä endast väldigt sena kvällar när inget annat stod till buds och fyllan inte ännu kommit upp i önskad nivå fick det bli Laffen.

Tog några år, och sen kom en kompis hem med en 5 cl Ardbeg 17-årig. Nu sa de klick. Whisky fick en helt ny dimension. Jag var frälst! Resten är bara historia

[Herke]

Kommer ihåg det så väl!

Vi var 3 kompisar som skulle upp till Bollnäs och tävla över helgen. det var sent på hösten & kallt. Vi skulle bo i husvagn (Första och sista gången för min del, Gasolen tog slutmitt i natten!) Någon hade köpt en Laphroaig 10 yo + tillräckligt med god öl. Vi vaknade vid 6-tiden med huvudvärk och nedkylda. Men jag kommer ihåg att den var helt grymt, smakade som Vasa-skeppet

[Wallram]

Det var en kväll någon gång på 90 talet som jag att på en rökig pub på avenyn och fick i mig en Original Cask Strength Laphroaig, och tänkte va f..n är detta? det är ju kanon. Där startade mitt whisky intresse.

[RobertHalmstad]

Svår fråga, men om vi bortser från Famous Grouse, Grant, Johnnie Walker och dom där så var väl den egentliga inkörsporten till single malt Balvenie Double Wood. Famous får jag kräkreflexer av nu för tiden.

[Antfly]

Lagga 16y sen var det kört!

[Hakan G]

Min första whisky som jag uppskattade var Chivas Regal. Året var 1982. Whiskyn stod i min pappas spritskåp.

Sedan blev det en rad olika blended, innan jag 1994 köpte en flaska Singleton of Auchroisk. Detta öppnade single malt världen för mig.

[ballesterosjr]

Lagavulin 16 år, drack inte alkohol överhuvudtaget förran jag fyllde 21 då jag slutade idrotta och började läsa på universitet istället. Började jobba ideellt på en studentpub där Laggan kostade 15kr/cl. 18 månader senare var jag barchef med inköpsansvar för whiskysektionen .